< مزامیر 90 >

دعای موسی مرد خدا ای خداوند مسکن ما تو بوده‌ای، درجمیع نسل‌ها، ۱ 1
En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
قبل از آنکه کوهها به وجود آید و زمین ربع مسکون را بیافرینی. از ازل تا به ابد تو خدا هستی. ۲ 2
Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
انسان را به غباربرمی گردانی، و می‌گویی‌ای بنی آدم رجوع نمایید. ۳ 3
Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
زیرا که هزار سال در نظر تو مثل دیروزاست که گذشته باشد و مثل پاسی از شب. ۴ 4
Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
مثل سیلاب ایشان را رفته‌ای و مثل خواب شده‌اند. بامدادان مثل گیاهی که می‌روید. ۵ 5
Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
بامدادان می‌شکفد و می‌روید. شامگاهان بریده و پژمرده می‌شود. ۶ 6
Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
زیرا که در غضب تو کاهیده می‌شویم ودر خشم تو پریشان می‌گردیم. ۷ 7
Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
چونکه گناهان مارا در نظر خود گذارده‌ای و خفایای ما را در نورروی خویش. ۸ 8
Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
زیرا که تمام روزهای ما در خشم تو سپری شد و سالهای خود را مثل خیالی بسر برده‌ایم. ۹ 9
Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
ایام عمر ما هفتاد سال است و اگر ازبنیه، هشتاد سال باشد. لیکن فخر آنها محنت وبطالت است زیرا به زودی تمام شده، پروازمی کنیم. ۱۰ 10
Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
کیست که شدت خشم تو را می‌داند وغضب تو را چنانکه از تو می‌باید ترسید. ۱۱ 11
Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
ما را تعلیم ده تا ایام خود را بشماریم تا دل خردمندی را حاصل نماییم. ۱۲ 12
Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
رجوع کن‌ای خداوند تا به کی و بر بندگان خود شفقت فرما. ۱۳ 13
Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
صبحگاهان ما را از رحمت خود سیر کن تاتمامی عمر خود ترنم و شادی نماییم. ۱۴ 14
Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
ما راشادمان گردان به عوض ایامی که ما را مبتلاساختی و سالهایی که بدی را دیده‌ایم. ۱۵ 15
Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
اعمال تو بر بندگانت ظاهر بشود و کبریایی تو بر فرزندان ایشان. ۱۶ 16
Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
جمال خداوند خدای ما بر ما باد وعمل دستهای ما را بر ما استوار ساز. عمل دستهای ما را استوار گردان. ۱۷ 17
Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.

< مزامیر 90 >