< Jakobs 1 >

1 Jakob, Guds og Herren Jesu Kristi tenar, helsar dei tolv ætterne som er spreidde i framande land.
Nne Yakobho nili ntumwa jwa a Nnungu na jwa Bhakulungwa a Yeshu Kilishitu ngunakunnjandishilanga mmandunji bha makabhila likumi limo na gabhili mpwilinganishilenje nshilambolyo, shalamu jenunji.
2 Haldt det for berre gleda, mine brør, når de kjem ut i ymse freistingar,
Mmaakulupalilanga ajangunji nng'angalalanjepe punkulingwanga kwa mboteko ya kila namuna,
3 etter di de veit at prøvingi av dykkar tru verkar tolmod!
pabha mmumanyinji kuti kulingwa kwa ngulupai jenunji kunapeleshela kwiipililila.
4 Men tolmodet må føra til fullkome verk, so de kann vera fullkomne og heile og ikkje vanta noko.
Kwiipililila kwenunji kumpanganje kushimilika na kutimilila nngulupai gwangali tubhilwa shindu shoshowe.
5 Men dersom nokon av dykk vantar visdom, so bede han Gud, han som gjev alle viljugt og utan vondord, og han skal få.
Ikabheje mundu munkumbi gwenunji atubhilwaga na ng'aniyo ya lunda, abhajuje a Nnungu bhakwaapanganga bhandu bhowe kwa ntima gwa ntuka wala bhakaatumbala, najwalakwe shaapegwe.
6 Men han må beda med tru og ikkje tvilande; for den som tvilar, er liksom havbåra, som vert rørd og rugga av vinden.
Ikabheje ajuje alikulupalila gwangali lipamba lya jangulwa, pabha akwete lipamba anabha mbuti libhimbili lya mashi ga bhaali linokolwa na mbungo akuno na kukuno.
7 For ikkje må det menneskjet tru at han skal få noko av Herren,
Pabha mundu jwa nneyo anakulupalile kuti shaapate shindu koposhela kwa Bhakulungwa.
8 slik ein tvihuga mann, ustød på alle sine vegar.
Mundu jwa ng'aniyo ibhili akakamula shindu shimo muitendi yakwe yowe.
9 Men den låge broren rose seg av sin høgleik,
Bhaakulupalilanga bhaalaga, bhaangalalanje pabha a Nnungu bhanakwaishimunji bhowe.
10 og den rike av sin lågleik; for han skal kverva burt som blomen på graset:
Na matajili bhaangalalanje pubhatuluywanga na a Nnungu, pabha nabhalabhonji shibhaobhanje malinga lilubha lya mukonde shilijumula niobha.
11 Soli gjekk upp med sin hite og gjorde graset turt, og blomen på det fall av, og hans fagre åsyn vart øydelagd. Soleis skal og den rike visna på sine vegar.
Pabha lyubha libhalaga, linajumuya maamba na malubha gakwe ganawa na konja kwakwe kowe kunapela. Nneyo peyo na nkali mundu ashulushilwe indu shaapele nniengo lyakwe pemo.
12 Sæl den mannen som held ut i freisting! for når han er prøvd, skal han få livsens kruna, som Gud hev lova deim som elskar honom.
Mbaya mundu akwiiluma ntima alilingwa, pabha akombolaga shaapegwe upo ya gumi shibhalajile Bhakulungwa ku bhandu bhakwaapinganga.
13 Ingen må segja når han vert freista: «Eg vert freista av Gud; » for Gud er ikkje freista av det vonde, og sjølv freistar han ingen.
Monaga mundu alingwaga, analugule kuti, “A Nnungu bhananinga.” Pabha a Nnungu bhakaalingwa na ilebho, na bhenebho bhakakunninga mundu.
14 Men kvar ein vert freista når han vert dregen og lokka av si eigi lyst!
Ikabheje kila mundu analingwa, kwa nonyelwa na tembwa na ilokoli yakwe nnyene.
15 sidan, når lysti vert med barn, ber ho synd; men når syndi er fullmogna, føder ho daude.
