Jobs 20

1 Da tok Sofar fra Na'ama til orde og sa:

Då svarade Zophar af Naema, och sade:

2 Derfor legger mine tanker mig svaret i munnen, og derfor stormer det i mig;

Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;

3 hånende tilrettevisning må jeg høre, og min ånd gir mig svar ut fra min innsikt.

Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.

4 Vet du da ikke at slik har det vært fra evighet, fra den tid mennesker blev satt på jorden,

Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;

5 at de ugudeliges jubel er kort, og den gudløses glede bare varer et øieblikk?

Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?

6 Stiger enn hans stolthet til himmelen, og når enn hans hode til skyen,

Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,

7 så går han dog likesom sitt skarn til grunne for evig; de som så ham, spør: Hvor er han?

Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?

8 Som en drøm flyr han bort, og ingen finner ham mere; han jages bort som et nattesyn.

Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.

9 Det øie som så ham, ser ham ikke mere, og hans sted skuer ham ikke lenger.

Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.

10 Hans barn må søke småfolks yndest, og hans hender må gi hans gods tilbake.

Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.

11 Hans ben var fulle av ungdomskraft, men nu ligger den med ham i støvet.

Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.

12 Smaker enn det onde søtt i hans munn, skjuler han det under sin tunge,

Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.

13 sparer han på det og slipper det ikke, men holder det tilbake under sin gane,

Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.

14 så blir dog hans mat omskapt i hans innvoller og blir til ormegift i hans liv.

Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.

15 Han slukte gods, og han må spy det ut igjen; Gud driver det ut av hans buk.

De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.

16 Ormegift må han innsuge; huggormens tunge dreper ham.

Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.

17 Han skal ikke få se bekker, elver av honning og elver av melk.

Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.

18 Han må gi tilbake det han har tjent, og får ikke nyte det; meget gods har han vunnet, men han får liten glede av det.

Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.

19 For han knuste småfolk og lot dem ligge der; han rante hus til sig, men får ikke bygge dem om;

Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;

20 han kjente aldri ro i sitt indre; han skal ikke slippe unda med sine skatter.

Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.

21 Det var intet som undgikk hans grådighet; derfor varer ikke hans lykke.

Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.

22 Midt i hans rikdom blir det trangt for ham; hver nødlidende vender sin hånd mot ham.

Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.

23 For å fylle hans buk sender Gud sin brennende vrede mot ham og lar sin mat regne på ham.

Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.

24 Flykter han for våben av jern, så gjennemborer en bue av kobber ham.

Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.

25 Når han så drar pilen ut av sin rygg, og den lynende odd kommer frem av hans galle, da faller dødsredsler over ham.

Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.

26 Alt mørke er opspart for hans vel gjemte skatter; en ild som intet menneske puster til, fortærer ham; den eter det som er igjen i hans telt.

Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.

27 Himmelen åpenbarer hans misgjerning, og jorden reiser sig mot ham.

Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.

28 Det han har samlet i sitt hus, føres bort, det skylles bort på Guds vredes dag.

Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.

29 Dette er den lodd som et ugudelig menneske får av Gud, den arv som er tilkjent ham av den Allmektige.

Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.