2 Samuel 22
1 E falou David ao Senhor as palavras deste cântico, no dia em que o Senhor o livrou das mãos de todos os seus inimigos e das mãos de Saul.
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 Disse pois: O Senhor é o meu rochedo, e o meu lugar forte, e o meu libertador.
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 Deus é o meu rochedo, nele confiarei: o meu escudo, e a força da minha salvação, o meu alto retiro, e o meu refúgio. O meu Salvador, de violência me salvaste.
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 O Senhor, digno de louvor, invoquei, e de meus inimigos fiquei livre.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Porque me cercaram as ondas de morte: as torrentes de Belial me assombraram.
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 Estando em angústia, invoquei ao Senhor, e a meu Deus clamei: do seu templo ouviu ele a minha voz, e o meu clamor chegou aos seus ouvidos.
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Então se abalou e tremeu a terra, os fundamentos dos céus se moveram e abalaram, porque ele se irou.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Subiu o fumo de seus narizes, e da sua boca um fogo devorador: carvões se incenderam dele.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 E abaixou os céus, e desceu: e uma escuridão havia debaixo de seus pés.
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 E subiu sobre um cherubim, e voou: e foi visto sobre as asas do vento.
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 E por tendas pôs as trevas ao redor de si: ajuntamento de águas, nuvens dos céus.
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Pelo resplendor da sua presença brasas de fogo se accendem.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 Trovejou desde os céus o Senhor: e o altíssimo fez soar a sua voz.
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 E disparou flechas, e os dissipou: raios e os perturbou.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 E apareceram as profundezas do mar, os fundamentos do mundo se descobriram: pela repreensão do Senhor, pelo sopro do vento dos seus narizes.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 Desde o alto enviou, e me tomou: tirou-me das muitas águas.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Livrou-me do meu possante inimigo, e daqueles que me tinham ódio, porque eram mais fortes do que eu.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Encontraram-me no dia da minha calamidade: porém o Senhor se fez o meu esteio.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 E tirou-me à largura, e arrebatou-me dali; porque tinha prazer em mim.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Recompensou-me o Senhor conforme à minha justiça: conforme à pureza de minhas mãos me retribuiu.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Porque guardei os caminhos do Senhor: e não me apartei impiamente do meu Deus.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Porque todos os seus juízos estavam diante de mim: e de seus estatutos me não desviei.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 Porém fui sincero perante ele: e guardei-me da minha iniquidade.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 E me retribuiu o Senhor conforme à minha justiça, conforme à minha pureza diante dos seus olhos.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 Com o benigno te mostras benigno: com o varão sincero te mostras sincero.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 Com o puro te mostras puro: mas com o perverso te mostras avesso.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 E o povo aflito livras: mas teus olhos são contra os altivos, e tu os abaterás.
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Porque tu, Senhor, és a minha candeia: e o Senhor esclarece as minhas trevas.
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Porque contigo passo pelo meio dum esquadrão: pelo meu Deus salto um muro.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 O caminho de Deus é perfeito, e a palavra do Senhor refinada; e é o escudo de todos os que nele confiam.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Porque, quem é Deus, senão o Senhor? e quem é rochedo, senão o nosso Deus?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 Deus é a minha fortaleza e a minha força, e ele perfeitamente desembaraça o meu caminho.
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 Faz ele os meus pés como os das cervas, e me põe sobre as minhas alturas.
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Instrui as minhas mãos para a peleja, de maneira que um arco de cobre se quebra pelos meus braços.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Também me deste o escudo da tua salvação, e pela tua brandura me vieste a engrandecer.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Alargaste os meus passos debaixo de mim, e não vacilaram os meus artelhos.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Persegui os meus inimigos, e os derrotei, e nunca me tornei até que os consumisse.
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 E os consumi, e os atravessei, de modo que nunca mais se levantaram, mas cairam debaixo dos meus pés.
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Porque me cingiste de força para a peleja, fizeste abater-se debaixo de mim os que se levantaram contra mim.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 E deste-me o pescoço de meus inimigos, daqueles que me tinham ódio, e os destruí.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Olharam, porém não houve libertador: sim, para o Senhor, porém não lhes respondeu.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Então os moí como o pó da terra; como a lama das ruas os trilhei e dissipei.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Também me livraste das contendas do meu povo; guardaste-me para cabeça das nações; o povo que não conhecia me servirá.
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Os filhos de estranhos se me sujeitaram; ouvindo a minha voz, me obedeceram.
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Os filhos de estranhos descairam; e, cingindo-se, sairam dos seus encerramentos.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 Vive o Senhor, e bendito seja o meu rochedo; e exaltado seja Deus, a rocha da minha salvação:
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 O Deus que me dá inteira vingança, e sujeita os povos debaixo de mim.
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 E o que me tira dentre os meus inimigos: e tu me exaltas sobre os que contra mim se levantam; do homem violento me livras.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Por isso, ó Senhor, te louvarei entre as gentes, e entoarei louvores ao teu nome.
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 Ele é a torre das salvações do seu rei, e usa de benignidade com o seu ungido, com David, e com a sua semente para sempre.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
