< 2 Korintierne 6 >

1 Men som medarbeidarar legg me dykk og på hjarta, at de ikkje til unyttes må taka imot Guds nåde.
ⲁ̅ⲈⲚⲞⲒ ⲆⲈ ⲚϢⲪⲎⲢ ⲚⲢⲈϤⲈⲢϨⲰⲂ ⲞⲨⲞϨ ⲦⲈⲚϮϨⲞ ⲈϢⲦⲈⲘⲐⲢⲈⲦⲈⲚϢⲈⲠ ⲠⲒϨⲘⲞⲦ ⲚⲦⲈⲪⲚⲞⲨϮ ⲈⲢⲰⲦⲈⲚ ϦⲈⲚⲞⲨϢⲞⲨⲒⲦ.
2 For han segjer: «I den tid som meg tektest, bønhøyrde eg deg, og på frelse-dagen hjelpte eg deg.» Sjå, no er det tid som tekkjest vel, sjå, no er det frelse-dagen!
ⲃ̅ϤϪⲰ ⲄⲀⲢ ⲘⲘⲞⲤ ϪⲈ ϦⲈⲚⲞⲨⲤⲎⲞⲨ ⲈϤϢⲎⲠ ⲀⲒⲤⲰⲦⲈⲘ ⲈⲢⲞⲔ ⲞⲨⲞϨ ϦⲈⲚⲠⲒⲈϨⲞⲞⲨ ⲚⲦⲈⲠⲒⲞⲨϪⲀⲒ ⲀⲒⲈⲢⲂⲞⲎⲐⲒⲚ ⲈⲢⲞⲔ ⲒⲤ ϨⲎⲠⲠⲈ ϮⲚⲞⲨ ⲒⲤ ⲞⲨⲤⲎⲞⲨ ⲈϤϢⲎⲠ ⲒⲤ ϨⲎⲠⲠⲈ ϮⲚⲞⲨ ⲒⲤ ⲞⲨⲈϨⲞⲞⲨ ⲚⲦⲈⲠⲒⲞⲨϪⲀⲒ
3 Og me gjev ikkje meinstøyt i nokon ting, so ikkje tenesta skal verta lasta,
ⲅ̅ⲚⲦⲈⲚϮ ϨⲖⲒ ⲚϬⲢⲞⲠ ⲀⲚ ϦⲈⲚϨⲖⲒ ϨⲒⲚⲀ ⲚⲦⲈϢⲦⲈⲘ ⲠⲈⲚϢⲈⲘϢⲒ ⲐⲰⲖⲈⲂ.
4 men i alt viser me oss som Guds tenarar: ved stort tolmod, i trengslor, i naud, i hugverk,
ⲇ̅ⲀⲖⲖⲀ ϦⲈⲚϨⲰⲂ ⲚⲒⲂⲈⲚ ⲈⲚⲦⲀϨⲞ ⲘⲘⲞⲚ ⲈⲢⲀⲦⲈⲚ ϨⲰⲤ ϨⲀⲚⲆⲒⲀⲔⲰⲚ ⲚⲦⲈⲪⲚⲞⲨϮ ϦⲈⲚⲞⲨⲚⲒϢϮ ⲚϨⲨⲠⲞⲘⲞⲚⲎ ϦⲈⲚϨⲀⲚϨⲞϪϨⲈϪ ϦⲈⲚϨⲀⲚⲀⲚⲀⲄⲔⲎ ϦⲈⲚϨⲀⲚⲘⲔⲀⲨϨ.
5 under slag, i fengsel, i upprør, i træling, i vaking, i fasta,
ⲉ̅ϦⲈⲚ ϨⲀⲚⲈⲢϦⲰⲦ ϦⲈⲚϨⲀⲚϢⲦⲈⲔⲰⲞⲨ ϦⲈⲚϨⲀⲚϢⲐⲞⲢⲦⲈⲢ ϦⲈⲚϨⲀⲚϦⲒⲤⲒ ϦⲈⲚϨⲀⲚϢⲢⲰⲒⲤ ϦⲈⲚϨⲀⲚⲚⲎⲤⲦⲒⲀ.
6 ved reinleik, ved skynsemd, ved langmod, ved godleik, ved den Heilage Ande, ved uskrymta kjærleik,
ⲋ̅ϦⲈⲚ ⲞⲨⲦⲞⲨⲂⲞ ϦⲈⲚⲞⲨⲢⲈϤⲰⲞⲨⲚϨⲎⲦ ϦⲈⲚⲞⲨⲤⲰⲞⲨⲚ ϦⲈⲚⲞⲨⲘⲈⲦⲬⲢⲤ ϦⲈⲚⲞⲨⲠⲚⲈⲨⲘⲀⲈϤⲞⲨⲀⲂ ϦⲈⲚⲞⲨⲀⲄⲀⲠⲎ ⲚⲀⲦⲘⲈⲦϢⲞⲂⲒ.
