Esaias 32

1 Se, med rettferdighet skal kongen regjere, og fyrstene skal styre efter rett,

Si, en Konung varder regerandes med rättviso; och Förstarna, varda rådande till att hålla rätten vid magt;

2 og enhver av dem skal være som et skjul for været og et ly mot regnskyll, som bekker i ørkenen, som skyggen av et veldig fjell i et tørstende land.

Att hvar man skall vara såsom en den der för väder bevarad är, och såsom en den der för skurregn förskyld är; såsom vattubäcker på en torr plats, såsom skuggan af ett stort berg uti torro lande.

3 Da skal de seendes øine ikke være blinde, og de hørendes ører skal være lydhøre,

Och de seende ögon skola icke låta förblinda sig, och de tillhörares öron skola grant påmärka.

4 de lettsindiges hjerte skal formå å skjønne, og de stammendes tunge skal ha lett for å tale klart.

Och de galne skola lära klokhet, och den stumma tungan skall färdig varda, och renliga tala.

5 Dåren skal ikke mere kalles edel, og den svikefulle skal ikke kalles høimodig.

En dåre skall icke mer varda kallad en Förste, ej heller en giriger en herre.

6 For dåren taler dårskap, og hans hjerte finner på ondt for å utføre vanhellig dåd og for å tale forvendte ting om Herren, for å la den hungrige sulte og la den tørste mangle drikke.

Ty en dåre talar om dårhet, och hans hjerta umgår med det ondt är, att han skall åstadkomma skrymteri, och predika om Herran villfarelse; att han dermed de hungroga själar utsvälta skall, och förmena dem törstiga drycken.

7 Og den svikefulles våben er onde; han legger listige råd for å føre de saktmodige i ulykke ved falske ord, selv når den fattige taler det som rett er.

Ty dens girigas regerande är icke utan skada; ty han finner listighet till att förderfva de elända med falskom ordom, då han den fattigas rätt tala skall.

8 Men den edle har edle tanker, og han blir fast ved det som er edelt.

Men Förstar skola hafva Förstliga tankar, och blifva dervid.

9 I sorgløse kvinner, stå op, hør min røst! I trygge døtre, vend eders ører til min tale!

Står upp, I stolta qvinnor, hörer mina röst; I döttrar, som så säkra ären, fatter med öronen mitt tal.

10 Om år og dag skal I beve, I trygge! For det er slutt med all vinhøst, frukthøsten kommer ikke.

Det är på år och dag till görandes, så skolen I, som säkra ären, bäfva; ty det varder ingen vinand, så blifver ock ingen upphemtning.

11 Forferdes, I sorgløse! Bev, I trygge! Klæ eder nakne og bind sekk om eders lender!

Förskräcker eder, I stolta qvinnor; bäfver, I säkra. Det skall ske, att I skolen varda afklädda, blottada, gjordada om länderna.

12 De slår sig for brystet og klager over de fagre marker, over det fruktbare vintre.

Man skall beklaga om åkrar, ja, om de lustiga åkrar, och om de fruktamma vinträ.

13 På mitt folks jord skyter torner og tistler op, ja over alle gledens hus i den jublende by.

Ty på mins folks åker skall växa törn och tistel; ja, ock öfver all glädjehus uti den glada staden.

14 For palasset er forlatt, svermen i byen er borte; haug og vakttårn er blitt til huler for evige tider, til fryd for villesler, til beite for buskap -

Ty palatsen skola öfvergifven varda, och det stora mantalet i stadenom skall förminskas, så att torn och fäste skola blifva till eviga kulor, och vilddjurom till glädje, hjordom till bet;

15 inntil Ånden blir utøst over oss fra det høie, og ørkenen blir til fruktbar mark, og fruktbar mark aktes som skog.

Tilldess att öfver oss utgjuten varder Anden af höjdene. Så skall då öknen varda till en åkermark, och åkermarken skall för en skog räknad blifva;

16 Og rett skal bo i ørkenen, og rettferdighet skal ha sitt hjem på den fruktbare mark.

Och rätten skall bo i öknene, och rättfärdigheten blifva på åkermarkene;

17 Og rettferdighetens verk skal være fred, og rettferdighetens frukt skal være ro og trygghet til evig tid.

Och rättfärdighetenes frukt skall vara frid, och rättfärdighetenes nytta skall vara evig stillhet och säkerhet;

18 Og mitt folk skal bo i fredens bolig og i trygghetens telter og på sorgfrie hvilesteder.

Så att mitt folk skall bo uti fridshusom, uti trygga boningar, och i skön rolighet.

19 Men det skal hagle når skogen styrter ned, og dypt skal byen trykkes ned.

Men hagel skall vara nedre i skogenom, och staden skall ligga lågt nedre.

20 Lykkelige er I som sår ved alle vann, som slipper oksen og asenet på frifot!

Väl eder, som sån allestäds vid vattnet; ty der mågen I låta oxars och åsnars fötter gå uppå.