Waiata 139

1 Ki te tino kaiwhakatangi. He Himene na Rawiri. E Ihowa, kua tirotirohia ahau e koe, kua mohiotia ano e koe.

För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

2 E matau ana koe ki toku nohoanga iho, ki toku whakatikanga ake; e mohio ana koe ki oku whakaaro i tawhiti.

Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

3 E kitea putia ana e koe toku ara me toku takotoranga iho; e matatau ana hoki koe ki oku ara katoa.

Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

4 Kahore rawa hoki he kupu i toku arero, i toe i a koe te mohio, e Ihowa.

Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

5 Kua hanga a muri, a mua, oku e koe: kua pa ano tou ringa ki ahau.

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

6 He mea whakamiharo rawa, kei tawhiti atu hoki i ahau, tenei matauranga: kei runga noa atu, e kore e taea e ahau.

En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

7 Me haere ahau ki hea i tou wairua? Me oma ranei ahau ki hea i tou aroaro?

Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

8 Ki te kake ahau ki te rangi, kei reira koe: ki te wharikitia e ahau toku moenga i roto i te reinga, kei reira ano koe. (Sheol h7585)

Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)

9 Ki te tango ahau ki nga pakau o te ata, a ka noho ki nga topito o te moana;

Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

10 Kei reira ano tou ringa hei arahi i ahau, tou matau hei pupuru i ahau.

så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

11 Ki te mea ahau, He pono, tera ahau e hipokina e te pouri, a ko te marama i tetahi taha oku, i tetahi taha, ka meinga he po;

Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

12 Ahakoa te pouri kahore e huna mai i a koe, engari ka marama te po ano ko te ao: ki a koe rite tahi te pouri me te marama.

så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

13 I a koe hoki oku whatumanawa: nau hoki ahau i hipoki i roto i te kopu o toku whaea.

Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

14 Ka whakawhetai ahau ki a koe; he mea whakawehi, he mea whakamiharo toku hanganga; he mahi whakamiharo au mahi, mohio rawa ano toku wairua ki tena.

Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

15 Kihai i huna oku wahi i a koe, i ahau e hanga ngarotia ana, e ata whakairohia ana i nga wahi hohonu rawa o te whenua.

Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

16 I kite ou kanohi i ahau, kahore ano kia ahua noa: i tuhituhia katoatia ano hoki oku wahi ki tau pukapuka, i nga rangi i whakaahua ai, i te mea kahore ano tetahi i oti noa.

Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

17 Kia pehea mai hoki te matenui o ou whakaaro ki ahau, e te Atua; koia ano te ranea, ina huihuia!

Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

18 Ki te taua e ahau, maha atu i te onepu: ka oho ake ahau, kei a koe tonu ahau.

Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

19 He pono ka patua e koe, e te Atua, te tangata kino: mawehe koia atu i ahau, e nga tangata toto.

Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

20 He kino hoki a ratou kupu mou: e whakahua noa ana ou hoariri i tou ingoa.

de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

21 Kahore ianei ahau, e Ihowa, e kino ki te hunga e kino ana ki a koe? e whakarihariha hoki ki te hunga e whakatika ana ki a koe?

Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

22 He tino kino taku kino ki a ratou: waiho iho ratou e ahau hei hoariri moku.

Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

23 Tirohia iho ahau, e te Atua, kia matau hoki koe ki toku ngakau: whakamatautauria ahau, kia matau hoki koe ki oku whakaaro:

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

24 Kia kite mehemea kei ahau tetahi ara o te kino, ka arahi ai i ahau i te ara pumau.

och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.