Salmenes 103

1 Av David. Min sjel, lov Herren, og alt som i mig er, love hans hellige navn!

En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.

2 Min sjel, lov Herren og glem ikke alle hans velgjerninger!

Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;

3 Han som forlater all din misgjerning, som læger alle dine sykdommer,

Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;

4 han som forløser ditt liv fra graven, som kroner dig med miskunnhet og barmhjertighet,

Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;

5 han som metter din sjel med det som godt er, så du blir ung igjen likesom ørnen.

Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.

6 Herren gjør rettferd og rett mot alle undertrykte.

Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.

7 Han kunngjorde sine veier for Moses, sine gjerninger for Israels barn.

Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.

8 Herren er barmhjertig og nådig, langmodig og rik på miskunnhet.

Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.

9 Han går ikke alltid i rette og gjemmer ikke på vrede evindelig.

Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.

10 Han gjør ikke med oss efter våre synder og gjengjelder oss ikke efter våre misgjerninger.

Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.

11 For så høi som himmelen er over jorden, er hans miskunnhet mektig over dem som frykter ham.

Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.

12 Så langt som øst er fra vest, lar han våre misgjerninger være langt fra oss.

Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.

13 Som en far forbarmer sig over sine barn, forbarmer Herren sig over dem som frykter ham.

Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.

14 For han vet hvorledes vi er skapt, han kommer i hu at vi er støv.

Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.

15 Et menneskes dager er som gresset; som blomsten på marken, således blomstrer han.

En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.

16 Når vinden farer over ham, er han ikke mere, og hans sted kjenner ham ikke mere.

När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.

17 Men Herrens miskunnhet er fra evighet og inntil evighet over dem som frykter ham, og hans rettferdighet mot barnebarn,

Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,

18 mot dem som holder hans pakt, og dem som kommer hans bud i hu, så de gjør efter dem.

När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.

19 Herren har reist sin trone i himmelen, og hans rike hersker over alle ting.

Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.

20 Lov Herren, I hans engler, I veldige i makt, som fullbyrder hans ord, idet I adlyder hans ords røst!

Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.

21 Lov Herren, alle hans hærskarer, I hans tjenere som gjør hans vilje!

Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.

22 Lov Herren, alle hans gjerninger, på alle steder hvor han hersker! Min sjel, lov Herren!

Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.