Galatiite 3

1 Thungko Galati mina loong! Ngo moontoro ih me tahan? Jisu Kristo bangphak ni tiita rah sen mik ih jatririh tup etan!

O, I oförståndige Galater, ho hafver kjust eder, att I icke skullen lyda sanningene? Hvilkom Jesus Christus för ögonen målad var, och nu ibland eder korsfäst är.

2 Jaatsiit than baat thaak he: Rangte Chiiala ah Hootthe ih jamha jun ih re anno tam cholan tam aleh ruurangese ah chaat anno hanpi han jun ih cholan?

Det vill jag allenast veta af eder: Hafven I undfått Andan genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan?

3 Sen erah than thungko mamah ma lah angtan! Rangte Chiiala nawa ih phang motan ah; amadoh senchaan senphaan nawa ih thoon moot ih tam jam han?

Ären I så oförståndige? I hafven begynt i Andanom; viljen I nu lyktat i köttet?

4 Sen ih timjih jat han erah nawa ih reetan abah tim uh tah angka? Amiisak timjaat bah uh eje mok ang ah!

Hafven I då så mycket lidit fåfängt? Om det eljest fåfängt är.

5 Hootthe jun ih re kanno tam aleh ruurangese ah hanpi kanno Chiiala ih sen dung ni mih paatja theng jen re hala?

Den som nu gifver eder Andan, och gör sådana krafter ibland eder, gör han det genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan?

6 Abraham ih jatta ah taat jat thaak an; Rangteele ni raangha likhiik ah, “Heh ih Rangte ah hanpi eta, timnge liidih heh tuungmaang jeethoi Rangte ih heh ah kateng eh thiikta.”

Såsom Abraham hafver trott Gudi, och det är räknadt honom till rättfärdighet;

7 An ih ejat ejih, marah jinni tuungmaang jeela erah mina loong ah Abraham sutoom satoom.

Så veten I ju nu, att de som äro af trone, de äro Abrahams barn.

8 Rangteele ni ban baatta Rangte ih Ranglajatte loong ah neng tuungmaang jun ih heh damdoh jen punthuk ah. Erah thoi Rangteele ni Ruurang Ese ah Abraham suh amah ih baatta: “An jun ih mina loong suh romseetam ah korum ah.”

Men Skriften hafver sett framföre åt, att Gud gör Hedningarna rättfärdiga genom trona; derföre förkunnade hon Abrahe: I dig skola alle Hedningar välsignade varda.

9 Abraham ih hanpiita eno romseetam ah chota; erah raangtaan ih ngo ih heh ah hanpiiha loong asuh romseetam korumta.

Så varda nu de, som af trone äro, välsignade med den trogna Abraham.

10 Marah mina ih Hootthe ah tuungmaang ano tongla erah mina ah romthitam khuinah tong ah. Rangteele ni emah liiha, “Ngo ang ah bah uh saarookwe Hootthe le ni raangha rah lamok kapka bah Rangte jinnah wa romthitam ah choh ah!”

Ty alle de som med lagsens gerningar umgå, de äro under förbannelse; ty det är skrifvet: Förbannad vare hvar och en, som icke blifver vid allt det som skrifvet är i lagboken, så att han det gör.

11 Amadi jatririh angla, Hootthe jun eh Rangte damdoh ngo uh tapunka, mamah liidoh Rangteele ni liiha, “Ngo taang ni laalom jeela erah jun ibah Rangte damdoh epun, erah loong aba thingtong ah.”

Men att ingen varder rättfärdig för Gudi genom lagen, är uppenbart; ty den rättfärdige skall lefva af ( sine ) tro.

12 Enoothong Hootthe ih tuungmaang asuh tim etheng uh tah jeeka. Erah thaknang ibah, Rangteele ni raangha jun ih, “Marah Hootthe jun ih raangha thoontang jen mote mina abah thingtong ah.”

Men lagen är icke af trone; utan den menniska som så gör, hon lefver deraf.

13 Kristo ih seng cham chojih jaatjaat angti dowa ngaak doksiit tahe; Rangteele ni liiha, “Ngo ang abah uh bang nah mok chiiti abah, erah suh Rangte ih romthih ah tam koh ah.”

Christus hafver förlossat oss ifrå lagsens förbannelse, då han vardt en förbannelse för oss; ty det är skrifvet: Förbannad är hvar och en, som hänger på träd;

14 Kristo ih arah reeta ah langla, Rangte ih Abraham suh kakhamta, romseetam ah Ranglajatte loong suh Jisu Kristo jun ih toom koh ah ngeh ah, erah thoi seng suh kot suh Rangte ih kakhamta Chiiala ah seng tuungmaang jun ih choh ih.

På det Abrahams välsignelse komma skulle öfver Hedningarna i Christo Jesu, och vi så undfå måtte Andans löfte genom trona.

15 Ngaaphoh ngaano loong, ngah ih saarookwe di eto baat eh hang: wanyi ih sen thung ah room pun thun nyia punroong waan an bah, ngo ih uh edaan uh tajen daan ka ebaat uh tajen wak baatka ang ah.

