1 Korintierne 12

1 Men um dei åndelege gåvor vil eg ikkje at de skal vera uvitande, brør!

Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig.

2 De veit at då de var heidningar, let de dykk draga til dei mållause avgudarne, etter som de vart dregne.

I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna.

3 Difor kunngjer eg dykk, at ingen som talar i Guds Ande, segjer: «Forbanna er Jesus, » og ingen kann segja: «Jesus er Herre, » utan i den Heilage Ande.

Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande säger: "Förbannad vare Jesus", så kan ej heller någon säga: "Jesus är Herre" annat än i den helige Ande.

4 Det er skil på nådegåvor, men Anden er den same.

Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme.

5 Og det er skil på tenestor, men Herren er den same.

Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme.

6 Og det er skil på kraftige verknader, men Gud er den same, som verkar alt i alle.

Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla.

7 Men openberringi av Anden fær kvar og ein til det som er gagnlegt.

Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta.

8 For ein fær visdoms tale ved Anden, men ein annan kunnskaps tale ved den same Ande;

Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,

9 ein annan tru ved den same Ande, ein annan nådegåvor til å lækja ved den same Ande;

åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande,

10 ein annan kraft til å gjera under, ein annan profetgåva, ein annan gåva til å prøva ånder, ein annan ymse tungor, ein annan tyding av tungor.

åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål.

11 Men alt dette verkar ein og den same Ande, som skifter ut til kvar for seg, etter som han vil.

Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva.

12 For liksom likamen er ein og hev mange lemer, men alle lemerne på likamen er ein likam, endå dei er mange, soleis er det og med Kristus.

Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus.

13 For i ein Ande er me alle døypte til å vera ein likam - anten me er jødar eller grækarar eller trælar eller frie - og alle hev me fenge drikka ein Ande.

Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

14 For likamen er ikkje heller ein lem, men mange.

Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många.

15 Um foten vilde segja: «Då eg ikkje er hand, so høyrer eg ikkje med til likamen, » so høyrer han då like fullt med til likamen.

Om foten ville säga: "Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen", så skulle den icke dess mindre höra till kroppen.

16 Og um øyra vilde segja: «Då eg ikkje er auga, so høyrer eg ikkje med til likamen, » so høyrer det då like fullt med til likamen.

Och om örat ville säga: "Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen", så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.

17 Dersom heile likamen var auga, kvar vart det då av høyrsla? Dersom det heile var høyrsla, kvar vart det då av lukti?

Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den hel och hållen vore öra, var funnes då lukten?

18 Men no hev Gud sett lemerne, kvar ein av dei på likamen, so som han vilde.

Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt som han har velat.

19 Men dersom dei alle var ein lem, kvar vart det då av likamen?

Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen?

20 Men no er det mange lemer, men ein likam.

Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda.

21 Auga kann ikkje segja til handi: «Eg treng ikkje til deg, » eller hovudet til føterne: «Eg treng ikkje til dykk.»

Ögat kan icke säga till handen: "Jag behöver dig icke", ej heller huvudet till fötterna: "Jag behöver eder icke."

22 Men tvert imot: dei lemerne på likamen som synest vera veikast, dei er naudsynlege.

Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga.

23 Og dei lemerne på likamen som syntest oss mindre æra verde, deim klæder me med større æra; og dei lemerne våre som me blygjest ved, deim klæder me med større blygd.

Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,

24 Men dei lemerne våre som er oss til sømd, dei treng ikkje til det. Men Gud hev sett likamen soleis saman, at han gav det ringaste størst æra,

under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder,

25 so det ikkje skal vera tvidrag i likamen, men at lemerne skal hava same umsut for kvarandre.

så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra.

26 Og um ein lem lid, so lid alle lemerne med, eller um ein lem vert heidra, so gled alle lemerne seg med.

Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; om åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den.

27 Men de er Kristi likam og lemer, kvar etter sin lut.

Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån.

28 Og Gud sette i kyrkja fyrst nokre til apostlar, for det andre profetar, for det tridje lærarar, so kraftige verk, so nådegåvor til å lækja, til å hjelpa, til å styra, so ymse tungor.

Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål.

29 Er vel alle apostlar? Er alle profetar? Er alle lærarar? Gjer alle kraftige verk?

Icke äro väl alla apostlar? Icke äro väl alla profeter? Icke äro väl alla lärare? Icke utföra väl alla kraftgärningar?

30 Hev alle nådegåvor til lækja? Kann alle tala med tungor? Kann alle tyda deim?

Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla tungomål? Icke kunna väl alla uttyda?

31 Men streva etter dei største nådegåvor! Og eg skal visa dykk ein endå betre veg.

Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största. Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan härlig väg.