Efeserne 5

1 Vert difor Guds etterfylgjarar som hans kjære born,

Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn,

2 og ferdast i kjærleik, liksom Kristus elska oss og gav seg sjølv for oss til ei gåva og eit offer, Gud til ein hugleg ange!

och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, "Gud till en välbehaglig lukt".

3 Men utukt og all ureinskap eller havesykja må ikkje eingong verta nemnde millom dykk, so som det sømer seg for heilage,

Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder,

4 og skjemdarferd og dårlegt svall og lauslyndt skjemt, som alt saman er usømelegt, men heller takksegjing!

ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras.

5 For dette veit de og skynar, at ingen horkar eller urein eller girug - som er ein avgudsdyrkar - hev arv i Kristi og Guds rike.

Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare.

6 Lat ingen dåra dykk med tome ord! for av slike ting kjem Guds vreide yver dei vantruande!

Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma.

7 Hav difor ingen ting saman med deim!

Haven alltså ingen del i sådant.

8 For de var fordom myrker, men no er de ljos i Herren; ferdast som born av ljoset

I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då såsom ljusets barn.

9 - for frukti av ljoset syner seg i all godleik og rettferd og sanning -

Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är.

10 so de prøver kva som er Herren til hugnad,

Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren.

11 og hav inkje samlag med dei fruktlause gjerningar av myrkret; men refs deim heller!

Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.

12 For det som løynlegt vert gjort av deim, er det skamlegt endå berre å tala um;

Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala;

13 men når det vert refst, vert det alt saman openberra av ljoset; for alt som vert openberra, er ljos.

men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus.

14 Difor segjer skrifti: «Vakna, du som søv, og statt upp frå dei daude, og Kristus skal lysa for deg!»

Därför heter det: "Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig."

15 Sjå difor til korleis de kann ferdast varleg, ikkje som uvise, men som vise,

Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa;

16 so de kjøper den laglege tid; for dagarne er vonde!

och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond.

17 Ver difor ikkje uvituge, men skyna kva Herrens vilje er!

Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja.

18 Og fyll dykk ikkje med vin, som det er skamløysa i, men vert fyllte med Anden,

Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande,

19 so de talar til kvarandre med salmar og lovsongar og åndelege visor og syng og leikar i dykkar hjarto for Herren,

och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan,

20 og alltid takkar Gud og Faderen for alle ting i vår Herre Jesu Kristi namn,

och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn.

21 og er kvarandre undergjevne i age for Kristus!

Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.

22 De konor, ver dykkar eigne menn undergjevne som Herren!

I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren;

23 For mannen er hovudet for kona, liksom Kristus er hovudet for kyrkja, han som er frelsaren for sin likam.

ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.

24 Men liksom kyrkja er Kristus undergjevi, so skal og konorne vera sine eigne menner undergjevne i alle ting.

Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män.

25 De menner, elska konorne dykkar, liksom Kristus elska kyrkja og gav seg sjølv for henne,

I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne

26 so han kunde helga henne, med di han reinsa henne ved vatsbadet i ordet,

till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet.

27 so han kunde framstella kyrkja for seg i herlegdom, utan flekk eller rukka eller noko slikt, men so ho kunde vera heilag og ulasteleg.

Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.

28 Soleis er mennerne skuldige til å elska konorne sine som sine eigne likamar. Den som elskar si kona, elskar seg sjølv.

På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv.

29 For aldri hev nokon hata sitt eige kjøt, men han føder og fjelgar det, liksom Kristus gjer med kyrkja;

Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen,

30 for me er lemer på hans likam.

eftersom vi äro lemmar av hans kropp.

31 Difor skal mannen skiljast med far og mor og halda seg hjå kona si, og dei tvo skal vera eitt kjøt.

"Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött." --

32 Denne løyndomen er stor - men eg tenkjer på Kristus og kyrkja.

Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen.

33 Men de og skal elska kvar si kona som seg sjølv, og kona hava age for mannen.

Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.