< Markus 14 >

1 Men to dager derefter var det påske og de usyrede brøds høitid. Og yppersteprestene og de skriftlærde søkte råd til å gripe ham med list og slå ham ihjel;
Hichun Kalchuh Kut le Cholsolou Changlhah Kut kimanna ding nini aumtan ahi. Thempu pipui holeh dan thusun hon Yeshua chu, guhthima mat'a thatheina ding lampi anahol jing nalaiyun ahi.
2 for de sa: Ikke på høitiden, forat det ikke skal bli opstyr blandt folket.
Ahin, “Kalchuh Kut sung hidahen, achutiloule mipi lah-a thunoh umget inte,” tin akinopto uve.
3 Og mens han var i Betania, i Simon den spedalskes hus, og satt til bords, da kom en kvinne som hadde en alabaster-krukke med ekte kostelig nardussalve, og hun brøt alabaster-krukken i sønder og helte den ut over hans hode.
Chuin Yeshua chu Bethany muna Simon phah anaveipa, in'ah alhunge. Chua an aneh laiyin numei khat'in songval bomin thaonamtui mantamtah ahin choiyin, abom chu asukeh-in aluchungah abunglhan ahi.
4 Men der var nogen som blev vrede ved sig selv og sa: Hvad skal denne spille av salven være til?
Ahin alah uva loikhat chu alungnommo'uvin, “Ibol'a hitia hi thaonamtui mantam kimoh suhmang hitam?
5 Denne salve kunde jo være solgt for mere enn tre hundre penninger og gitt til de fattige. Og de talte strengt til henne.
Ijeh-inem itileh hiche thaonamtui hi kijohleh kum lhunga thalo jat toh kikot intin, hichu vaicha gentheiho pehthei hiding!” atiuvin aphunkhum tauvin ahi.
6 Men Jesus sa: La henne være i fred! Hvorfor gjør I henne fortred? hun har gjort en god gjerning mot mig.
Ahinlah Yeshuan adonbut in, “Amanu chu oimo hih-un, keima'a dinga thilphatah abol ahitai.
7 For de fattige har I alltid hos eder, og når I vil, kan I gjøre vel mot dem; men mig har I ikke alltid.
Ijeh inem iti leh vaicha le gentheiho nakomuva aum jing nauve, nagot chan uva nahu theiyu ahi. Kei vang nakom uva um jing ding kahipoi.
8 Hun gjorde det hun kunde; hun salvet forut mitt legeme til min jordeferd.
Amanun abolthei chan abol ahitai. Ka thilong chu vuiya ahung umtheina dinga thao einu masat ahitai.
9 Sannelig sier jeg eder: Hvor som helst evangeliet forkynnes i all verden, skal også det hun gjorde omtales til minne om henne.
Keiman tahbeh'a kaseipeh nahiuve, vannoi pumpia Kipana Thupha kilhangsapna chan'a hiche numeinu thilbol jong hi amanu hetjingna'a kisei toupeh ding ahi,” ati.
10 Og Judas Iskariot, en av de tolv, gikk til yppersteprestene for å forråde ham til dem.
Chuin somleni ho lah'a mi khat Juda Iscariot chun Yeshua chu matsah theina dingin thempu ho henga aga chen ahi.
11 Men da de hørte det, blev de glade og lovte å gi ham penger; og han søkte leilighet til å forråde ham.
Amahon ahet phat'un akipatdoh un, ama chu sumpeh ding in atem tauvin ahi. Chuin aman Yeshua chu pehdoha matsah theina ding agomkom aholtan ahi.
12 Og på den første dag av de usyrede brøds høitid, da de slaktet påskelammet, sa hans disipler til ham: Hvor vil du vi skal gå og gjøre i stand, så du kan ete påskelammet?
Cholsolou Changlhah Kut nimasa nia Kalchuh Kut kelngoi atha pet uvin aseijuiten ajah-ah, “Kalchuh Kut Ankong hoikoma kagon diu nadeiyem?” atiuvin ahi.
13 Da sendte han to av sine disipler avsted og sa til dem: Gå inn i byen, og der skal møte eder en mann som bærer en krukke vann; følg ham,
Hichun aseijui mi ni khopi sunga gache lhon din asolin, “Khopi sung nalut lhon teng, twibel pua mi khat nato lhon ding ahi. Amachu jui lhonin.
