Predikerens 7

1 Bedre er et godt navn enn god olje, og bedre dødsdagen enn den dag en blir født.

Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.

2 Bedre er det å gå til sørgehus enn til gjestebudshus, fordi i sørgehuset ender hvert menneskes liv, og den som lever, legger sig det på hjerte.

Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.

3 Bedre er gremmelse enn latter; for mens ansiktet er sørgmodig, er hjertet vel til mote.

Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.

4 De vises hjerte er i sorgens hus, men dårenes hjerte i gledens hus.

De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.

5 Bedre er det å høre skjenn av en vis enn å høre sang av dårer;

Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.

6 for som tornene spraker under gryten, så er det når dåren ler; også dette er tomhet.

Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.

7 For urettmessig vinning gjør den vise til dåre, og bestikkelse ødelegger hjertet.

En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.

8 Bedre er enden på en ting enn begynnelsen, bedre å være tålmodig enn overmodig.

Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.

9 Vær ikke for hastig i din ånd til å vredes; for vreden bor i dårers barm.

Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

10 Si ikke: Hvorav kommer det at de fremfarne dager var bedre enn de som nu er? For det er ikke av visdom du spør om det.

Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.

11 Visdom er jevngod med arvegods, ja ennu ypperligere for dem som ser solen;

Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.

12 for å være i visdommens skygge er som å være i skyggen av rikdom, men kunnskapens fortrin er at visdommen holder sin eier i live.

Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.

13 Se på Guds verk! For hvem kan gjøre rett det som han har gjort kroket?

Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?

14 På en god dag skal du være ved godt mot, og på en ond dag skal du tenke på at Gud har gjort den og, like så vel som den andre, forat mennesket ikke skal finne noget efter sig.

I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.

15 Alt dette har jeg sett i mitt tomme liv: Mangen rettferdig går til grunne tross sin rettferdighet, og mangen ugudelig lever lenge tross sin ondskap.

Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.

16 Vær ikke altfor rettferdig og te dig ikke overvettes vis! hvorfor vil du ødelegge dig selv?

Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.

17 Vær ikke altfor urettferdig, og vær ikke en dåre! Hvorfor vil du dø før tiden?

Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.

18 Det er godt at du holder fast ved det ene, men du skal heller ikke slippe det andre; for den som frykter Gud, finner en utvei av alt dette.

Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.

19 Visdommen er et sterkere vern for den vise enn ti mektige menn i en by;

Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.

20 for det finnes ikke et rettferdig menneske på jorden, som bare gjør godt og aldri synder.

Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.

21 Akt heller ikke på alt det folk sier, ellers kunde du få høre din tjener banne dig!

Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.

22 For du vet jo med dig selv at også du mange ganger har bannet andre.

Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.

23 Alt dette har jeg prøvd med visdom; Jeg sa: Jeg vil vinne visdom, men den er ennu langt borte fra mig.

Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.

24 Det som er langt borte og dypt, dypt skjult - hvem kan finne det?

Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?

25 Jeg så mig om, og min attrå var å vinne kunnskap og å granske og søke efter visdom og klokskap og å forstå at ugudelighet er dårskap, og at dårskapen er galskap.

Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;

26 Og jeg fant noget som er bitrere enn døden: kvinnen - hun er et garn og hennes hjerte en snare, og hennes hender er lenker; den som tekkes Gud, slipper fra henne, men synderen blir fanget av henne.

Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.

27 Se, dette fant jeg ut, sier predikeren, idet jeg la det ene til det andre for å finne hovedsummen.

Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.

28 Det som jeg stadig har søkt, men ikke har funnet, det er: En mann har jeg funnet blandt tusen, men en kvinne har jeg ikke funnet blandt dem alle.

Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.

29 Se, dette er det eneste jeg har funnet ut, at Gud skapte mennesket som det skulde være, men de søker mange kunster.

Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.