Salmenes 119
1 Salige er de hvis vei er ulastelig, som vandrer i Herrens lov.
Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
2 Salige er de som tar vare på hans vidnesbyrd, som søker ham av hele sitt hjerte
Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
3 og ikke gjør urett, men vandrer på hans veier.
Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
4 Du har gitt dine befalinger forat en skal holde dem nøie.
Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
5 O, at mine veier måtte bli faste, så jeg holder dine forskrifter!
O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
6 Da skal jeg ikke bli til skamme når jeg gir akt på alle dine bud.
När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
7 Jeg vil prise dig i hjertets opriktighet når jeg lærer din rettferdighets lover å kjenne.
Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
8 Dine forskrifter vil jeg holde; du må ikke rent forlate mig!
Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
9 Hvorved skal den unge holde sin sti ren? Ved å holde sig efter ditt ord.
Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
10 Av hele mitt hjerte har jeg søkt dig; la mig ikke fare vill fra dine bud!
Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
11 I mitt hjerte har jeg gjemt ditt ord forat jeg ikke skal synde imot dig.
Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
12 Lovet være du, Herre! Lær mig dine forskrifter!
Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
13 Med mine leber har jeg forkynt alle lover fra din munn.
Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
14 Over dine vidnesbyrds vei har jeg gledet mig, som over all rikdom.
Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
15 På dine befalinger vil jeg grunde og tenke på dine stier.
Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
16 I dine forskrifter forlyster jeg mig, jeg glemmer ikke ditt ord.
Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
17 Gjør vel imot din tjener, så jeg kan leve! Da vil jeg holde ditt ord.
Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
18 Lat op mine øine, så jeg kan skue de underfulle ting i din lov!
Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
19 Jeg er en gjest på jorden; skjul ikke dine bud for mig!
Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
20 Min sjel er knust, så jeg lenges efter dine lover til enhver tid.
Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
21 Du har truet de overmodige, de forbannede, som farer vill fra dine bud.
Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
22 Ta skam og forakt bort fra mig! For jeg har tatt vare på dine vidnesbyrd.
Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
23 Fyrster har også sittet og talt sammen imot mig; din tjener grunder på dine forskrifter.
Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
24 Dine vidnesbyrd er også min lyst; de er mine rådgivere.
Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
25 Min sjel er nedtrykt i støvet; hold mig i live efter ditt ord!
Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
26 Jeg fortalte dig mine veier, og du svarte mig; lær mig dine forskrifter!
Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
27 La mig forstå dine befalingers vei! Så vil jeg grunde på dine undergjerninger.
Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
28 Min sjel gråter av sorg; reis mig op efter ditt ord!
Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
29 Vend løgnens vei bort fra mig, og unn mig din lov!
Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
30 Trofasthets vei har jeg utvalgt, dine lover har jeg satt for mig.
Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
31 Jeg henger ved dine vidnesbyrd; Herre, la mig ikke bli til skamme!
Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
32 Dine buds vei vil jeg løpe; for du frir mitt hjerte fra angst.
När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
33 Lær mig, Herre, dine forskrifters vei! Så vil jeg ta vare på den inntil enden.
Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
34 Lær mig! Så vil jeg ta vare på din lov og holde den av hele mitt hjerte.
Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
35 Led mig frem på dine buds sti! For i den har jeg min lyst.
För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
36 Bøi mitt hjerte til dine vidnesbyrd og ikke til vinning!
Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
37 Vend mine øine bort fra å se efter tomhet, hold mig i live på din vei!
Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
38 Opfyll for din tjener ditt ord, som er for dem som frykter dig!
Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
39 Ta bort min vanære, som jeg frykter for! For dine lover er gode.
Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
40 Se, jeg lenges efter dine befalinger; hold mig i live ved din rettferdighet!
Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
41 La dine nådegjerninger, Herre, komme over mig, din frelse efter ditt ord!
Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
42 Jeg vil gi den svar som håner mig; for jeg setter min lit til ditt ord.
Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
43 Ta ikke sannhets ord så rent bort fra min munn! For jeg bier på dine dommer.
Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
44 Jeg vil holde din lov stadig, evindelig og alltid.
Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
45 La mig vandre i fritt rum! For jeg spør efter dine befalinger.
Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
46 Jeg vil tale om dine vidnesbyrd for konger og skal ikke bli til skamme.
Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
47 Jeg har min lyst i dine bud, som jeg elsker.
Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
48 Jeg løfter mine hender til dine bud, som jeg elsker, og jeg vil grunde på dine forskrifter.
Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
49 Kom i hu ordet til din tjener, fordi du har gitt mig håp!
Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
50 Det er min trøst i min elendighet at ditt ord har holdt mig i live.
Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
51 De overmodige har spottet mig såre; fra din lov er jeg ikke avveket.
De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
52 Jeg kom dine dommer fra evighet i hu, Herre, og jeg blev trøstet.
Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
53 En brennende harme har grepet mig over de ugudelige, som forlater din lov.
Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
54 Dine forskrifter er blitt mine lovsanger i min utlendighets hus.
Dine rätter äro min visa i mino huse.
