< مزامیر 146 >

هللویاه! ای جان من خداوند راتسبیح بخوان! ۱ 1
Halleluja! Lova HERREN, min själ.
تا زنده هستم، خداوند را حمد خواهم گفت. مادامی که وجوددارم، خدای خود را خواهم سرایید. ۲ 2
Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
بر روساتوکل مکنید و نه بر ابن آدم که نزد او اعانتی نیست. ۳ 3
Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.
روح او بیرون می‌رود و او به خاک خودبرمی گردد و در همان روز فکرهایش نابودمی شود. ۴ 4
Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.
خوشابحال آنکه خدای یعقوب مددکار اوست، که امید او بر یهوه خدای وی می‌باشد، ۵ 5
Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,
که آسمان و زمین را آفرید و دریا و آنچه را که در آنهاست؛ که راستی را نگاه دارد تا ابدالاباد؛ ۶ 6
till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,
که مظلومان را دادرسی می‌کند؛ و گرسنگان رانان می‌بخشد. خداوند اسیران را آزاد می‌سازد. ۷ 7
som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,
خداوند چشمان کوران را باز می‌کند. خداوندخم شدگان را برمی افرازد. خداوند عادلان رادوست می‌دارد. ۸ 8
HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,
خداوند غریبان را محافظت می‌کند و یتیمان و بیوه‌زنان را پایدار می‌نماید. لیکن طریق شریران را کج می‌سازد. ۹ 9
HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.
خداوندسلطنت خواهد کرد تا ابدالاباد و خدای تو‌ای صهیون، نسلا بعد نسل. هللویاه! ۱۰ 10
HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!

< مزامیر 146 >