Salmenes 120

1 En sang ved festreisene. Til Herren ropte jeg i min nød, og han svarte mig.

En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 Herre, fri min sjel fra en løgnaktig lebe, fra en falsk tunge!

HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 Hvad vil han gi dig, og hvad mere vil han gi dig, du falske tunge?

Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 Voldsmannens skarpe piler og glør av gyvelbusken.

Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 Ve mig, at jeg lever som fremmed iblandt Mesek, at jeg bor ved Kedars telt!

Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 Lenge nok har min sjel bodd hos dem som hater fred.

Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 Jeg er bare fred, men når jeg taler, er de ferdige til krig.

Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.