Käre bröder, jag vill tala efter menniskosätt: Man föraktar ju icke ene menniskos testamente, då det gilladt är; man lägger icke heller något dertill.

16 Rangte ih Abraham nyia heh sutoom satoom suh kakhamta, Rangteele ni mina hantek “Sutoom satoom loong” suh tah raangka, enoothong esiit luulu “Sutoom satoom” suh liiha, heh men ah, Kristo.

Nu är ju Abraham och hans säd löftet tillsagdt; han säger icke, uti säderna, såsom i mångom; utan, såsom uti enom, uti dine säd, som är Christus.

17 Ngah ih liihang ah langla Rangte ih Abraham suh nuumiijeng rah thiinta suh kakhamta ah suh liihang. Hootthe ah paang cha baji paang rookjom lini kota, erah kakham ah tajen phaang ka nyia Rangte nuumiijeng kakhamta ah tah ngaak daan ka ang ah.

Men det säger jag: Det Testamentet, som tillförene af Gudi fast gjordt var på Christum, varder icke ogilladt, så att löftet skulle omintet varda med lagen, hvilken gifven var fyrahundrade och tretio år derefter.

18 Mamah liidih Rangte lakkot rah Hootthe doh mok nyaang abah, heh kakham adoh takah nyaang ka ang ah. Mamah ang abah uh erah bah Rangte ih kakhamta thoidi lakkot ah Abraham suh kota.

Ty om arfvet förtjentes genom lagen, så vorde det icke gifvet genom löftet; men Gud hafver det Abraham, genom löftet, fri skänkt.

19 Erah ang abah, Hootthe ah timjih raangtaan ih angta? Hootthe ah ethih mootkaat loong ah noisok suh angta. Kakham hoonchoi Abraham sutoom satoom maang thokthok hootthe tong ruh eh ah. Hootthe ah rangsah loong jun ih jaachi ni kaamwah likhiik ang thuk rum ano piijah thuk rum taha.

Hvad skall då lagen? Hon är kommen dertill för öfverträdelsernas skull, till dess säden skulle komma, hvilko löftet skedt var, och är skickad af Änglarna uti Medlarens hand.

20 Enoothong, wasiit ah luulu mootkaat ah moh ah bah kaamwah ah tajamka ang ah, eno wasiit luulu ba moh ah; eno Rangte ah esiit.

Men Medlaren är icke ens Medlare; men Gud är en.

21 Rangte ih kakhamta ah Hootthe damdi miksuk angla ngeh tam liiha? Emah tah angka! Mina loong ih roidong jen choh raangtaan ih Hootthe mok jam rum abah, Hootthe jun ih thoontang Rangte damdoh ejen pun et thengta.

Är då lagen emot Guds löften? Bort det; men om en lag vore gifven, som kunde lefvande göra, så vore rättfärdigheten sannerliga af lagen;

22 Rangteele ih liiha mongrep thoontang ah rangdah mong ni angla; eno Rangte ih heh lakkot kot suh kakhamta ah ngo ih Jisu Kristo suh tuungmaang ah erah suh koh ah.

Men Skriften hafver allt beslutit under synd, på det löftet skulle komma genom Jesu Christi tro, dem som tro.

23 Enoothong tuungmaang saapoot maangthok raadi, Hootthe ih seng loong ah phaatak ni tang khak tahe, tuungmaang saapoot maang thokthok ah.

Men förr än tron kom, voro vi förvarade under lagen, och beslutne till den tro som uppenbaras skulle.

24 Eno laanglek Kristo maang raakraak Hootthe ah Rangte damdoh seng tuungmaang jun ih pun jun suh seng loong ban pante changte ban ang ra taha.

Sa hafver nu lagen varit vår tuktomästare till Christum, på det vi skole varda rättfärdige af trone.

25 Amadi juuba tuungmaang saapoot ah, Seng loong ah belam bah Hootthe lak ni takah angke.

Nu, sedan tron kommen är, äre vi icke länger under tuktomästaren;

26 Sen loong thoontang Rangte suh asah ih hoon lan Jisu suh tuungmaang nyia heh dam di ang jun ih ah.

Ty I ären alle Guds barn, genom trona på Christum Jesum.

27 Sen loong ah Jisu damdi juung roongtem an rah mina, amadi sen loong nyuh na kapchoi ang lan, erah langla Kristo roidong di angsuh liiha.

Ty I, så månge som döpte ären till Christum, hafven eder iklädt Christum.

28 Erah raangtaan ih Jehudi nyia Grik loong ah joonsiitsiit, dasah nyia dasah lah ang ka loong ah uh tah danka, minuh miwah uh tah danka; sen loong thoontang Kristo Jisu damdi joonsiitsiit.

Här är icke Jude eller Grek; här är icke tjenare eller fri; här är icke man eller qvinna; alle ären I en i Christo Jesu.

29 An Kristo mina ang ubah, an Abraham sutoom satoom anglu, eno Rangte ih marah suh kakhamta erah echoh eh uh.

Ären I nu Christi, så ären I ju Abrahams säd, och arfvingar efter löftet.