Salomos Ordsprog 10

1 Salomos ordsprog. En vis sønn gleder sin far, men en uforstandig sønn er sin mors sorg.

En vis son är sins faders glädje; men en galen son är sine moders grämelse.

2 Ugudelighets skatter gagner ikke, men rettferdighet frir fra døden.

Orätt gods hjelper intet; men rättfärdighet friar ifrå döden.

3 Herren lar ikke den rettferdige sulte, men de ugudeliges attrå støter han bort.

Herren låter icke de rättfärdigas själar hunger lida; men han omstörter de ogudaktigas arghet.

4 Den som arbeider med lat hånd, blir fattig, men den flittiges hånd gjør rik.

En lat hand gör fattigan; men en idog hand gör rikan.

5 En klok sønn samler om sommeren; en dårlig sønn sover i høsttiden.

Den som församlar om sommaren, han är klok; men den som i andene sofver, han kommer på skam.

6 Velsignelser kommer over den rettferdiges hode, men de ugudeliges munn skal deres vold skjule.

Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.

7 Den rettferdiges minne lever i velsignelse, men de ugudeliges navn råtner bort.

De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.

8 Den som har visdom i hjertet, tar imot Guds bud; men den som har dårens leber, går til grunne.

Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.

9 Den som vandrer i ustraffelighet, vandrer trygt, og den som går krokveier, blir opdaget.

Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.

10 Den som blunker med øiet, volder smerte, og den som har dårens leber, går til grunne.

Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.

11 Den rettferdiges munn er en livsens kilde, men de ugudeliges munn skal deres vold skjule.

Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.

12 Hat vekker trette, men kjærlighet dekker over alle overtredelser.

Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.

13 På den forstandiges leber finnes visdom, men stokken er for den uforstandiges rygg.

Uti de förståndigas läppar finner man vishet; men till ens dåras rygg hörer ris.

14 De vise gjemmer på kunnskap, men dårens munn truer med ødeleggelse.

De vise bevara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse.

15 Rikmanns gods er hans faste stad; de fattiges armod er deres ødeleggelse.

Dens rikas gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.

16 Det som den rettferdige vinner, blir ham til liv; den ugudeliges inntekt blir ham til synd.

Den rättfärdige arbetar till lifvet; men den ogudaktige brukar sina tilldrägt till synd.

17 En vei til liv er den som akter på tukt; men den som forakter tilrettevisning, fører vill.

Hålla tuktan är vägen till lifvet; men den som bortkastar straff, han far vill.

18 Den som skjuler hat, har falske leber, og den som fører ut ondt rykte, han er en dåre.

Falske munnar skyla hat, och den der baktalar, han är en dåre.

19 Hvor det er mange ord, mangler det ikke på synd; men den som holder sine leber i tømme, er klok.

Der mång ord äro, der är icke synden borto; men den sina läppar håller, han är klok.

20 Den rettferdiges tunge er som utsøkt sølv; de ugudeliges hjerte er intet verdt.

Dens rättfärdigas tunga är kosteligt silfver; men de ogudaktigas hjerta är intet.

21 Den rettferdiges leber nærer mange, men dårer dør, fordi de er uten forstand.

Dens rättfärdigas läppar föda många; men de galne skola dö uti deras galenskap.

22 Det er Herrens velsignelse som gjør rik, og eget strev legger ikke noget til.

Herrans välsignelse gör rikan utan mödo.

23 For dåren er det en lyst å gjøre skamløse gjerninger, men visdom er en lyst for den forstandige mann.

En dåre bedrifver det ondt är, och gör sig der ett löje af; men den man är vis, som tager der vara uppå.

24 Det som den ugudelige gruer for, det skal komme over ham; men de rettferdiges ønsker skal Gud opfylle.

Hvad den ogudaktige fruktar, det vederfars honom; och hvad de rättfärdige begära, det varder dem gifvet.

25 Når en storm farer forbi, så er den ugudelige ikke mere; men den rettferdige har en evig grunnvoll.

Den ogudaktige är såsom ett väder, det framom går, och är icke mer till; men den rättfärdige består evigliga.

26 Som eddik for tennene og røk for øinene, slik er den late for den som sender ham.

Såsom ättika gör ondt tandomen, och rök ögonen, så gör en försummelig dem ondt, som sända honom.

27 Herrens frykt forlenger livet, men de ugudeliges år forkortes.

Herrans fruktan förmerar dagarna; men de ogudaktigas år varda förkortad.

28 De rettferdige har glede i vente, men de ugudeliges håp blir til intet.

Dens rättfardigas väntan skall fröjd varda; men de ogudaktigas hopp skall förtappadt varda.

29 Herrens vei er en fast borg for den ustraffelige, men den er ødeleggelse for dem som gjør urett.

Herrans väg är dens frommas tröst; men de ogerningsmän äro blödige.

30 De rettferdige skal aldri rokkes, men de ugudelige skal ikke få bo landet.

Den rättfärdige varder aldrig nederslagen; men de ogudaktige skola icke blifva i landena.

31 Den rettferdiges munn bærer visdoms frukt, men den falske tunge skal skjæres av.

Dens rättfärdigas mun bär fram vishet; men de vrångas mun skall utrotad blifva.

32 Den rettferdiges leber forstår hvad der er til behag, men de ugudeliges munn er bare falskhet.

Dens rättfärdigas läppar lära helsosam ting; men de ogudaktigas mun är vrång.