Romerne 6
1 Kva skal me då segja? Skal me halda fram i syndi, so nåden kann verta dess større?
Vad skola vi då säga? Skola vi förbliva i synden, för att nåden skall bliva så mycket större?
2 Nei, langt ifrå! Me som er avdøyde frå syndi, kor skulde me endå liva i henne?
Bort det! Vi som hava dött från synden, huru skulle vi ännu kunna leva i den?
3 Eller veit de ikkje at alle me som vart døypte til Kristus Jesus, me vart døypte til hans daude?
Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till Kristus Jesus, vi hava blivit döpta till hans död?
4 Me vart soleis gravlagde med honom ved dåpen til hans daude, for liksom Kristus vart uppvekt frå dei daude ved Faderens herlegdom, so skal me og ferdast i ein ny livnad.
Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna med honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv.
5 For hev me vorte sameina med honom i likskapen med dauden hans, so skal me og verta det i likskapen med uppstoda hans,
Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse.
6 då me veit dette, at vårt gamle menneskje vart krossfest med honom av so synd-likamen skulde verta til inkjes, so me ikkje lenger skal tena syndi;
Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.
7 for den som er daud, han er rettferdiggjort frå syndi.
Ty den som är död, han är friad ifrån synden.
8 Men døydde me med Kristus, so trur me at me og skal liva med honom,
Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva med honom,
9 av di me veit at Kristus ikkje døyr meir sidan han er uppvekt frå dei daude; dauden hev ikkje lenger vald yver honom.
eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppstått från de döda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom.
10 For dauden sin, den døydde han ein gong for syndi, men livet sitt, det liver han for Gud.
Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud.
11 Soleis skal de og rekna dykk daude for syndi, men livande for Gud i Kristus Jesus.
Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus.
12 Lat difor ikkje syndi råda i dykkar døyelege likam, so de lyder lysterne hans!
Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser.
13 Og bjod ikkje heller fram lemerne dykkar åt syndi til våpn for urettferd, men bjod dykk sjølve fram åt Gud som upplivna frå daude, og lemerne dykkar åt Gud til våpn for rettferd!
Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen.
14 For syndi skal ikkje råda yver dykk; de er ikkje under lovi, men under nåden.
Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden.
15 Kva då? Skal me synda, sidan me ikkje er under lovi, men under nåden? Nei, langt ifrå!
Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under lagen, utan under nåden? Bort det!
16 Veit de ikkje at når de byd dykk fram åt einkvan til tenarar so de lyder, so er de tenarar under den som de lyder, anten det so er under syndi til daude eller under lydnaden til rettferd?
I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.
17 Men Gud vere takk, at de vel hev vore tenarar under syndi, men no av hjarta hev vorte lyduge mot den lærdomsform som de er yvergjeven til!
Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndens tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I följen den lära som har givits eder till mönsterbild,
18 Men sidan de er frigjorde frå syndi, hev de vorte tenarar for rettferdi.
och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, haven blivit tjänare under rättfärdigheten --
19 Eg talar på menneskjevis for dykkar kjøts vesaldom. For liksom de baud lemerne dykkar fram til tenarar for ureinskapen og urettferdi til urettferd, so bjod no fram lemerne dykkar til tenarar for rettferdi til helging.
om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghets skull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse.
20 For då de var tenarar for syndi, var de frie frå rettferdi.
Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrån rättfärdighetens tjänst;
21 Kva frukt hadde de so den tid? Slikt som de no skjemmest ved. For endelykti på deim er dauden.
men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygens för; änden på sådant är ju döden.
22 Men no då de er frigjorde frå syndi og hev vorte Guds tenarar, hev de dykkar frukt til helging, og endelykti er ævelegt liv. (aiōnios g166)
Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Guds tjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; och änden bliver att I undfån evigt liv. (aiōnios g166)
