< مزامیر 44 >

برای سالار مغنیان. قصیده بنی قورح ای خدا به گوشهای خود شنیده‌ایم وپدران ما، ما را خبر داده‌اند، از کاری که در روزهای ایشان و در ایام سلف کرده‌ای. ۱ 1
För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
تو به‌دست خود امت‌ها را بیرون کردی، اماایشان را غرس نمودی. قومها را تباه کردی، اما ایشان را منتشر ساختی. ۲ 2
Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
زیرا که به شمشیر خود زمین را تسخیر نکردند و بازوی ایشان ایشان را نجات نداد. بلکه دست راست تو وبازو و نور روی تو. زیرا از ایشان خرسندبودی. ۳ 3
Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
‌ای خدا تو پادشاه من هستی. پس برنجات یعقوب امر فرما. ۴ 4
Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
به مدد تو دشمنان خود راخواهیم افکند و به نام تو مخالفان خویش راپایمال خواهیم ساخت. ۵ 5
Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
زیرا بر کمان خودتوکل نخواهم داشت و شمشیرم مرا خلاصی نخواهد داد. ۶ 6
Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
بلکه تو ما را از دشمنان ما خلاصی دادی و مبغضان ما را خجل ساختی. ۷ 7
nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
تمامی روزبر خدا فخر خواهیم کرد و نام تو را تا به ابد تسبیح خواهیم خواند، سلاه. ۸ 8
Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
لیکن الان تو ما را دورانداخته و رسوا ساخته‌ای و با لشکرهای ما بیرون نمی آیی. ۹ 9
Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
و ما را از پیش دشمن روگردان ساخته‌ای و خصمان ما برای خویشتن تاراج می‌کنند. ۱۰ 10
Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
ما را مثل گوسفندان برای خوراک تسلیم کرده‌ای و ما را در میان امت‌ها پراکنده ساخته‌ای. ۱۱ 11
Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
قوم خود را بی‌بها فروختی و ازقیمت ایشان نفع نبردی. ۱۲ 12
Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
ما را نزد همسایگان ماعار گردانیدی. اهانت و سخریه نزد آنانی که گرداگرد مایند. ۱۳ 13
Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
ما را در میان امت هاضرب‌المثل ساخته‌ای. جنبانیدن سر در میان قوم‌ها. ۱۴ 14
Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
و رسوایی من همه روزه در نظر من است. و خجالت رویم مرا پوشانیده است، ۱۵ 15
Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
ازآواز ملامت گو و فحاش، از روی دشمن و انتقام گیرنده. ۱۶ 16
när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
این همه بر ما واقع شد. اما تو را فراموش نکردیم و در عهد تو خیانت نورزیدیم. ۱۷ 17
Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
دل مابه عقب برنگردید و پایهای ما از طریق تو انحراف نورزید. ۱۸ 18
Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
هرچند ما را در مکان اژدرها کوبیدی و ما را به سایه موت پوشانیدی. ۱۹ 19
så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
نام خدای خود را هرگز فراموش نکردیم و دست خود را به خدای غیر برنیفراشتیم. ۲۰ 20
Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
آیا خدا این راغوررسی نخواهد کرد؟ زیرا او خفایای قلب رامی داند. ۲۱ 21
månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
هر آینه به‌خاطر تو تمامی روز کشته می‌شویم و مثل گوسفندان ذبح شمرده می‌شویم. ۲۲ 22
Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
‌ای خداوند بیدار شو چراخوابیده‌ای؟ برخیز و ما را تا به ابد دور مینداز. ۲۳ 23
Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
چرا روی خود را پوشانیدی و ذلت و تنگی مارا فراموش کردی؟ ۲۴ 24
Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
زیرا که جان ما به خاک خم شده است و شکم ما به زمین چسبیده. ۲۵ 25
Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
به جهت اعانت ما برخیز و بخاطر رحمانیت خود ما رافدیه ده. ۲۶ 26
Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

< مزامیر 44 >