Jobs 38

1 Og Herren svarte Job ut av et stormvær og sa:

Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

2 Hvem er han som formørker mitt råd med ord uten forstand?

Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

3 Nuvel, omgjord dine lender som en mann! Så vil jeg spørre dig, og du skal lære mig.

Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

4 Hvor var du da jeg grunnfestet jorden? Si frem hvis du vet det!

Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

5 Hvem fastsatte vel dens mål? Vet du det? Eller hvem spente målesnor ut over den?

Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

6 Hvor blev dens støtter rammet ned, eller hvem la dens hjørnesten,

Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

7 mens alle morgenstjerner jublet, og alle Guds sønner ropte av fryd?

medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

8 Og hvem lukket for havet med dører, da det brøt frem og gikk ut av mors liv,

Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

9 da jeg gjorde skyer til dets klædebon og skodde til dets svøp

när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

10 og merket av en grense for det og satte bom og dører

när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

11 og sa: Hit skal du komme og ikke lenger, her skal dine stolte bølger legge sig?

och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?

12 Har du i dine dager befalt morgenen å bryte frem, har du vist morgenrøden dens sted,

Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

13 forat den skulde gripe fatt i jordens ender, og de ugudelige rystes bort fra den?

där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

14 Jorden tar da form likesom ler under seglet, og tingene treder frem som et klædebon,

Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

15 og de ugudelige unddras sitt lys, og den løftede arm knuses.

då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

16 Er du kommet til havets kilder, og har du vandret på dypets bunn?

Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

17 Har dødens porter vist sig for dig, og har du sett dødsskyggens porter?

Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

18 Har du sett ut over jordens vidder? Si frem dersom du kjenner alt dette!

Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

19 Hvor er veien dit hvor lyset bor? Og mørket - hvor er dets sted,

Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

20 så du kunde hente det frem til dets område, så du kjente stiene til dets hus?

så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

21 Du vet det vel; dengang blev du jo født, og dine dagers tall er stort.

Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

22 Er du kommet til forrådskammerne for sneen, og har du sett forrådshusene for haglet,

Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

23 som jeg har opspart til trengselens tid, til kampens og krigens dag?

-- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

24 Hvad vei følger lyset når det deler sig, og østenvinden når den spreder sig over jorden?

Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

25 Hvem har åpnet renner for regnskyllet og vei for lynstrålen

Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

26 for å la det regne over et øde land, over en ørken hvor intet menneske bor,

till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

27 for å mette ørk og øde og få gressbunnen til å gro?

till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

28 Har regnet nogen far? Eller hvem har avlet duggens dråper?

Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

29 Av hvis liv er vel isen gått frem, og himmelens rim - hvem fødte det?

Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

30 Vannet blir hårdt som sten, og havets overflate stivner.

Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

31 Kan du knytte Syvstjernens bånd, eller kan du løse Orions lenker?

Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

32 Kan du føre Dyrekretsens stjernebilleder frem i rette tid, og Bjørnen med dens unger - kan du styre deres gang?

Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

33 Kjenner du himmelens lover? Fastsetter du dens herredømme over jorden?

Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

34 Kan din røst nå op til skyen, så en flom av vann dekker dig?

Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

35 Kan du sende ut lynene, så de farer avsted, så de sier til dig: Se, her er vi?

Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

36 Hvem har lagt visdom i de mørke skyer, eller hvem har lagt forstand i luftsynet?

Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

37 Hvem teller skyene med visdom, og himmelens vannsekker - hvem heller vannet ut av dem,

Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

38 når støvet flyter sammen til en fast masse, og jordklumpene henger fast ved hverandre?

medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

39 Jager du rov for løvinnen, og metter du de grådige ungløver,

Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

40 når de dukker sig ned i sine huler og ligger på lur i krattet?

när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

41 Hvem lar ravnen finne sin mat, når dens unger skriker til Gud og farer hit og dit uten føde?

Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?