55 Jeg kom om natten ditt navn i hu, Herre, og jeg holdt din lov.
Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
56 Dette blev mig gitt: at jeg har tatt vare på dine befalinger.
Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
57 Herren er min del, sa jeg, idet jeg holdt dine ord.
Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
58 Jeg bønnfalt dig av hele mitt hjerte: Vær mig nådig efter ditt ord!
Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
59 Jeg eftertenkte mine veier og vendte mine føtter til dine vidnesbyrd.
Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
60 Jeg hastet og ventet ikke med å holde dine bud.
Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
61 De ugudeliges strikker har omspent mig, din lov har jeg ikke glemt.
De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
62 Midt om natten står jeg op for å prise dig for din rettferdighets lover.
Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
63 Jeg holder mig til alle dem som frykter dig, og som holder dine befalinger.
Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
64 Jorden er full av din miskunnhet, Herre; lær mig dine forskrifter!
Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
65 Du har gjort vel imot din tjener, Herre, efter ditt ord.
Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
66 Lær mig god skjønnsomhet og kunnskap! For jeg tror på dine bud.
Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
67 Før jeg blev ydmyket, fór jeg vill; men nu holder jeg ditt ord.
Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
68 Du er god og gjør godt; lær mig dine forskrifter!
Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
69 De overmodige har spunnet løgn sammen imot mig; jeg holder dine befalinger av hele mitt hjerte.
De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
70 Deres hjerte er som en fettklump; jeg har min lyst i din lov.
Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
71 Det var mig godt at jeg blev ydmyket, forat jeg kunde lære dine forskrifter.
Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
72 Din munns lov er mig bedre enn tusen stykker gull og sølv.
Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
73 Dine hender har skapt mig og gjort mig; gi mig forstand, forat jeg må lære dine bud!
Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
74 De som frykter dig, skal se mig og glede sig; for jeg venter på ditt ord.
De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
75 Jeg vet, Herre, at dine dommer er rettferdighet, og i trofasthet har du ydmyket mig.
Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
76 La din miskunnhet være mig til trøst efter ditt ord til din tjener!
Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
77 La din miskunnhet komme over mig, forat jeg kan leve! For din lov er min lyst.
Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
78 La de overmodige bli til skamme! For de har trykket mig ned uten årsak; jeg grunder på dine befalinger.
Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
79 La dem vende tilbake til mig, de som frykter dig og kjenner dine vidnesbyrd!
Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
80 La mitt hjerte være fullkomment i dine forskrifter, forat jeg ikke skal bli til skamme!
Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
81 Min sjel vansmekter av lengsel efter din frelse; jeg venter på ditt ord.
Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
82 Mine øine vansmekter av lengsel efter ditt ord idet jeg sier: Når vil du trøste mig?
Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
83 For jeg er som en skinnsekk i røk; dine forskrifter glemmer jeg ikke.
Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
84 Hvor mange er vel din tjeners dager? Når vil du holde dom over mine forfølgere?
Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
85 De overmodige har gravd graver for mig, de som ikke skikker sig efter din lov.
De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
86 Alle dine bud er trofasthet; uten årsak forfølger de mig; hjelp mig!
Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
87 På lite nær har de tilintetgjort mig i landet; men jeg har ikke forlatt dine befalinger.
De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
88 Hold mig i live efter din miskunnhet! Så vil jeg ta vare på din munns vidnesbyrd.
Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
89 Til evig tid, Herre, står ditt ord fast i himmelen.
Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
90 Fra slekt til slekt varer din trofasthet; du grunnfestet jorden, og den stod der.
Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
91 Til å utføre dine dommer står de der enn idag; for alle ting er dine tjenere.
Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
92 Dersom din lov ikke hadde vært min lyst, var jeg omkommet i min elendighet.
Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
93 Til evig tid skal jeg ikke glemme dine befalinger; for ved dem har du holdt mig i live.
Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
94 Din er jeg, frels mig! For jeg har søkt dine befalinger.
Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
95 De ugudelige har bidd på mig for å ødelegge mig; jeg gir akt på dine vidnesbyrd.
De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
96 På all fullkommenhet har jeg sett en ende, men ditt bud strekker sig såre vidt.
Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
97 Hvor jeg har din lov kjær! Hele dagen grunder jeg på den.
Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
98 Dine bud gjør mig visere enn mine fiender; for til evig tid eier jeg dem.
Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
99 Jeg er blitt klokere enn alle mine lærere; for jeg grunder på dine vidnesbyrd.
Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
100 Jeg er forstandigere enn de gamle; for jeg har tatt vare på dine befalinger.
Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
101 Fra enhver ond sti har jeg holdt mine føtter borte forat jeg kunde holde ditt ord.
Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
102 Fra dine lover er jeg ikke avveket; for du har lært mig.
Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
103 Hvor dine ord er søte for min gane, mere enn honning for min munn!
Din ord äro minom mun sötare än hannog.