14 og der hvor han går inn, skal I si til husbonden: Mesteren sier: Hvor er mitt herberge, der jeg kan ete påskelammet med mine disipler?
Ama alutna inneipa jah-a chun, ‘Houhil'in: kaseijuite toh Kalchuh Kut ankong kasokhomna diu indan chu hoilai ham? ati,’ gati lhon in.
15 Og han skal vise eder en stor sal, som står ferdig med benker og hynder, og der skal I gjøre det i stand for oss.
Chule ama tah-in insong chunga indan lentah gontupsa a kikoi khat navetsah lhon ding ahi. Hikom chu ahi inehkhomna diuva nagonna diu mun chu,” ati.
16 Og disiplene gikk avsted og kom inn i byen og fant det således som han hadde sagt dem; og de gjorde i stand påskelammet.
Chuin seijui teni chu apot lhon in, khopi sungah alut lhon in, akisei bang chun imajouse chu agatoh lhonin, Kalchuh Kut an ding chu agagong lhon tai.
17 Og da det var blitt aften, kom han med de tolv.
Hichun nilhah-in Yeshua aseijuite toh chua chun agalhung tauve.
18 Og mens de satt til bords og åt, sa Jesus: Sannelig sier jeg eder: En av eder skal forråde mig, den som eter med mig.
Atou uva an aneh laitah-un, Yeshuan aseiyin, “Tahbeha kasei ahi, tua kaneh khompi lah-a khat hin eipeh doh ding ahi,” ati.
19 Da begynte de å bedrøves og en for en å si til ham: Det er da vel ikke mig?
Amaho alungkham pan tauvin, banneichan khat khat in ahin dongui, “Kei kahim?” tin.
20 Han sa til dem: Det er en av de tolv, den som dypper sammen med mig i fatet.
Aman adonbut in, “Nangho somleni lah'a khat, tua lhengkong kasokhompi hi ahi.
21 Menneskesønnen går bort, som skrevet er om ham; men ve det menneske ved hvem Menneskesønnen blir forrådt! Det hadde vært godt for det menneske om han aldri var født.
Mihem Chapa chu athi ding dol masanglai peh'a pat Thubua anakiseisa ahitai. Hinama jongleh, Mihem Chapa melmate khut'a pedoh-a johdohpa chu—Ohe, ada nading e! Ama chu apen'a anapenglou hile ama dinga phajo dinga!” ati.
22 Og mens de åt, tok han et brød, velsignet og brøt det, gav dem og sa: Ta det! Dette er mitt legeme.
Chuin a-anneh laitah'un Yeshuan changlhah phabep alan, hichu phatthei aboh in, chuin ahehbalbal'in aseijuiteho apen, “Hichehi katahsa ahi, neuvin,” ati.
23 Og han tok en kalk, takket og gav dem; og de drakk alle av den.
Chule khon'a lengpitwi alan, phatthei aboh-in amahochu apen, chutichun abonchauvin adonsohkei tauvin ahi.
24 Og han sa til dem: Dette er mitt blod, paktens blod, som utgydes for mange.
Chuin Aman ajah'uva aseiyin, “Hiche hi ka thisan, Pathen le amite kah'a kitepna thah um photchetna ahi. Hiche hi mi tamtah chonset ngaidamna dinga longdoh ahi.
25 Sannelig sier jeg eder: Jeg skal ikke mere drikke av vintreets frukt før den dag jeg skal drikke den ny i Guds rike.
Tahbeha kaseipeh nahiuve, keiman Pathen Lenggama athah-a kadon kit ni ding tailou lengpitwi hi kadonlou ding ahitai,” ati.
26 Og da de hadde sunget lovsangen, gikk de ut til Oljeberget.
Hichun la asauvin, chujouvin apotdoh'un Olive Lhang lamah ache tauvin ahi.
27 Og Jesus sa til dem: I skal alle ta anstøt; for det er skrevet: Jeg vil slå hyrden, og fårene skal adspredes.
Lampia achepet'un Yeshuan ajah'uva aseiye, “Nangho naboncha uva nalungthoi sohkeidiu ahi. Ijeh-inem iti leh, Pathen thubun: ‘Keiman kelngoi chingpa kavohlhuh ding ahi, chujou teng akelngoite chu chehchao diu ahi,’ ati.
