Lukas 1
1 Det er alt mange som hev teke seg til å setja upp ei fråsegn um dei hendingarne som hev gjenge fyre seg hjå oss,
Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,
2 so som dei hev bore det fram dei som frå fyrsten var augvitne og ærendsveinar åt ordet.
i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,
3 Difor hev eg og sett meg fyre at eg vilde granska alt vel frå grunnen og so skriva det upp åt deg, gjævaste Teofilus - stykke for stykke, soleis som det heng saman,
så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,
4 so du kann sjå kor truverdig ho er den soga som du hev høyrt.
så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.
5 I den tidi då Herodes var konge i Jødeland, var det ein prest som heitte Zakarja; han høyrde til det prestelaget som hev namn etter Abia. Kona hans var ætta frå Aron, og heitte Elisabet.
På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' "dagsavdelning". Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.
6 Båe var dei rettferdige for Gud; dei fylgde alle Herrens bod og fyresegner, og ingen kunde finna noko å lasta deim for.
De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.
7 Men dei hadde ikkje born; for Elisabet var’kje barnkjømd, og dei var båe fram i åri.
Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.
8 So var det ein dag Zakarja gjorde prestetenesta for Gud; for turen var komen til hans lag,
Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,
9 og då dei drog strå, som visi er millom prestarne, fall det på honom å ganga inn i Herrens tempel og bera fram røykofferet,
hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
10 med heile folkemengdi stod utanfor og bad i røykoffertimen.
Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.
11 Då fekk han med ein gong sjå ein Herrens engel, som stod på høgre sida åt røykofferaltaret.
Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.
12 Då Zakarja såg engelen, stokk han, og det kom ein otte yver honom.
Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.
13 Men engelen sagde til honom: «Ver ikkje rædd, Zakarja! Gud hev høyrt bøni di; du og Elisabet, kona di, skal få ein son, og du skal kalla honom Johannes.
Men ängeln sade till honom: "Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.
14 Då vert du både glad og fegen, og mange skal gleda seg av di han er fødd.
Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.
15 For han skal vera stor i Herrens augo; han skal ikkje drikka vin eller sterke drykkjer, og alt ifrå morsliv skal han fyllast av den Heilage Ande.
Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.
16 Mange av Israels-sønerne skal han venda um til Herren, deira Gud,
Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
17 og sjølv skal han ganga fyre honom i Elias ånd og kraft, og venda hjarto åt federne um til borni, og dei ulyduge til den hug som bur i rettferdige menner, so han kann vinna Herren eit vel fyrebutt folk.»
Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk."
18 «Korleis kann eg vita um dette er sant?» sagde Zakarja til engelen; «eg er då ein gamall mann, og kona mi er og fram i åri.»
Då sade Sakarias till ängeln: "Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder."
19 Då svara engelen: «Eg er Gabriel, som stend for Guds åsyn. Eg er send hit og skal tala med deg og bera dette gledebodet til deg.
Ängeln svarade och sade till honom: "Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.
20 Og no skal du ljota tegja, og ikkje kunna tala, alt til den dagen dette hender, for di du ikkje trudde meg; men det eg hev sagt, skal sannast når tidi er komi.»
Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas."
21 Medan stod folket og venta på Zakarja, og undra seg yver at han drygde so lenge i templet.
Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;
22 Men då han kom ut, og ikkje kunde tala med deim, skyna dei at han hadde set ei syn i templet; sjølv nikka han og gjorde teikn til deim, men var og vart mållaus,
och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.
23 og då tidi for tempeltenesta hans var ute, for han heim att.
Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.
24 Eit bil etter hende det at Elisabet, kona hans, vart med barn. Då heldt ho seg heime i fem månader, og sagde:
Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;
25 «Soleis hev Herren laga det for meg då tidi var komi at han i nåde vilde taka burt skammi mi millom folk.»
och hon sade: "Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den."
26 Då det leid på sette månaden, vart engelen Gabriel send frå Gud til ein by i Galilæa som dei kallar Nasaret,
I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,
27 åt ei møy som var trulova med ein mann som heitte Josef, av Davids-ætti, og møyi heitte Maria.
till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
28 Då engelen kom inn til henne, sagde han: «Guds fred, du som hev fenge slik nåde! Herren er med deg! Velsigna er du millom kvinnor!»
Och ängeln kom in till henne och sade: "Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig."
29 Ved desse ordi stokk ho, og tenkte med seg: «Kva er dette for ei helsing?»
Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
30 Men engelen sagde til henne: «Ver ikkje rædd, Maria! Du hev funne nåde hjå Gud!
Då sade ängeln till henne: "Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.
31 Du skal verta med barn og få ein son, og kalla honom Jesus.
Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
32 Han skal vera stor og kallast son åt den Høgste, og Herren Gud skal gjeva honom kongsstolen åt David, ættfaren hans;
Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
33 han skal vera konge yver Jakobs-ætti i all æva, og det skal ikkje vera ende på kongedømet hans.» (aiōn g165)
Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara." (aiōn g165)
34 «Korleis skal det ganga til, når eg ikkje hev mann?» sagde Maria.
Då sade Maria till ängeln: "Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man."
35 «Den Heilage Ande skal koma yver deg, og krafti åt Den Høgste skal skyggja yver deg, » svara engelen; «difor skal og det heilage som vert født, kallast Guds Son.
