Hebreerne 10

1 For sidan lovi berre hev ein skugge av dei tilkomande gode ting, men ikkje sjølve bilætet av tingi, so kann ho aldri ved dei same årlege offer som dei stødt ber fram, gjera deim fullkomne som kjem fram med deim.

Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.

2 Elles hadde dei vel halde upp med å bera deim fram, då dei ofrande ikkje lenger vilde havt synder på samvitet når dei ein gong var reinsa.

Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.

3 Men ved deim kjem årlegårs minning um synder.

Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.

4 For det er umogelegt at blod av uksar og bukkar kann taka burt synder.

Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.

5 Difor segjer han, då han stig inn i verdi: «Offer og gåva vilde du ikkje hava, men ein likam laga du åt meg;

Därför säger han vid sitt inträde i världen: "Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig;

6 brennoffer og syndoffer hadde du ikkje hug på.

i brännoffer och syndoffer fann du icke behag.

7 Då sagde eg: «Sjå, eg kjem - i bokrullen er det skrive um meg - og vil gjera, Gud, din vilje.»»

Då sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen är skrivet om mig -- för att göra din vilja, o Gud.'"

8 Fyrst segjer han: «Offer og gåva og brennoffer og syndoffer vilde du ikkje hava, og du hadde ikkje hug på deim» - endå dei vert framborne etter lovi -;

Sedan han först har sagt: "Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag" -- och dock frambäras de efter lagen --

9 so segjer han: «Sjå, eg kjem og vil gjera din vilje.» Han tek burt det fyrste, for at han kann setja inn det andre.

säger han vidare: "Se, jag kommer för att göra din vilja." Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället.

10 Med denne vilje er me helga ved ofringi av Jesu Kristi likam ein gong for alle.

Och i kraft av denna "vilja" hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi "kropp" en gång för alla har blivit offrad.

11 Og kvar prest stend der og gjer dagstødt tenesta og ber fram mange gonger dei same offer, som aldri kann taka burt synder;

Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder;

12 men han hev bore fram eit einaste offer for synder og hev so for alltid sett seg ved Guds høgre hand

men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida

13 og ventar sidan berre på at hans fiendar skal verta lagde til skammel for føterne hans.

och väntar nu allenast på att "hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall".

14 For med eit einaste offer hev han for alltid gjort deim fullkomne som vert helga.

Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade.

15 Men det vitnar og den Heilage Ande for oss; for etter han hev sagt:

Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt:

16 «Dette er den pakti som eg vil gjera med deim etter dei dagarne, » so segjer Herren: «Eg vil gjeva loverne mine i hjarto deira, og skriva deim inn i hugen deira,

"Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar", säger han: "Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem";

17 og synderne deira og misgjerderne deira vil eg ikkje lenger koma i hug.»

och vidare: "Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg."

18 Men der det er forlating for deim, der trengst det ikkje lenger noko offer for synd.

Men där förlåtelse för dessa är given, där behöves icke mer något offer för synd.

19 So hev me då, brør, i Jesu blod frimod til å ganga inn i heilagdomen,

Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,

20 som han hev vigt oss ein ny og livande veg til, gjenom forhenget, det er hans kjøt,

i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten -- det är genom sitt kött --

21 og me hev ein stor prest yver Guds hus.

och eftersom vi hava en stor överstepräst över Guds hus,

22 Difor, lat oss stiga fram med eit sannferdelegt hjarta, med full vissa i trui, reinsa i hjarto frå eit vondt samvit og tvegne på likamen med reint vatn!

så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.

23 Lat oss halda uruggeleg fast på å vedkjennast voni, for han er trufast som gav lovnaden,

Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast.

24 og lat oss agta på kvarandre, so me kveikjer kvarandre til kjærleik og gode gjerningar

Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar;

25 og ikkje skil oss frå vår eigi samling som sume hev for skikk, men påminner kvarandre, og det so mykje meir som de ser kor det lid mot dagen.

låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra -- detta så mycket mer som I sen huru "dagen" nalkas.

26 For syndar me med vilje når me hev lært å kjenna sanningi, då er det ikkje att meir noko offer for synder,

Ty om vi med berått mod synda, sedan vi hava undfått kunskapen om sanningen, så återstår icke mer något offer för våra synder,

27 men berre ei fælande gruv for dom og ein logande brennhug som skal eta upp dei motstridige.

utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna.

28 Når nokon hev brote Mose lov, so døyr han utan miskunn etter ord av tvo eller tri vitne;

Den som föraktar Moses' lag, han skall "efter två eller tre vittnens utsago" dödas utan barmhärtighet;

29 kor mykje verre refsing trur de då den skal verta kjend verd, som hev trødt Guds Son under føter og vanvyrdt paktblodet som han vart helga med, og svivyrdt nådens Ande!

huru mycket svårare straff tron I icke då att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smädar nådens Ande!

30 For me kjenner honom som hev sagt: «Hemnen høyrer meg til, eg skal gjeva attgjeld, segjer Herren.» Og atter: «Herren skal døma sitt folk.»

Vi veta ju vem han är som sade: "Min är hämnden; jag skall vedergälla det", och åter: "Herren skall döma sitt folk."

31 Det er gruelegt å falla i henderne på den livande Gud.

Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.

32 Men kom i hug dei framfarne dagar, då de, etter de var upplyste, tolde mykjen strid i lidingar,

Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp

33 med di de snart sjølve ved hædingar og trengslor vart til ei bisn, snart var samlidande med deim som var so farne!

och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant.

34 For de hadde og samhug med fangarne, og de bar det med gleda at dykkar gods vart rana, då de visste at de sjølve hadde ein betre og varande eigedom.

Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande.

35 Kasta difor ikkje burt dykkar frimod, som hev stor løn!

Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön.

36 For de treng til tolmod, so de kann nå lovnaden når de hev gjort Guds vilje.

I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.

37 For endå er det berre so stutt ei stund, so kjem han som koma skal, og han skal ikkje drygja.

Ty "ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;

38 «Men den rettferdige, ved tru skal han liva; » og: «Um nokon dreg seg undan, so hev mi sjæl ikkje hugnad i honom.»

och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom".

39 Men me er ikkje av deim som dreg seg undan til fortaping, men av deim som trur til frelsa for sjæli.

Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.