Romerne 12

1 So legg eg dykk då på hjarta, brør, ved Guds miskunn, at de må bjoda fram likamarne dykkar til eit offer som er livande og heilagt og hugnadlegt for Gud - det er dykkar åndelege gudstenesta -

Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.

2 og skikka dykk ikkje likt med denne verdi, men umlagast med uppatnying av hugen dykkar, so de kann prøva kva som er Guds vilje: det gode og hugnadlege og fullkomne. (aiōn g165)

Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt. (aiōn g165)

3 For ved den nåde som eg hev fenge, segjer eg til kvar og ein millom dykk, at han ikkje skal tenkja høgre um seg enn han bør tenkja, men tenkja visleg, alt etter som Gud hev tiletla kvar sitt mål av tru.

Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

4 For liksom me hev mange lemer på ein likam, men ikkje alle lemerne hev den same gjerning,

Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,

5 soleis er me mange ein likam i Kristus, men kvar for seg er me kvarannans lemer.

så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.

6 Og sidan me hev ulike nådegåvor alt etter den nåde som me hev fenge, so lat oss, um me hev profetgåva, bruka henne etter som me hev tru til,

Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;

7 eller um me hev ei tenesta, taka vare på tenesta, eller um ein er lærar, på lærdomen,

har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;

8 eller um ein skal påminna, på påminningi; den som etlar ut, gjere det i god tru; den som er styrar, vere det med ihuge; den som gjer miskunn, gjere det med gleda!

är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

9 Lat kjærleiken utan fals; styggjest ved det vonde, haldt fast ved det gode!

Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.

10 Ver varmhjarta mot kvarandre i broderkjærleik; kappast um å visa kvarandre vyrdnad!

Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.

11 Ver ikkje lunka i dykkar ihuge; ver brennande i åndi; ten Herren!

Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.

12 Ver glade i voni, toluge i trengsla, trottuge i bøni!

Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.

13 Syn samhug med dei heilage i deira trong, legg vinn på gjestmildskap!

Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.

14 Velsigna deim som forfylgjer dykk; velsigna, og banna ikkje!

Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.

15 Gled dykk med dei glade og gråt med dei gråtande!

Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.

16 Ver samlyndte med kvarandre; trå ikkje etter det høge; men haldt dykk gjerne til det låge; ver ikkje sjølvkloke!

Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.

17 Gjev ikkje nokon att vondt for vondt; legg vinn på det som godt er, for alle manns åsyn!

Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.

18 So framt det er mogelegt, so haldt de på dykkar sida fred med alle menneskje!

Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.

19 Hemn dykk ikkje sjølve, mine kjære, men gjev vreiden umrøme! For det stend skrive: «Meg høyrer hemnen til, eg skal gjeva attgjeld, segjer Herren.»

Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: "Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren."

20 Um då fienden din er hungrig, so gjev honom mat; er han tyrst, so gjev honom drikka! for når du gjer det, sankar du gloande kol på hovudet hans.

Fastmer, "om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud."

21 Lat ikkje det vonde vinna yver deg, men vinn du yver det vonde med det gode!

Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.