7 med sannings ord, med Guds kraft, med rettferds våpn på høgre og vinstre sida;
ⲍ̅ϦⲈⲚ ⲞⲨⲤⲀϪⲒ ⲚⲦⲈⲐⲘⲎⲒ ϦⲈⲚⲞⲨϪⲞⲘ ⲚⲦⲈⲪⲚⲞⲨϮ ⲈⲂⲞⲖ ϨⲒⲦⲈⲚ ⲚⲒϨⲞⲠⲖⲞⲚ ⲚⲦⲈϮⲘⲈⲐⲘⲎⲒ ⲚⲀⲞⲨⲒⲚⲀⲘ ⲚⲈⲘ ⲚⲀϪⲀϬⲎ.
8 i æra og vanæra, med lastord og lovord, som villførande og endå sannferdige,
ⲏ̅ⲈⲂⲞⲖ ϨⲒⲦⲈⲚ ⲞⲨⲰⲞⲨ ⲚⲈⲘ ⲞⲨϢⲰϢ ⲈⲂⲞⲖ ϨⲒⲦⲈⲚ ⲞⲨⲤⲘⲞⲨ ⲚⲈⲘ ⲞⲨⲤⲀϨⲞⲨⲒ ⲘⲪⲢⲎϮ ⲚϨⲀⲚⲠⲖⲀⲚⲞⲤ ⲚⲈⲘ ϨⲀⲚⲐⲘⲎⲒ.
9 som ukjende og endå velkjende, som døyande, og sjå, me liver! som dei som vert refste, men ikkje ihelslegne,
ⲑ̅ϨⲰⲤ ⲚⲤⲈⲤⲰⲞⲨⲚ ⲘⲘⲞⲚ ⲀⲚ ⲞⲨⲞϨ ⲈⲨⲤⲰⲞⲨⲚ ⲘⲘⲞⲚ ϨⲰⲤ ⲈⲚⲚⲀⲘⲞⲨ ϨⲎⲠⲠⲈ ⲦⲈⲚⲰⲚϦ ϨⲰⲤ ⲈⲨϮⲤⲂⲰ ⲚⲀⲚ ⲞⲨⲞϨ ⲤⲈϦⲰⲦⲈⲂ ⲘⲘⲞⲚ ⲀⲚ.
10 som syrgjande, men alltid glade, som fatige, men som endå gjer mange rike, som inkje havande og endå eigande alt.
ⲓ̅ϨⲰⲤ ⲈⲚⲘⲞⲔϨ ⲚϨⲎⲦ ⲈⲚⲢⲀϢⲒ ⲆⲈ ⲚⲤⲎ ⲞⲨ ⲚⲒⲂⲈⲚ ϨⲰⲤ ϨⲀⲚϨⲎⲔⲒ ⲈⲚⲒⲢⲒ ⲆⲈ ⲚⲞⲨⲘⲎ ϢⲚⲢⲀⲘⲀⲞ ϨⲰⲤ ⲘⲘⲞⲚⲦⲈⲚ ϨⲖⲒ ⲞⲨⲞϨ ⲦⲈⲚⲀⲘⲞⲚⲒ ⲚϨⲰⲂ ⲚⲒⲂⲈⲚ.
11 Vår munn er upplaten mot dykk, korintarar, vårt hjarta hev vidga seg ut.
ⲓ̅ⲁ̅ⲀⲢⲰⲚ ⲞⲨⲰⲚ ⲞⲨⲂⲈ ⲐⲎⲚⲞⲨ ⲰⲚⲒⲔⲞⲢⲒⲚⲐⲞⲤ ⲀⲠⲈⲚϨⲎⲦ ⲞⲨⲰϢⲤ ⲈⲂⲞⲖ.
12 De hev ikkje trongt rom hjå oss, men det er trongt i dykkar hjarto.
ⲓ̅ⲃ̅ⲚⲦⲈⲦⲈⲚϨⲈϪϨⲰϪ ⲀⲚ ⲚϦⲢⲎⲒ ⲚϦⲎⲦⲈⲚ ⲦⲈⲦⲈⲚϨⲈϪϨⲞϪ ⲆⲈ ⲚϦⲢⲎⲒ ϦⲈⲚⲚⲈⲦⲈⲚⲘⲈⲦϢⲀⲚⲐⲘⲀϦⲦ.
13 Men til likt vederlag - eg talar som til born -: vidga de og ut dykkar hjarto!
ⲓ̅ⲅ̅ϮϪⲰ ⲆⲈ ⲘⲠⲀⲒϢⲈⲂⲒⲈ ⲂⲈⲬⲈ ⲚⲞⲨⲰⲦ ⲚⲰⲦⲈⲚ ⲘⲪⲢⲎϮ ⲚϨⲀⲚϢⲎⲢⲒ ⲞⲨⲈϢⲤ ⲐⲎⲚⲞⲨ ⲈⲂⲞⲖ ϨⲰⲦⲈⲚ.
14 Gakk ikkje i framandt ok med vantruande! For kva samlag hev rettferd med urett? eller kva samfund hev ljos med myrker?