Kwa nneyo shilokoli shipundaga shinabheleka shambi na shambi shikomalaga shinabheleka shiwo.
16 Far ikkje vilt, mine kjære brør!
Bhaakulupalilanga ajangunji nkupingwanga, nnatembwanje!
17 All god gåva og all fullkomi gåva kjem ovantil frå faderen til ljosi, han som det ikkje er umbrøyte ved eller skiftande skugge.
Kila shammbone shinkupegwa, na shoshowe shitimilile, kushikoposhela kunnungu, kwa Atati bhapeleshe shilangaya. Bhenebho bhakatendebhuka, numbe bhangali nkubho gwa tendebhukatendebhuka.
18 Etter sin vilje hev han født oss ved sannings ord, so me skulde vera ei fyrstegrøde av hans skapningar.
Kwa pinga kwabho bhayeneuwe, nigubhatubhishile nndamo ja ambi kwa lilobhe lyabho lya kweli, nkupinga tubhe nnimbu gwa indu yabho ipengenywe.
19 Det veit de, kjære brør! Men kvart menneskje vere snar til å høyra, sein til å tala, sein til vreide,
Bhaakulupalilanga ajangunji bhungumpinganga, nngamanyanje gegano. Bhai mundu abhe jwa minda kupilikanishiya na nngabha jwa minda kubheleketa na anabhe jwa tumbala shangu.
20 for ein manns vreide verkar ikkje det som er rett for Gud.
Pabha mundu akwete nnjimwa, nngakombola kwaanonyeya a Nnungu.
21 Legg difor av all ureinskap og alt som er att av vondskap, og tak med spaklynde imot ordet som er innplanta i dykk, og som er megtigt til å frelsa sjælerne dykkar!
Kwa nneyo mwiilekanje kwa taliya indu yowe ya nyata na itendi yangali ya mmbone, mposhelanje lilobhe libhishilwe mmitima jenunji, likombola kuntapulanga mitima jenunji.
22 Men vert slike som gjer etter ordet og ikkje berre høyrer det og dermed dårar dykk sjølve!
Ikabheje ntendelanje liengo malobhe ga Nnungu na nngabha kupilikanilape, akuno nnikwiitembanga mmitima jenunji.
23 For dersom nokon høyrer ordet og ikkje gjer etter det, då er han lik ein mann som skodar sitt naturlege andlit i ein spegel;
Pabha mundu apilikana lilobhe gwangali tendela liengo, jwenejo pabha mbuti mundu akwiilola ku meyo kwake nshiyoo.
24 han skoda seg sjølv og gjekk burt og gløymde straks korleis han såg ut.
Pabha ailolaga nijabhula, shangupe analibhala shikuli kumeyo kwakwe.
25 Men den som ser inn i fridomens fullkomne lov og held ved med det, so han ikkje vert ein gløymsam tilhøyrar, men ein som gjer gjerningi, han skal vera sæl i si gjerning.
Ikabheje mundu akujilola ukoto shalia jikamilishe, jikwaapanganga bhandunji ungwana nikujikagulila gwangali kulibhala shapilikene na tenda malinga shiikupinjikwa, bhai jwenejo itendi yakwe shiipate mboka ya a Nnungu.
26 Dersom nokon meiner at han er ein gudsdyrkar, og ikkje tøymer tunga si, men dårar sitt eige hjarta, hans gudsdyrking er fåfengd.
Ibhaga mundu aiganishiyaga kuti anakagulila dini, ikabheje akakombola kuluibhilila lulimi lwakwe ukoto, jwene mundujo dini jakwe jikapwaa.
27 Ei rein og lytelaus gudsdyrking for Gud og Faderen er dette: å sjå til faderlause og enkjor i deira trengsla, å halda seg sjølv uflekka av verdi.
Mundu akwete dini ja mmbone jibhoneka jangali ya nyata kwa a Tati a Nnungu ni ajuno, akwaajangutilanga bhanabhalekwa na bhashitenga nshilaje shabhonji na akwiiepuya na ya nyata ya pa shilambolyo pano.

< Jakobs 1 >