Jó 15

1 Então respondeu Eliphaz o themanita, e disse:

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Porventura dará o sábio por resposta ciência de vento? e encherá o seu ventre de vento oriental?

Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

3 Arguindo com palavras que de nada servem e com razões, com que nada aproveita?

Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

4 E tu tens feito vão o temor, e diminues os rogos diante de Deus.

Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

5 Porque a tua boca declara a tua iniquidade; e tu escolheste a língua dos astutos.

Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

6 A tua boca te condena, e não eu, e os teus lábios testificam contra ti.

Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

7 És tu porventura o primeiro homem que foi nascido? ou foste gerado antes dos outeiros?

Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

8 Ou ouviste o secreto conselho de Deus? e a ti só limitaste a sabedoria?

Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

9 Que sabes tu, que nós não sabemos? e que entendes, que não haja em nós?

Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

10 Também há entre nós encanecidos e idosos, muito mais idosos do que teu pai.

Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

11 Porventura as consolações de Deus te são pequenas? ou alguma coisa se oculta em ti

Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

12 Porque te arrebata o teu coração? e porque acenam os teus olhos?

Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

13 Para virares contra Deus o teu espírito, e deixares sair tais palavras da tua boca?

i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

14 Que é o homem, para que seja puro? e o que nasce da mulher, para que fique justo?

Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

15 Eis que nos seus santos não confiaria, e nem os céus são puros aos seus olhos.

Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

16 Quanto mais abominável e fedorento é o homem que bebe a iniquidade como a água?

huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

17 Escuta-me, mostrar-to-ei: e o que vi te contarei

Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

18 (O que os sábios anunciaram, ouvindo-o de seus pais, e o não ocultaram.

vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

19 Aos quais somente se dera a terra, e nenhum estranho passou por meis deles):

ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

20 Todos os dias o ímpio se dá pena a si mesmo, e se reservam para o tirano um certo número de anos.

Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

21 O sonido dos horrores está nos seus ouvidos: até na paz lhe sobrevem o assolador.

Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

22 Não crê que tornará das trevas, e que está esperado da espada.

Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

23 Anda vagueando por pão, dizendo: Onde está? Bem sabe que já o dia das trevas lhe está preparado à mão.

Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

24 Assombram-no a angústia e a tribulação; prevalecem contra ele, como o rei preparado para a peleja.

Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

25 Porque estende a sua mão contra Deus, e contra o Todo-poderoso se embravece.

Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

26 Arremete contra ele com a dura cerviz, e contra os pontos grossos dos seus escudos.

han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

27 Porquanto cobriu o seu rosto com a sua gordura, e criou enxundia nas ilhargas.

han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

28 E habitou em cidades assoladas, em casas em que ninguém morava, que estavam a ponto de fazer-se montões de ruínas.

han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

29 Não se enriquecerá, nem subsistirá a sua fazenda, nem se estenderão pela terra as suas possessões.

Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

30 Não escapará das trevas; a chama do fogo secará os seus renovos, e ao assopro da sua boca desaparecerá.

Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

31 Não confie pois na vaidade enganando-se a si mesmo, porque a vaidade será a sua recompensa.

I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

32 Antes do seu dia ela se lhe cumprirá; e o seu ramo não reverdecerá.

I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

33 Sacudirá as suas uvas verdes, como as da vide, e deixará cair a sua flor como a da oliveira.

Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

34 Porque o ajuntamento dos hipócritas se fará estéril, e o fogo consumirá as tendas do suborno.

Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

35 Concebem o trabalho, e parem a iniquidade, e o seu ventre prepara enganos.

Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.