< مزامیر 36 >

برای سالار مغنیان. مزمور داود بنده خداوند معصیت شریر در اندرون دل من می گوید که ترس خدا در مد نظر اونیست. ۱ 1
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David.
زیرا خویشتن را در نظر خود تملق می‌گوید تا گناهش ظاهر نشود و مکروه نگردد. ۲ 2
I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.
سخنان زبانش شرارت و حیله است. ازدانشمندی و نیکوکاری دست برداشته است. ۳ 3
Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.
شرارت را بر بستر خود تفکر می‌کند. خود را به راه ناپسند قائم کرده، از بدی نفرت ندارد. ۴ 4
Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.
‌ای خداوند رحمت تو در آسمانها است وامانت تو تا افلاک. ۵ 5
Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.
عدالت تو مثل کوههای خداست و احکام تو لجه عظیم. ای خداوندانسان و بهایم را نجات می‌دهی. ۶ 6
HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.
‌ای خدارحمت تو چه ارجمند است. بنی آدم زیر سایه بالهای تو پناه می‌برند. ۷ 7
Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.
از چربی خانه تو شاداب می‌شوند. از نهر خوشیهای خود ایشان را می نوشانی. ۸ 8
Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
زیرا که نزد تو چشمه حیات‌است ودر نور تو نور را خواهیم دید. ۹ 9
De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.
رحمت خود رابرای عارفان خود مستدام فرما و عدالت خود رابرای راست دلان. ۱۰ 10
Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.
پای تکبر بر من نیاید و دست شریران مرا گریزان نسازد. ۱۱ 11
Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
در آنجا بدکرداران افتاده‌اند. ایشان انداخته شده‌اند و نمی توانندبرخاست. ۱۲ 12
Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort. Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.

< مزامیر 36 >