104 Av dine befalinger får jeg forstand; derfor hater jeg all løgnens sti.
Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
105 Ditt ord er en lykte for min fot og et lys for min sti.
Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
106 Jeg har svoret, og jeg har holdt det, å ta vare på din rettferdighets lover.
Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
107 Jeg er såre nedbøiet; Herre, hold mig i live efter ditt ord!
Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
108 La min munns frivillige offere tekkes dig, Herre, og lær mig dine lover!
Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
109 Jeg går alltid med livet i hendene, men din lov har jeg ikke glemt.
Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
110 De ugudelige har lagt snare for mig, men jeg har ikke forvillet mig fra dine befalinger.
De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
111 Jeg har fått dine vidnesbyrd i eie evindelig; for de er mitt hjertes glede.
Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
112 Jeg har bøiet mitt hjerte til å gjøre efter dine forskrifter evindelig, inntil enden.
Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
113 De tvesinnede hater jeg, men din lov elsker jeg.
Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
114 Du er mitt skjul og mitt skjold, jeg venter på ditt ord.
Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
115 Vik fra mig, I som gjør ondt, forat jeg må holde min Guds bud!
Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
116 Hold mig oppe efter ditt ord, forat jeg kan leve, og la mig ikke bli til skamme med mitt håp!
Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
117 Støtt mig, så jeg må bli frelst! Da vil jeg alltid skue med lyst på dine forskrifter.
Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
118 Du akter for intet alle dem som farer vill fra dine forskrifter; for deres svik er forgjeves.
Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
119 Som slagg bortrydder du alle ugudelige på jorden; derfor elsker jeg dine vidnesbyrd.
Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
120 Av redsel for dig gyser min kropp, og jeg frykter for dine dommer.
Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
121 Jeg har gjort rett og rettferdighet; du vil ikke overgi mig til dem som undertrykker mig.
Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
122 Gå i borgen for din tjener, forat det kan gå ham vel! La ikke de overmodige undertrykke mig!
Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
123 Mine øine vansmekter av lengsel efter din frelse og efter din rettferdighets ord.
Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
124 Gjør med din tjener efter din miskunnhet, og lær mig dine forskrifter!
Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
125 Jeg er din tjener; lær mig, så jeg kan kjenne dine vidnesbyrd!
Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
126 Det er tid for Herren å gripe inn; de har brutt din lov.
Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
127 Derfor elsker jeg dine bud mere enn gull, ja mere enn fint gull.
Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
128 Derfor holder jeg alle befalinger om alle ting for å være rette; jeg hater all løgnens sti.
Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
129 Underfulle er dine vidnesbyrd; derfor tar min sjel vare på dem.
Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
130 Dine ords åpenbaring oplyser, den gjør enfoldige forstandige.
När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
131 Jeg åpnet min munn og sukket av lengsel; for jeg stundet efter dine bud.
Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
132 Vend dig til mig og vær mig nådig, som rett er mot dem som elsker ditt navn!
Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
133 Gjør mine trin faste ved ditt ord, og la ingen urett herske over mig!
Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
134 Forløs mig fra menneskers vold! Så vil jeg holde dine befalinger.
Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
135 La ditt åsyn lyse for din tjener, og lær mig dine forskrifter!
Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
136 Mine øine flyter bort i vannstrømmer over dem som ikke holder din lov.
Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
137 Du er rettferdig, Herre, og dine dommer er rettvise.
Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
138 Du har fastsatt dine vidnesbyrd i rettferdighet og stor trofasthet.
Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
139 Min nidkjærhet har fortært mig, fordi mine motstandere har glemt dine ord.
Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
