Lukas 17

1 Sidan sagde han til læresveinarne sine: «Det er uråd anna enn det lyt koma freistingar, men ve yver den som dei kjem ifrå!

Och han sade till sina lärjungar: "Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!

2 Han var betre faren det låg ein kvernstein um halsen hans og han var kasta i havet, enn at han skulde freista ein av desse små.

För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.

3 Tak dykk i vare! Syndar bror din, so tala til honom, og angrar han, so tilgjev honom!

Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.

4 Um han syndar mot deg sju gonger um dagen, og sju gonger kjem attende til deg og segjer: «Eg angrar!» so skal du tilgjeva honom.»

Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom."

5 Apostlarne sagde til Herren: «Gjev oss meir tru!»

Och apostlarna sade till Herren: "Föröka vår tro."

6 «Hev de tru som eit senapskorn, » svara Herren, «so kunde de segja til dette morbærtreet: «Rykk deg upp og røt deg i havet!» og det skulde lyda dykk.

Då sade Herren: "Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.

7 Um nokon av dykk hev ein dreng som pløgjer eller gjæter, segjer han då til honom når han kjem heim frå marki: «Kom straks og set deg til bords?»

Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?

8 Segjer han’kje heller: «Stell til kveldsmaten åt meg, bind livgjordi um deg, og gakk meg til handa med eg et og drikk! Sidan kann du eta og drikka?»

Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'?

9 Takkar han vel drengen for di han gjorde som han var fyresagd? Eg trur ikkje det.

Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?

10 Soleis de og; når de hev gjort alt som var sagt dykk, so seg: «Me er uturvande tenarar! Me hev’kje gjort anna enn det som var skyldnaden vår.»»

Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'"

11 Med han var på vegen til Jerusalem og for midt imillom Samaria og Galilæa,

Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.

12 bar det so til at han gjekk inn i ein liten by, og der kom det imot han ti menner som hadde spillsykja; dei vart standande eit langt stykke undan,

Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd

13 og ropa høgt: «Jesus, meister, gjer sælebot på oss!»

och ropade och sade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss."

14 Då Jesus vart var deim, sagde han til deim: «Gakk og te dykk fram for prestarne!» Og med dei var på vegen, hende det at dei vart reine.

När han fick se dem, sade han till dem: "Gån och visen eder för prästerna." Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.

15 Ein av deim kom attende då han såg han var lækt; han lova Gud med høg røyst,

Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst

16 og kasta seg å gruve framfor føterne hans og takka honom; det var ein samaritan.

och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.

17 Då tok Jesus til ords og sagde: «Vart dei’kje reine alle ti? Kvar er då dei ni?

Då svarade Jesus och sade: "Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?

18 Var det ingen utan denne framande som kom attende og vilde gjeva Gud æra?»

Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?"

19 So sagde han til mannen: «Statt upp og gakk heim att! Trui di hev hjelpt deg.»

Och han sade till honom: "Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig."

20 Farisæarane spurde honom ein gong når Guds rike skulde koma. Då svara han deim so: «Guds rike kjem ikkje so at ein kann sjå det for augo.

Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: "Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,

21 Ein kann ikkje heller segja: «Sjå her er det!» eller: «Der er det!» For Guds rike, det er inni dykk.»

ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder."

22 Sidan sagde han til læresveinarne: «Det kjem ei tid då de skal stunda etter å sjå ein av dei dagarne då Menneskjesonen råder, men de skal ikkje få sjå det.

Och han sade till lärjungarna: "Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.

23 Dei kjem til å segja til dykk: «Sjå der er han! Sjå her!» Gakk ikkje der burt, og fylg ikkje etter deim!

Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.

24 For liksom ljonet, når det kjem, skin frå himmelbrun til himmelbrun, soleis skal det vera med Menneskjesonen den dagen han kjem.

Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.

25 Men fyrst lyt han lida mykje, og denne ætti skal skjota honom ifrå seg.

Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.

26 Og som det var i Noahs dagar, so skal det og vera den tidi då Menneskjesonen kjem:

Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:

27 dei åt, dei drakk, dei gifte seg, dei vart burtgifte, alt til den dagen då Noah gjekk inn i arki; då kom storflodi og tynte alle i hop.

människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.

28 Eller som det var i Lots dagar: dei åt, dei drakk, dei kjøpte, dei selde, dei planta, dei bygde;

Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,

29 men den dagen då Lot tok ut frå Sodoma, regnde det eld og svåvel frå himmelen og tynte deim alle.

men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,

30 På same vis skal det vera den dagen Menneskjesonen syner seg.

alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.

31 Er nokon den dagen uppå taket og hev sine ting nedi huset, so må han ikkje ganga ned og henta deim; og er nokon utpå marki, so må han ikkje venda um.

Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.

32 Kom i hug kona hans Lot!

Kommen ihåg Lots hustru.

33 Den som freister å berga livet sitt, skal missa det, og den som misser det, skal vinna det att.

Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.

34 Eg segjer dykk: Den natti skal det liggja tvo i ei seng; den eine skal hentast, og hin setjast att.

Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.

35 Tvo kvinnor skal mala på same kverni; den eine skal hentast, og hi setjast att.

Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar."

36 Tvo skal vera utpå marki; den eine skal hentast, og hin setjast att.»

37 Då tok læresveinarne til ords og sagde: «Kvar, Herre?» Han svara: «Der liket er, der vil ørnane sankast innåt.»

Då frågade de honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig."