Lucas 18
1 E disse-lhes também uma parábola acerca de que importa orar sempre, e nunca desfalecer,
Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
2 Dizendo: Havia numa cidade um certo juiz, que nem a Deus temia nem respeitava ao homem.
Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
3 Havia também naquela mesma cidade uma certa viúva, e ia ter com ele, dizendo: Faze-me justiça contra o meu adversário.
Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
4 E por algum tempo não quis; mas depois disse entre si: Ainda que não temo a Deus, nem respeito ao homem,
Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
5 Todavia, como esta viúva me molesta, hei de fazer-lhe justiça, para que enfim não venha, e me importune muito.
Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
6 E disse o Senhor: Ouvi o que diz o injusto juiz.
Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
7 E Deus não fará justiça aos seus escolhidos, que clamam a ele de dia e de noite, sendo tardio para com eles?
Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
8 Digo-vos que depressa lhes fará justiça. Porém, quando vier o Filho do homem, porventura achará fé na terra?
Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
9 E disse também esta parábola a uns que confiavam em si mesmos, que eram justos, e desprezavam aos outros:
Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
10 Dois homens subiram ao templo, a orar; um fariseo, e o outro publicano.
Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
11 O fariseo, estando em pé, orava consigo desta maneira. Ó Deus, graças te dou, porque não sou como os demais homens, roubadores, injustos e adúlteros; nem ainda como este publicano.
Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
12 Jejuo duas vezes na semana, e dou os dízimos de tudo quanto possuo.
Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
13 O publicano, porém, estando em pé, de longe, nem ainda queria levantar os olhos ao céu, mas batia em seu peito, dizendo: Ó Deus, tem misericórdia de mim, pecador!
Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
14 Digo-vos que este desceu justificado para sua casa, e não aquele; porque qualquer que a si mesmo se exalta será humilhado, e qualquer que a si mesmo se humilha será exaltado.
Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
15 E traziam-lhe também meninos, para que ele os tocasse; e os discípulos, vendo isto, repreendiam-nos.
Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
16 Mas Jesus, chamando para si os meninos, disse: deixai vir a mim os meninos, e não os impeçais, porque de tais é o reino de Deus:
Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
17 Em verdade vos digo que, qualquer que não receber o reino de Deus como menino, não entrará nele.
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
18 E perguntou-lhe um certo príncipe, dizendo: Bom Mestre, que hei de fazer para herdar a vida eterna? (aiōnios g166)
Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
19 Jesus lhe disse: Porque me chamas bom? ninguém há bom, senão um, que é Deus.
Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
20 Sabes os mandamentos: Não adulterarás, não matarás, não furtarás, não darás falso testemunho, honra a teu pai e tua mãe
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
21 E disse ele: Todas essas coisas tenho observado desde a minha mocidade.
Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
22 Porém Jesus, ouvindo isto, disse-lhe: Ainda te falta uma coisa: vende tudo quanto tens, reparte-o entre os pobres, e terás um tesouro no céu; vem, e segue-me.
Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
23 E ele, ouvindo isto, ficou muito triste, porque era muito rico.
Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
24 E, vendo Jesus que ele ficara muito triste, disse: Quão dificilmente entrarão no reino de Deus os que tem riquezas!
Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
25 Porque é mais fácil entrar um camelo pelo fundo de uma agulha do que entrar um rico no reino de Deus.
Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
26 E os que ouviram isto disseram: Logo quem pode salvar-se?
Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
27 E ele disse: As coisas que são impossíveis aos homens são possíveis a Deus.
Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
28 E disse Pedro: Eis que nós deixamos tudo e te seguimos.
Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
29 E ele lhes disse: Na verdade vos digo que ninguém há, que tenha deixado casa, ou pais, ou irmãos, ou mulher, ou filhos, pelo reino de Deus,
Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
31 E, tomando consigo os doze, disse-lhes: Eis que subimos a Jerusalém, e se cumprirá no Filho do homem tudo o que pelos profetas está escrito;
Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
32 Porque será entregue às gentes, e escarnecido, injuriado e cuspido,
Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
33 E, havendo-o açoitado, o matarão; e ao terceiro dia resuscitará.
Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
34 E eles nada destas coisas entendiam, e esta palavra lhes era encoberta; e não entendiam o que se lhes dizia.
Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
35 E aconteceu que, chegando ele perto de Jericó, estava um cego assentado junto do caminho, mendigando:
Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
36 E, ouvindo passar a multidão, perguntou que era aquilo:
Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
37 E disseram-lhe que Jesus Nazareno passava.
Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
38 Então clamou, dizendo: Jesus, Filho de David, tem misericórdia de mim.
Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
39 E os que iam passando repreendiam-no para que se calasse; porém ele clamava ainda mais: Filho de David, tem misericórdia de mim.
Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
40 Então Jesus, parando, mandou que lho trouxessem; e, chegando ele, perguntou-lhe,
Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
41 Dizendo: Que queres que te faça? E ele disse: Senhor, que eu veja.
Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
42 E Jesus lhe disse: Vê: a tua fé te salvou.
Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
43 E logo viu, e seguia-o, glorificando a Deus. E todo o povo, vendo isto, dava louvores a Deus.
Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