28 Men når jeg er opstanden, vil jeg gå i forveien for eder til Galilea.
Ahinlah keima thina-a kon kahung thodoh jouteng Galilee gam lama namasanguva kache ding chua chu neimu diu ahi,” ati.
29 Da sa Peter til ham: Om enn alle tar anstøt, vil dog ikke jeg gjøre det.
Chuin Peter in aseiyin, “Aboncha uvin lungthoi jongleu, kei vang lungthoi ponge,” ati.
30 Og Jesus sa til ham: Sannelig sier jeg dig: Idag, i denne natt, før hanen har galt to ganger, skal du fornekte mig tre ganger.
Hichun Yeshuan, “Keiman tahbeh'a kasei ahi, Peter—nangman tu jan'a ah ni vei akhon masanga thumvei neiseilep ding ahi,” atipeh-e.
31 Men han blev ved sitt og sa: Om jeg så skal dø med dig, vil jeg ikke fornekte dig. Det samme sa de alle.
Peter in, “Kanompoi! Nang matoh thitha teiding hijongleng, naseilep hihhel ing kate,” atichang melin ahi. Chule abonchauvin achuti seicheh-un ahi.
32 Og de kom til et sted som heter Getsemane; og han sa til sine disipler: Sett eder her mens jeg beder!
Amaho olive thinglei lah-a Gethsemane atiu honsung achun ahungun, chuah Yeshuan aseiyin, “Keima katao sungsen nangho hikoma hin anatou jingun,” ati.
33 Og han tok Peter og Jakob og Johannes med sig, og begynte å forferdes og engstes,
Aman Peter, James chule John akipuiyin, alunghem lheh jeng tai.
34 og han sier til dem: Min sjel er bedrøvet inntil døden; bli her og våk!
Chuin Yeshuan, “Thina khop helin kalung hesoh behseh jengtai. Hikoma hin um unlang eina kiginpeh-un,” ati.
35 Og han gikk et lite stykke frem, falt ned på jorden og bad at denne stund måtte gå ham forbi, om det var mulig,
Chule amasang lamah neokhat ache chon'in tollah akhupboh-in alhun, ahitheile hiche phat chu Ama-a kon'a akitolmang theina dingin ataove.
36 og han sa: Abba, Fader! alt er mulig for dig; ta denne kalk fra mig! Dog, ikke hvad jeg vil, men hvad du vil!
Akapjah-in, “Abba, Hepa! Imajouse Nanga dinga hithei ahi. Ahitheile hiche gimthohna khon hi keiya konin kitolmang hen. Hinla Nangma lunggot bang joh hihen lang, keima lunggot bang hida hen,” tin ataotai.
37 Og han kom og fant dem sovende, og sa til Peter: Simon, sover du? Var du ikke i stand til å våke én time?
Chujouvin ahungdohle khatteho chu ana imutlhuh-u ahung toh'in, Peter jah-a, “Simon, na-imut hitam? Nidan khat jeng jong kiginga umjoulou nahim?
38 Våk og bed, forat I ikke skal komme i fristelse! Ånden er villig, men kjødet er skrøpelig.
Lhepna-a nalhahlouna dingun, kigingun, taovun ijeh-inem iti leh lhagaovin agonan, tahsan ajolou ahi,” ati.
39 Og atter gikk han bort og bad, og sa de samme ord.
Chuin amaho adalhan, ache kit'in atao ngai bangin agatao kittai.
40 Og da han kom igjen, fant han dem atter sovende; for deres øine var tunge, og de visste ikke hvad de skulde svare ham.
Chuin ahung kile kit'in ahile amaho chu ana-imut'u ahung toh kit'in, aimutso behseh jeh-un adonbutje ahepouve.
41 Og han kom tredje gang og sa til dem: I sover altså og hviler eder! Det er nok; timen er kommet; se, Menneskesønnen overgis i synderes hender;
Athumvei channa-a ahung kile kit chun ajah uva, “Tun i-mu uvin lang kithaol tauvin. Aphasettai, phat alhingtai. Hinla—veuvin, Mihem Chapa hi michonsete khut'a kipedoh ahitai.
42 stå op, la oss gå! Se, han er nær som forråder mig.
