Salmenes 71

1 Til dig, Herre, setter jeg min lit; la mig aldri i evighet bli til skamme!

Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

2 Utfri mig og redd mig ved din rettferdighet! Bøi ditt øre til mig og frels mig!

Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

3 Vær mig en klippe til bolig, dit jeg alltid kan gå, du som har fastsatt frelse for mig! For du er min klippe og min festning.

Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

4 Min Gud, utfri mig av den ugudeliges hånd, av den urettferdiges og undertrykkerens vold!

Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

5 For du er mitt håp, Herre, Herre min tillit fra min ungdom av.

Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

6 Til dig har jeg støttet mig fra mors liv av; du er den som drog mig ut av min mors skjød; om dig vil jeg alltid synge min lovsang.

Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

7 Som et under har jeg vært for mange, men du er min sterke tilflukt.

Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

8 Min munn er full av din pris, hele dagen av din herlighet.

Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

9 Forkast mig ikke i alderdommens tid, forlat mig ikke når min kraft forgår!

Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

10 For mine fiender har sagt om mig, de som tar vare på mitt liv, rådslår tilsammen

Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

11 og sier: Gud har forlatt ham; forfølg og grip ham, for det er ingen som redder!

Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

12 Gud, vær ikke langt borte fra mig! Min Gud, skynd dig å hjelpe mig!

Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

13 La dem som står mig efter livet, bli til skamme og gå til grunne! La dem som søker min ulykke, bli klædd i skam og spott!

Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

14 Og jeg vil alltid håpe, og til all din pris vil jeg legge ny pris.

Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

15 Min munn skal fortelle om din rettferdighet, hele dagen om din frelse; for jeg vet ikke tall derpå.

Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

16 Jeg vil fremføre Herrens, Israels Guds veldige gjerninger, jeg vil prise din rettferdighet, din alene.

Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

17 Gud, du har lært mig det fra min ungdom av, og inntil nu kunngjør jeg dine undergjerninger.

Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

18 Forlat mig da heller ikke inntil alderdommen og de grå hår, Gud, inntil jeg får kunngjort din arm for efterslekten, din kraft for hver den som skal komme.

Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

19 Og din rettferdighet, Gud, når til det høie; du som har gjort store ting, Gud, hvem er som du?

Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

20 Du som har latt oss se mange trengsler og ulykker, du vil igjen gjøre oss levende og igjen dra oss op av jordens avgrunner.

Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

21 Du vil øke min storhet og vende om og trøste mig.

Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

22 Så vil jeg også prise dig med harpespill, din trofasthet, min Gud! Jeg vil lovsynge dig til citar, du Israels Hellige!

Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

23 Mine leber skal juble, for jeg vil lovsynge dig, og min sjel, som du har forløst.

Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

24 Min tunge skal også hele dagen tale om din rettferdighet; for de er blitt til spott, de er blitt til skamme, de som søker min ulykke.

Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.