3 Johannes 1

1 Den eldste til den kjære Gaius, som eg elskar i sanning.

Den äldste, dem älskeliga Gajo, den jag älskar i sanningene.

2 Kjære ven! Eg ynskjer at du i alle måtar må liva vel og hava helsa, liksom di sjæl liver vel.

Min älskelige, jag önskar i all stycken att dig väl går, och du helbregda äst, såsom dine själ väl går.

3 For eg vart mykje glad då det kom nokre brør og vitna um di sanning, korleis du ferdast i sanning.

Men jag var mycket glad, då bröderna kommo, och båro vittnesbörd om dine sanning, såsom du vandrar i sanningene.

4 Eg hev ingi større gleda enn det, at eg høyrer mine born ferdast i sanningi.

Jag hafver ingen större fröjd än den, att jag hörer min barn vandra i sanningene.

5 Kjære ven, du gjer ei trufast gjerning med det du gjer mot brørne, og det jamvel mot dei framande,

Min käreste, du gör troliga hvad som helst du gör emot bröderna, och de främmande;

6 og dei hev vitna for kyrkjelyden um din kjærleik. Du gjer vel um du hjelper deim i veg, som det er sømelegt for Gud.

Som om din kärlek betygat hafva inför församlingen; och du hafver väl gjort, att du hafver dem affordrat värdeliga för Gudi.

7 For det er for hans namn skuld dei er gjengne ut, og dei tek ikkje imot noko av heidningarne.

Ty de äro utfarne för hans Namns skull, och hafva intet tagit af Hedningarna.

8 Me er då skuldige til å taka imot slike, so me kann verta medarbeidarar for sanningi.

Så skole vi nu sådana undfå, på det vi sanningenes medhjelpare varda mågom.

9 Eg hev skrive til kyrkjelyden; men Diotrefes, som gjerne vil vera fyrstemannen millom deim, tek ikkje imot oss.

Jag hafver skrifvit församlingene; men Diotrephes, som ibland dem vill afhållen vara, anammar oss intet.

10 Difor vil eg, når eg kjem, minna um dei gjerningar som han gjer, med di han baktalar oss med vonde ord; og ikkje nøgd med det, tek han ikkje sjølv imot brørne, og deim som det vil, hindrar han og støyter deim ut or kyrkjelyden.

Derföre, när jag kommer, vill jag kungöra hans gerningar som han gör, och sqvallrar emot oss med ondom ordom, och låter sig icke dermed nöja; sjelf anammar han icke bröderna, och förmenar dem som det göra vilja, och drifver dem ut af församlingene.

11 Kjære, gjer ikkje etter det vonde, men etter det gode! den som gjer godt, er av Gud; den som gjer vondt, hev ikkje set Gud.

Min käreste, efterfölj icke det ondt är, utan det godt är; den der väl gör, han är af Gudi, och den der illa gör, han ser icke Gud.

12 Demetrius hev godt lov av alle og av sjølve sanningi; ogso me gjev honom godt vitnemål, og du veit at vårt vitnemål er sant.

Demetrius hafver vittnesbörd af hvar man, och af sjelfva sanningene; och vi vittnom ock, och I veten, att vårt vittnesbörd sant är.

13 Eg hadde mangt å skriva til deg, men eg vil ikkje skriva til deg med blekk og penn.

Jag hade mycket till att skrifva; men jag ville icke med bläck och penna skrifva dig till.

14 Men eg vonar å få sjå deg snart, og då skal me talast ved munn til munn. Fred vere med deg! Venerne helsar deg. Helsa venerne med namn!

Men jag hoppas snarliga få se dig, så vilje vi muntliga tala med hvarannan. Frid vare med dig. Vännerna helsa dig. Helsa du vännerna, hvar vid sitt namn.