Kipat'un, chetauhite. Veuvin, eipedohpa hiakhun aumtai!” ati.
43 Og straks, mens han ennu talte, kom Judas, en av de tolv, og med ham fulgte en hop med sverd og stokker; de kom fra yppersteprestene og de skriftlærde og de eldste.
Yeshuan hichu asei jou jouvin, hetman louvin, Judas, aseijuiho lah'a khat, chu mihonpi moltum le chemjam kichoi puma hungho toh ahung kilhon khom'in ahi. Amaho chu thempu pipui holeh hou lamkai hon ahinsol'u ahi.
44 Men han som forrådte ham, hadde gitt dem et tegn og sagt: Den jeg kysser, ham er det; grip ham og før ham sikkert bort!
Ajohdoh-a pangpa, Juda Iscariot chun melchihna ahil masan, “Namat diu chu chibai kaboh-a kachop penpen chu hiding ahi. Ama chu puimang un,” ati.
45 Og da han kom, gikk han straks bort til ham og sa: Rabbi! og kysset ham.
Ahung lhun lhun'un Juda chu Yeshua hengah achen, “Houhil!” tin chibai bohnan achoptai.
46 Men de la hånd på ham og grep ham.
Chuin akhut alhauvin Yeshua amantauvin ahi.
47 Men en av dem som stod der, drog sitt sverd, og slo til yppersteprestens tjener og hugg øret av ham.
Yeshua nungjuiho lah'a mi khat'in achemjam asatdohin thempu chungnung sohpa asat leh abilkol langkhat asatlhan ahi.
48 Og Jesus tok til orde og sa til dem: I er gått ut som mot en røver med sverd og stokker for å gripe mig;
Yeshuan adongin, “Galguh bolho mandinga kon banga moltumle chemjam thoa keiman dinga nahung uham?
49 daglig var jeg hos eder og lærte i templet, og I grep mig ikke; men dette er skjedd forat skriftene skal opfylles.
Houin sunga kaum laiya ibola neimatlou uham? Niseh leh nalah'uva thujong kanahil jinge. Ahinlah Thubua thukiseisa aguilhunna dinga hitia hi thilsoh vang ahinai,” ati.
50 Da forlot de ham alle sammen og flydde.
Chuin aseijuite jouse akithecheh-un, ajamgam tauve.
51 Og en ung mann fulgte ham med et linklæde kastet om sitt bare legeme, og de grep ham;
Alah'uva gollhang khat asangkhol tupat ponnem khatseh kiah aumin, ama chu ahungkon hon amat'ule,
52 men han slapp linklædet og flydde naken bort.
Aman apon-ah chu akhut'uva adalhan, asagohkeovin ajam mangtai.
53 Og de førte Jesus til ypperstepresten, og der kom alle yppersteprestene og de eldste og de skriftlærde sammen.
Amahon Yeshua chu thempu chungnung hengah akaiyun, chua chun thempu pipui chengse le vaipo upa ho chule danthusunho ahung kikhomun ahi.
54 Og Peter fulgte ham langt bakefter like inn i yppersteprestens gård, og han satt der sammen med tjenerne og varmet sig ved ilden.
Peter in galkangin ahin juipeh-in chule jangpet'in thempu chungnung inpi leitol sungnung geiyin ajuilutpeh in chua chun sottolleho lah'a atouve.
55 Men yppersteprestene og hele rådet søkte vidnesbyrd mot Jesus, forat de kunde drepe ham, men de fant ikke noget.
Asunglamah, thempu pipui holeh houlamkaiho chengsen Yeshua tha theinadia hehsetna le themmo channa ding pansattheina ding ahol un ahivanginla amupouvin ahi.
56 For mange vidnet falsk mot ham, men deres vidnesbyrd stemte ikke overens.
Jouthu tamtah'in ahehseuvin, ahinlah akitoh tapouvin ahi.
57 Da stod nogen op og vidnet falsk mot ham og sa:
Akhonna-in, mi phabep akipatdoh'un,
58 Vi har hørt ham si: Jeg vil bryte ned dette tempel som er gjort med hender, og på tre dager bygge et annet, som ikke er gjort med hender.
“Amaa kon'a kajah-u chu: khut'a kisa hiche houinthenghi suse-ingting, nithum jouleh khut'a sahlou achom dang khat katundoh ding ahi,” ati-e tin ahin hehse tauvin ahi.
