Salomos Ordsprog 11

1 Falsk vekt er en vederstyggelighet for Herren, men fullvektige lodder er ham til velbehag.

Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.

2 Med overmot følger skam, men de ydmyke har visdom.

Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.

3 De opriktiges rettsinn leder dem, men de troløses forvendte sinn ødelegger dem.

Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.

4 Gods hjelper ikke på vredens dag, men rettferdighet frir fra døden.

Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.

5 Den ustraffeliges rettferdighet gjør hans vei jevn, men den ugudelige faller ved sin ugudelighet.

Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.

6 De opriktiges rettferdighet frelser, men de troløse fanges i sin egen ondskap.

De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.

7 Når et ugudelig menneske dør, blir hans håp til intet, og med det som de onde stunder efter, er det forbi.

När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.

8 Den rettferdige utfries av trengsel, og den ugudelige kommer i hans sted.

Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.

9 Med munnen ødelegger den gudløse sin næste, men ved sin kunnskap utfries de rettferdige.

Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.

10 Når det går de rettferdige godt, jubler byen, og når de ugudelige omkommer, lyder fryderop.

En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.

11 Ved de opriktiges velsignelse blir en by ophøiet, men de ugudeliges munn bryter den ned.

Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.

12 Den som taler foraktelig om sin næste, er uten forstand; men en forstandig mann tier.

Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.

13 Den som går omkring som baktaler, åpenbarer hemmeligheter; men den som er trofast i ånden, skjuler saken.

En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.

14 Hvor det intet styre er, faller folket; men hvor det er mange rådgivere, der er frelse.

Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.

15 Ille går det den som går i borgen for en fremmed; men den som skyr å gi håndslag, er sikker.

Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.

16 En yndig kvinne vinner ære, og voldsmenn vinner rikdom.

Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.

17 En godgjørende mann gjør vel mot sig selv, men en hårdhjertet mann ødelegger sig.

En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.

18 Den ugudelige vinner en lønn som svikter, men den som sår rettferdighet, får en lønn som varer.

De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.

19 Den som står fast i rettferdighet, ham blir det til liv; men den som jager efter ondt, volder sin egen død.

Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.

20 En vederstyggelighet for Herren er de hvis hjerte er forvendt; men til velbehag for ham er de hvis vei er ustraffelig.

Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.

21 Visselig, den onde blir ikke ustraffet, men de rettferdiges ætt slipper unda.

Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.

22 Som en gullring i et svinetryne er en fager kvinne som er uten forstand.

En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.

23 De rettferdiges attrå er bare det som godt er; de ugudelige har vrede i vente.

De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.

24 Den ene strør ut og får ennu mere; den andre holder tilbake mere enn rett er, og det blir dog bare fattigdom.

Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.

25 Den som velsigner, skal trives, og den som lesker andre, han blir selv lesket.

Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.

26 Den som holder korn tilbake, ham banner folket; men velsignelse kommer over dens hode som selger korn.

Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.

27 Den som søker hvad godt er, søker det som er til behag; men den som higer efter ondt, over ham kommer det onde.

Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.

28 Den som setter sin lit til sin rikdom, han skal falle; men de rettferdige skal grønnes som løvet.

Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.

29 Den som setter sitt hus i ulag, skal arve vind, og dåren blir en tjener for den vise.

Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.

30 Den rettferdiges frukt er et livsens tre, og den vise fanger sjeler.

Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.

31 Se, den rettferdige får sin lønn på jorden, hvor meget mere da den ugudelige og synderen!

Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?