Ängeln svarade och sade till henne: "Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
36 Og høyr: Elisabet, som er skyld deg, skal og hava ein son på sine gamle dagar; dei sagde ho var ikkje barnkjømd, men no er ho alt i sette månaden;
Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.
37 for ingen ting er umogeleg for Gud.»
Ty för Gud kan intet vara omöjligt."
38 Då sagde Maria: «Her stend eg - eg er Herrens tenestkvinna! Lat det ganga meg som du hev sagt!» So for engelen burt att.
Då sade Maria: "Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
39 Straks etter tok Maria av stad, og for so fort ho kunde upp i fjellbygderne, til ein by i Judaland;
En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
40 der gjekk ho inn i huset åt Zakarja og helsa på Elisabet.
Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.
41 Då hende det at med same Elisabet høyrde helsingi hennar Maria, hoppa fostret i livet hennar; og ho vart fyllt av den Heilage Ande,
När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
42 og kvad med høg røyst: «Velsigna vere du i kvendeflokk, velsigna det du under beltet ber!
och brast ut och ropade högt och sade: "Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!
43 Kvi skal det timast meg so store ting at mor åt Herren min kjem hit til meg?
Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
44 For då di helsing nådde øyra mitt, då hoppa fostret i mitt liv av frygd.
Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.
45 Ja, sæl er ho som leit på Herrens ord, at det han hadde lova, laut gå fram!»
Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren."
46 Og Maria svara: «Mi sjæl høglovar Herren,
Då sade Maria: "Min själ prisar storligen Herren,
47 mitt hjarta gleder seg i Gud, min frelsar!
och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
48 Han tenkte på si ringe tenestkvinna! For ifrå denne stund skal alle ætter kalla meg for sæl.
Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
49 Stort er det han for meg hev gjort den Megtige, og heilagt er hans namn;
Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.
50 frå ætt til ætt hans miskunn når mot deim som ottast honom.
Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
51 Velduge verk so gjer hans sterke arm; storlåtne spreider han for ver og vind med deira høgferds-hug;
Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
52 han støyter hovdingar frå høgsæte og lyfter låge upp;
Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
53 Hungrige mettar han med gode gåvor, og rikingar rek han tomhendte burt.
hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.
54 Han sytte vel for Israel, sin svein; til evig tid han minnast vil -
Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet
mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder." (aiōn g165)
56 Maria vart verande hjå henne um lag tri månader; sidan for ho heim att.
Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.
57 So kom tidi at Elisabet skulde eiga barn, og ho åtte ein son.
Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.
58 Og då grannarne og skyldfolket høyrde kor stor ein nåde Herren hadde vist henne, vart dei glade og ynskte henne til lukka.
Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
59 Åtte dagar etter kom dei og skulde umskjera guten; men då dei vilde kalla honom Zakarja etter faren,
Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
60 tok mor hans til ords og sagde: «Nei, han skal heita Johannes!»
Men hans moder tog till orda och sade: "Ingalunda; han skall heta Johannes."
61 «Det er ingen i ætti som heiter so, » svara dei,
Då sade de till henne: "I din släkt finnes ju ingen som har det namnet."
62 og dei gjorde teikn til faren, kva han vilde guten skulde kallast.
Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.
63 Då bad han um ei tavla og skreiv: «Johannes er namnet hans!» Alle undra seg;
Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: "Johannes är hans namn." Och alla förundrade sig.
64 men i det same fekk han att mål og mæle, og han tala og prisa Gud.
Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.
65 Då kom der ein otte på alle dei som budde der ikring; i heile Judaheidi vart alt dette mykje umtala,
Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
66 og kvar den som høyrde det, tok det til minnes og sagde: «Kva tru den guten er etla til?» For Herren heldt si hand yver honom.
Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: "Vad månde väl varda av detta barn?" Också var ju Herrens hand med honom.
67 Men Zakarja, far hans, vart fyllt av den Heilage Ande, og han tala profetord og kvad:
Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:
68 «Velsigna vere Herren, Israels eigen Gud! Til lyden sin han lydde, og løyste deim or band;
"Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
69 ei frelsarmagt vekt’ han oss upp, ei veldug, uti Davids ætt, som var hans trugne svein -
och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun. (aiōn g165)
71 Frå fiendarne frelsa, frå kvar ei hatarhand!
Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,
72 Han vil federn’ våre vel, og kom i hug den heilage og støde pakti si,
och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
73 den eid han hadde svore vår ættfar, Abraham.
vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
74 Han vilde ut oss fria or fiendsmagt og fiendsvald, so me han utan rædsl’ og rygd,
Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,
75 i rettferd og med heilag hug kann tena all vår tid.
ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.
76 Du og, min son, skal kallast Allhøge Guds profet, skal fyre Herren fara, og rydja vel hans veg,
Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,
77 og læra lyden hans å sjå frelsa, dei finna skal når han all deira synd forlet.
till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.
78 For miskunnsam av hjarta er han, vår gode Gud, ei stjerna let han skina for oss frå himmelhøgd,
Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,
79 Lysa for deim som sit i myrkr og daudsens skodd, og styra inn på velferds-veg vår fot.»
för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg."
80 Og guten voks og vart sterk i åndi; han heldt seg i øydemarkerne til tidi kom då han skulde førast fram for Israel.
Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.
