Salmenes 144

1 Av David. Lovet være Herren, min klippe, han som oplærer mine hender til strid, mine fingrer til krig,

Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

2 min miskunn og min festning, min borg og min redningsmann, mitt skjold og den jeg tar min tilflukt til, den som tvinger mitt folk under mig.

min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

3 Herre, hvad er et menneske, at du kjenner ham, et menneskebarn, at du akter på ham!

HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

4 Et menneske er lik et åndepust, hans dager er som en skygge som farer forbi.

En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

5 Herre, bøi din himmel og far ned, rør ved fjellene så de ryker!

HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

6 La lynet lyne og spred dem, send dine piler og skrem dem!

Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

7 Rekk ut dine hender fra det høie, fri mig og frels mig fra store vann, fra fremmedes hånd,

Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

8 de hvis munn taler svik, og hvis høire hånd er en løgnens hånd.

vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

9 Gud! En ny sang vil jeg synge dig, til tistrenget harpe vil jeg lovsynge dig,

Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

10 du som gir kongene frelse, som redder David, din tjener, fra det onde sverd.

dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

11 Frels mig og fri mig fra fremmedes hånd, de hvis munn taler svik, og hvis høire hånd er en løgnens hånd,

Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

12 forat våre sønner må være som planter, høit vokset i sin ungdom, våre døtre som hjørnestolper, hugget som til et slott,

När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

13 forat våre forrådshus må være fulle og gi av alle slag, at vårt småfe må øke sig i tusentall, ja i titusentall på våre gater,

när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

14 at våre kuer må ha kalv, at det ingen skade må være og intet tap og intet klageskrik på våre gater.

när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

15 Salig er det folk som det går således; salig er det folk hvis Gud Herren er.

saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.