ⲓ̅ⲇ̅ⲘⲠⲈⲢϢⲰⲠⲒ ⲈⲢⲈⲦⲈⲚⲞⲒ ⲚϢⲪⲎⲢ ⲈⲪⲚⲀϨⲂⲈϤ ⲚⲦⲈⲚⲒⲀⲐⲚⲀϨϮ ⲀϢ ⲄⲀⲢ ⲦⲈ ϮⲘⲈⲦϢⲪⲎⲢ ⲚⲦⲈϮⲘⲈⲐⲘⲎⲒ ⲚⲈⲘ ϮⲀⲚⲞⲘⲒⲀ ⲒⲈ ⲞⲨ ⲦⲈ ϮⲘⲈⲦϢⲪⲎⲢ ⲘⲠⲒⲞⲨⲰⲒⲚⲒ ⲚⲈⲘ ⲠⲒⲬⲀⲔⲒ.
15 Og kva samklang er det millom Kristus og Belial? eller kva lut hev ein truande med ein vantruande?
ⲓ̅ⲉ̅ⲒⲈ ⲞⲨ ⲠⲈ ⲠϮⲘⲀϮ ⲘⲠⲬⲢⲒⲤⲦⲞⲤ ⲚⲈⲘ ⲂⲈⲖⲒⲀⲢ ⲀϢ ⲦⲈ ⲦⲦⲞⲒ ⲚⲞⲨⲠⲒⲤⲦⲞⲤ ⲚⲈⲘ ⲞⲨⲀⲐⲚⲀϨϮ.
16 Og kva semja hev Guds tempel med avgudar? For me er den livande Guds tempel, som Gud sagde: «Eg vil bu og ferdast millom deim, og eg vil vera deira Gud, og dei skal vera mitt folk.»
ⲓ̅ⲋ̅ⲒⲈ ⲞⲨ ⲠⲈ ⲠϮⲘⲀϮ ⲚⲞⲨⲈⲢⲪⲈⲒ ⲚⲦⲈⲪⲚⲞⲨϮ ⲚⲈⲘ ⲪⲀ ⲚⲒⲒⲆⲰⲖⲞⲚ ⲀⲚⲞⲚ ⲄⲀⲢ ⲠⲈ ⲠⲒⲈⲢⲪⲈⲒ ⲚⲦⲈⲪⲚⲞⲨϮ ⲈⲦⲞⲚϦ ⲔⲀⲦⲀ ⲪⲢⲎϮ ⲈⲦⲀϤϪⲞⲤ ⲚϪⲈⲪⲚⲞⲨϮ ϪⲈ ⲈⲒⲈϢⲰⲠⲒ ⲚϦⲎⲦⲞⲨ ⲞⲨⲞϨ ⲈⲒⲈⲘⲞϢⲒ ⲚϦⲢⲎⲒ ⲚϦⲎⲦⲞⲨ ⲈⲒⲈϢⲰⲠⲒ ⲚⲰⲞⲨ ⲚⲚⲞⲨϮ ⲞⲨⲞϨ ⲚⲐⲰⲞⲨ ϨⲰⲞⲨ ⲈⲨⲈϢⲰⲠⲒ ⲚⲎⲒ ⲈⲨⲖⲀⲞⲤ.
17 «Difor, gakk ut frå deim, og skil dykk frå deim, segjer Herren, og rør ikkje ved ureint, so skal eg taka imot dykk,
ⲓ̅ⲍ̅ⲈⲐⲂⲈⲪⲀⲒ ⲀⲘⲰⲒⲚⲒ ⲈⲂⲞⲖ ϦⲈⲚⲦⲞⲨⲘⲎϮ ⲞⲨⲞϨ ⲪⲰⲢϪ ⲈⲂⲞⲖ ⲘⲘⲰⲞⲨ ⲠⲈϪⲈ ⲠϬⲞⲒⲤ ⲘⲠⲈⲢϬⲒ ⲚⲈⲘ ⲠⲈⲦϬⲀϦⲈⲘ ⲞⲨⲞϨ ⲀⲚⲞⲔ ⲈⲒⲈϢⲈⲠ ⲐⲎⲚⲞⲨ ⲈⲢⲞⲒ.
18 og eg skal vera dykk ein fader, og de skal vera meg søner og døtter, segjer Herren, den allmegtige.»
ⲓ̅ⲏ̅ⲞⲨⲞϨ ⲈⲒⲈϢⲰⲠⲒ ⲚⲰⲦⲈⲚ ⲈⲨⲒⲰⲦ ⲞⲨⲞϨ ⲚⲐⲰⲦⲈⲚ ϨⲰⲦⲈⲚ ⲈⲢⲈⲦⲈⲚⲈϢⲰⲠⲒ ⲚⲎⲒ ⲈϨⲀⲚϢⲎ ⲢⲒ ⲚⲈⲘ ϨⲀⲚϢⲈⲢⲒ ⲠⲈϪⲈ ⲠϬⲞⲒⲤ ⲠⲀⲚⲦⲞⲔⲢⲀⲦⲰⲢ.

< 2 Korintierne 6 >