Waiata 94

1 E Ihowa, e te Atua, e te Kairapu utu; e te Atua, e te Kairapu utu, tiaho mai.

Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

2 E ara, e te Kaiwhakawa o te whenua: hoatu te utu e rite ana ki te hunga whakakake.

Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

3 Kia pehea te roa, e Ihowa, o te hunga kino nei, kia pehea te roa o te hunga kino e whakamanamana ana?

Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

4 Kei te korero whakatu ratou, kei te korero whakahi: kei te korero whakapehapeha ki a ratou nga kaimahi katoa i te kino.

Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

5 Mongamonga noa tau iwi i a ratou, e Ihowa: e tukinotia ana e ratou tou kainga tupu.

Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

6 E patua ana e ratou te pouaru, te manene: e kohuru ana i te pani.

Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

7 A e mea ana, E kore a Ihowa e kite; e kore e maharatia e te Atua o Hakopa.

Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

8 Kia matau, e nga poauau o te iwi: a hea ano koutou whai mahara ai, e nga kuware?

Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

9 Ko te kaiwhakato o te taringa, e kore ranei ia e rongo? Ko te kaihanga o te kanohi, e kore ianei ia e kite?

Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

10 Ko te kaipapaki o nga iwi e kore ranei ia e papaki, ara ko te kaiwhakaako nei i te tangata kia mohio?

Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

11 E matau ana a Ihowa ki nga whakaaro o te tangata, he mea teka noa.

HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

12 Ka hari te tangata e pakia ana e koe, e Ihowa: e whakaakona ana i roto i tau ture;

Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

13 Kia marie ai tona ngakau i a koe i nga ra o te he, a keria noatia iho te poka mo te tangata kino.

för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

14 E kore hoki a Ihowa e panga i tana iwi, e kore ano e whakarere i tona kainga tupu.

Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

15 Engari e hoki te whakawa ki te tika: a e arumia e nga tangata ngakau tika katoa.

Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

16 Ko wai toku hei whakatika ake ki te hunga kino? Ko wai toku hei tu ake ki nga kaimahi i te hara?

Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

17 Mehemea kaua a Ihowa hei awhina moku, penei kua noho kupukore noa atu toku wairua.

Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

18 I taku meatanga, Ka paheke toku waewae; na tau mahi tohu, e Ihowa, ahau i tautoko ake.

När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

19 I oku whakaaronga maha i roto i toku ngakau ko au whakamarie toku oranga ngakau.

När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

20 Tera ranei e whakahoa ki a koe te torona o te kino, e whakatakoto nei i te mahi nanakia hei ture?

Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

21 Kei te whakahuihui ratou ki te poke i te wairua o te tangata tika, e mea ana kia heke te toto harakore.

där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

22 Ko Ihowa ia toku pa teko: ko toku Atua hei kohatu piringa moku.

Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

23 A nana i whakahoki to ratou kino ki runga ki a ratou, a tera ia e whakangaro i a ratou i roto i o ratou kino: ma Ihowa, ma to tatou Atua ratou e whakangaro.

Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.