< Salmenes 50 >

1 En salme av Asaf. Den Allmektige, Gud Herren, taler og kaller på jorden fra solens opgang til dens nedgang.
Asap ih Saam laa. Thacak, Angraeng Sithaw mah, ni tacawt hoi niduem khoek to, long to kawk moe, lok a thuih pae.
2 Fra Sion, skjønnhetens krone, stråler Gud frem.
Coek koi om ai kranghoih, Zion mae hoiah, Sithaw aanghaih to tacawt.
3 Vår Gud kommer og skal ikke tie; ild fortærer for hans åsyn, og omkring ham stormer det sterkt.
Aicae ih Sithaw angzo tih, anih loe omduem mak ai: Anih hmaa ah hmai angqong ueloe, takhi pui mah anih to takui khoep tih.
4 Han kaller på himmelen der oppe og på jorden for å dømme sitt folk:
Angmah ih kaminawk lokcaek hanah, ranui ih vannawk hoiah long to a kawk.
5 Samle til mig mine fromme, som har inngått pakt med mig om offer!
Angbawnhaih hoiah kai hoi lokmaihaih sah kaminawk loe, kaimah ih kaciim kaminawk hoi nawnto pakhueng han, tiah a thuih.
6 Og himmelen kunngjør hans rettferdighet; for Gud er den som skal dømme. (Sela)
Sithaw loe toeng pongah, vannawk mah a toenghaih to taphong o tih. (Selah)
7 Hør, mitt folk, jeg vil tale, Israel, jeg vil vidne for dig: Gud, din Gud, er jeg.
Aw kai ih kaminawk, tahngai oh, lok ka thuih han; aw Israel, na nuiah ka koeh ai ih hmuen to kang thuih han: kai loe Sithaw, na Sithaw ah ka oh.
8 Ikke for dine offers skyld vil jeg straffe dig; dine brennoffer er alltid for mig.
Ka hmaa ah na sak o toepsoep ih, angbawnhaih, hmai angbawnhaih pongah, kang zoeh o mak ai.
9 Jeg vil ikke ta okser fra ditt hus eller bukker fra dine hegn.
Na im thung hoiah maitaw tae, na takha thung hoiah maeh taenawk doeh, ka la mak ai.
10 For mig hører alle dyr i skogen til, dyrene på fjellene i tusentall.
Taw thung ih moi hoi mae sangto nuiah kapra moinawk boih loe kai ih ni.
11 Jeg kjenner alle fjellenes fugler, og det som rører sig på marken, står for mig.
Maenawk nuiah kaom tavaanawk to ka panoek boih: prae thung ih kasan moinawk boih loe kai ih ni.
12 Om jeg hungret, vilde jeg ikke si det til dig; for mig hører jorderike til og alt det som fyller det.
Zok kam thlam cadoeh, kang thui mak ai: tipongah tih nahaeloe long hoi athung ah kaom hmuennawk boih loe kai ih ni.
13 Mon jeg skulde ete oksers kjøtt og drikke bukkers blod?
Maitaw tae moi to ka cak moe, maeh thii to ka naek han maw?
14 Ofre Gud takksigelse og gi den Høieste det du har lovt,
Sithaw khaeah anghoe angbawnhaih to sah ah; Sang koek khaeah na sak ih lokmaihaih to koepsak ah:
15 og kall på mig på nødens dag, så vil jeg utfri dig, og du skal prise mig.
raihaih tongh na niah na kawk ah: kang loisak han, to naah loe kai nang pakoeh tih.
16 Men til den ugudelige sier Gud: Hvad har du med å fortelle om mine lover og føre min pakt i din munn?
Toe kasae kami khaeah loe, Ka paek ih lok to na taphong moe, ka sak ih lokmaihaih pazui han angaih maw? tiah Sithaw mah thuih.
17 Du hater jo tukt og kaster mine ord bak dig.
Thuitaekhaih to na hnukma moe, ka loknawk to hnukbang ah na vah ving boeh.
18 Når du ser en tyv, er du gjerne med ham, og med horkarler gjør du felles sak.
Kamqu na hnuk naah, anih to na bomh, zu sava laep ah nongpa nongpata zaehaih sah kaminawk hoiah nam yok.
19 Din munn slipper du løs med ondt, og din tunge spinner sammen svik.
Loksae thuih hanah pakha to na patoh moe, na palai to alinghaih hoiah na zaeng.
20 Du sitter og taler imot din bror, du baktaler din mors sønn.
Nang hnut moe, boeng ai ah nam nawkamyanawk to kasae na thuih, nam no ih caa khaeh mataeng doeh kasae na thuih.
21 Dette har du gjort, og jeg har tidd; du tenkte jeg var som du; men jeg vil straffe dig og stille det frem for dine øine.
Hae baktih hmuennawk boih hae na sak, toe kang oh taak duem pongah, nang baktiah ka oh toeng mue, tiah na poek: toe kang thuitaek han, na hmaa roe ah na zaehaih kam tuengsak han.
22 Legg merke til dette, I som glemmer Gud, forat jeg ikke skal sønderrive, og det er ingen som redder!
Sithaw pahnet kaminawk, hae hae panoek oh, to tiah ai nahaeloe nangcae pahlongkung om ai ah, kang taprawt o pat han.
23 Den som ofrer takksigelse, ærer mig, og den som går den rette vei, ham vil jeg la skue Guds frelse.
Anghoe angbawnhaih sah kami loe kai pakoeh kami ah oh, coek koi om ai ah ka thuih ih lok pazui kami hanah Sithaw pahlonghaih ka hnuksak han.

< Salmenes 50 >