140 Ditt ord er vel renset, og din tjener elsker det.
Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
141 Jeg er liten og foraktet; jeg har ikke glemt dine befalinger.
Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Din rettferdighet er en evig rettferdighet, og din lov er sannhet.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Nød og trengsel fant mig; dine bud er min lyst.
Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
144 Dine vidnesbyrd er rettferdige til evig tid; lær mig, forat jeg kan leve!
Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
145 Jeg roper av hele mitt hjerte; svar mig, Herre! Jeg vil ta vare på dine forskrifter.
Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
146 Jeg roper til dig, frels mig! Så vil jeg holde dine vidnesbyrd.
Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
147 Jeg var årle oppe i morgenlysningen og ropte om hjelp; jeg ventet på dine ord.
Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
148 Mine øine var oppe før nattevaktene, forat jeg kunde grunde på ditt ord.
Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
149 Hør min røst efter din miskunnhet! Herre, hold mig i live efter dine lover!
Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
150 De er kommet nær som jager efter ugjerning; fra din lov er de kommet langt bort.
Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
151 Du er nær, Herre, og alle dine bud er sannhet.
Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
152 For lenge siden vet jeg av dine vidnesbyrd at du har grunnet dem for evig tid.
Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
153 Se min elendighet og utfri mig! For jeg har ikke glemt din lov.
Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
154 Før min sak og forløs mig, hold mig i live efter ditt ord!
Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
155 Frelse er langt borte fra de ugudelige; for de søker ikke dine forskrifter.
Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
156 Din miskunnhet er stor, Herre; hold mig i live efter dine dommer!
Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
157 Mange er mine forfølgere og mine motstandere; jeg er ikke avveket fra dine vidnesbyrd.
Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
158 Jeg så de troløse og vemmedes, dem som ikke holdt ditt ord.
Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
159 Se at jeg har elsket dine befalinger! Herre, hold mig i live efter din miskunnhet!
Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
160 Summen av ditt ord er sannhet, og til evig tid står all din rettferdighets lov fast.
Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
161 Fyrster forfulgte mig uten årsak, men mitt hjerte fryktet for dine ord.
Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
162 Jeg gleder mig over ditt ord som en som finner meget bytte.
Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
163 Løgn har jeg hatet og avskydd, din lov har jeg elsket.
Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
164 Syv ganger om dagen har jeg prist dig for din rettferdighets lover.
Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
165 Megen fred har de som elsker din lov, og det er ikke noget anstøt for dem.
Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
166 Jeg har ventet på din frelse, Herre, og jeg har holdt dine bud.
Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
167 Min sjel har holdt dine vidnesbyrd, og jeg elsket dem såre.
Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
168 Jeg har holdt dine befalinger og dine vidnesbyrd; for alle mine veier er for ditt åsyn.
Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
169 La mitt klagerop komme nær for ditt åsyn, Herre! Lær mig efter ditt ord!
Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
170 La min inderlige bønn komme for ditt åsyn! Frels mig efter ditt ord!
Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
171 Mine leber skal flyte over av lovsang; for du lærer mig dine forskrifter.
Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
172 Min tunge skal synge om ditt ord; for alle dine bud er rettferdighet.
Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
173 La din hånd være mig til hjelp! For jeg har utvalgt dine befalinger.
Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
174 Jeg lenges efter din frelse, Herre, og din lov er min lyst.
Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
175 La min sjel leve og love dig, og la dine dommer hjelpe mig!
Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
176 Jeg har faret vill; opsøk din tjener som et tapt får! for jeg har ikke glemt dine bud.
Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