59 Og enda stemte ikke deres vidnesbyrd overens.
Ahivanginla hichea jongchun athuseiyu akitoh kitpouvin ahi.
60 Da stod ypperstepresten op midt iblandt dem og spurte Jesus: Svarer du intet på det som disse vidner mot dig?
Chuin thempu chungnung chu mipi masanga adingdoh in, Yeshua thudoh abolin, “Hitehon nahehnau thu aseiyuhi nadonbut lou dingham?” ati.
61 Men han tidde og svarte intet. Atter spurte ypperstepresten ham og sa til ham: Er du Messias, den Velsignedes Sønn?
Ahivangin Yeshuan donbut louvin thipbeh'in aumin, chuin thempu chungnungin adongin, “Nangma Nunnom Chapa, Messiah chu nahim?” atitai.
62 Jesus sa: Jeg er det, og I skal se Menneskesønnen sitte ved kraftens høire hånd og komme med himmelens skyer.
Yeshuan adonbut in, “Kahi,” atin, chuleh, “Nanghon Mihem Chapa hi thuneina mun'a Pathen jetlam'a atouva chule van meilah-a ahung namu dingu ahinalaiye,” ati.
63 Da sønderrev ypperstepresten sine klær og sa: Hvad skal vi mere med vidner?
Chuin Thempu chungnung chun alunghan vetsahnan aponsil abotkeh-in, “Hettohsahna ipi iholbe nahlai dingu ham?
64 I har hørt gudsbespottelsen; hvad tykkes eder? De dømte ham alle å være skyldig til døden.
Pathen ataitomna thu naja tauve. Nanghon iti nagel um?” atileh abonchauvin asam'un, “Athidinga lom ahi!” tin aeo lahlah jengun ahi.
65 Og nogen gav sig til å spytte på ham og tildekke hans ansikt og slå ham med knyttet neve og si til ham: Spå! Og tjenerne tok imot ham med stokkeslag.
Mi abangkhat'in achil asetkhum'un chule amit akanpeh-un, akhutnun achumun, “Gaothu neiseipeh-un,” tin eltolin ahouvun, angeiphe abengun apuimang tauve.
66 Og mens Peter var nede i gårdsrummet, kom en av yppersteprestens tjenestepiker,
Hichepet'a chu Peter noilama leitola uma ahin, thempu chungnung ole numei khat ahungin ahile,
67 og da hun så Peter varme sig, så hun på ham og sa: Også du var med denne nasareer, Jesus.
Peter in mei aoi chu amun, amanu chun aven ajah a, “Nang jong Nazareth Yeshua toh kiloi nahi,” ati.
68 Men han nektet det og sa: Jeg hverken vet eller forstår hvad du mener. Og han gikk ut i forgården, og hanen gol.
Ahinlah Peter in, “Nasei chu kahehih hel'e,” tin adonbut'in, leitol maiya apotdohleh ahchal akhongtai.
69 Og piken fikk se ham, og begynte igjen å si til dem som stod der: Dette er en av dem.
Chuin sohnu chun amun akoma dingho jah-a, “Hichepa hi amaho lah'a khat ahi!” atikit e.
70 Men han nektet det atter. Og litt efter sa atter de som stod der, til Peter: Du er sannelig en av dem; du er jo en galileer.
Ahinlah Peter akilepkittai. Chomkhat jouvin, akoma dingho chun, “Amaho lah'a khat mong mong nahi, ajehchu Galilee mi nahi-e,” atikit tauvin ahi.
71 Men han gav sig til å forbanne sig og sverge: Jeg kjenner ikke det menneske I taler om.
Ahivangin aman, “Kajou kasei leh gaosap chang inge—naseipau hi kahekha hihbeh-e!” atijeng tai.
72 Og straks gol hanen annen gang. Da kom Peter det ord i hu som Jesus hadde sagt til ham: Før hanen har galt to ganger, skal du fornekte mig tre ganger. Og han tok det til hjerte og gråt.
Chujou jouvin aniveina'in ah ahung khong paitan ahi. Chutah chun, Yeshua thusei: Ah ni vei akhon masanga thumvei neiseilep ding ahi, ati chu ageldoh tan, hakan akaptan ahi.

< Markus 14 >