Hopa 34

1 I korero ano hoki a Erihu, i mea,

Och Elihu svarade, och sade:

2 Whakarongo ki aku kupu, e te hunga whakaaro nui; kia whai taringa ki ahau, e te hunga mohio.

Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;

3 E whakamatau ana hoki te taringa i te kupu, e pera ana me ta te mangai ki te reka o te kai.

Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.

4 Ko ta tatou e whiriwhiri ai ma tatou ko te mea tika: kia mohiotia hoki e tatou, e tenei, e tenei, ko te aha te mea pai.

Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.

5 Kua mea nei hoki a Hopa, He tika taku, a kua whakapeaua ketia e te Atua te whakawa moku:

Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.

6 Ahakoa kei ahau te tika ka kiia ahau he tangata teka; e kore e mahu toku werohanga, ahakoa kahore oku he.

Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.

7 Ko wai te tangata e rite ki a Hopa, me te mea he wai te tawai e inumia ana e ia?

Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,

8 Kua uru nei ki te tira o nga kaimahi i te he, a e haere tahi ana me nga tangata kikino.

Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?

9 Kua mea hoki ia, Kahore he painga ki te tangata ki te ahuareka atu ia ki te Atua.

Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.

10 No reira whakarongo mai ki ahau, e nga tangata ngakau mohio: e kore rawa te Atua e mahi i te kino; e kore rawa hoki te Kaha Rawa e mahi i te he.

Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;

11 Ka utua hoki e ia te tangata mo tana mahi, ka rite hoki ki to te tangata ara nga mea e whakawhiwhia e ia ki a ia.

Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.

12 Tika rawa, e kore te Atua e kino, e kore ano hoki te Kaha Rawa e whakaputa ke i te whakawa.

Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.

13 Na wai ia i mea hei kaitirotiro mo te whenua? Na wai hoki i whakatakoto nga tikanga mo te ao katoa?

Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?

14 Ki te anga mai tona ngakau ki te tangata, ki te kohia atu e ia ki a ia tona wairua me tona manawa;

Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;

15 Ka hemo ngatahi nga kikokiko katoa, a ka hoki ano te tangata ki te puehu.

Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.

16 Na ki te mea he ngakau mohio tou, whakarongo ki tenei; kia whai taringa mai ki te reo o aku kupu.

Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.

17 E whai kingitanga ranei tetahi kotahi e kino ana ki te tika? E whakakino ranei koe ki te tangata tika, kaha hoki?

Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?

18 E tau ana ranei te mea atu ki te kingi, He weriweri koe? ki nga rangatira ranei, He kino koutou?

Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?

19 Kia iti rawa iho ki a ia e kore nei e whakapai ki te kanohi o nga rangatira, e kore nei e hira ake tona pai ki te hunga whai rawa i nga rawakore? No te mea he mahi ratou katoa na ona ringa.

Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.

20 Kihai i aha kua mate ratou, kua mate i waenganui po; ka wiri te iwi, ka pahemo atu, ka riro te hunga nunui, kahore hoki he ringa.

Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.

21 Kei runga hoki i nga ara o te tangata ona kanohi, e kitea ana e ia ona hikoinga katoa.

Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.

22 Kahore he pouri, kahore he atarangi o te mate e piri ai nga kaimahi i te kino.

Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;

23 E kore hoki e nui atu i te tika te mea e whakawaha e ia ki te tangata, e haere ai ia ki te aroaro o te Atua ki te whakawa.

Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.

24 Ka wawahia e ia nga tangata nunui, te mohiotia nga ara, a whakaturia ake etahi atu i muri i a ratou.

Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;

25 Na e mohio ana ia ki a ratou mahi; a hurihia ake ratou e ia i te po, a mongamonga noa ratou.

Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.

26 He hunga kino ratou, pakia iho e ia i te tirohanga a te tangata;

Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;

27 Mo ratou i tahuri ke i te whai i a ia, kihai hoki i whakaaro ki tetahi o ona ara:

Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;

28 Na ratou hoki i puta ai te tangi a te rawakore ki a ia, a rongo ana ia ki te tangi a te hunga e tukinotia ana.

Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.

29 Ki te meinga e ia kia ata noho, ko wai hei whakararuraru? A ki te huna e ia tona kanohi, ko wai e kite i a ia? ahakoa i meatia ki te iwi, ki te tangata ranei, rite tonu.

Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?

30 Kore ake te whakaponokore e whai kingitanga, kore ake te iwi e mahangatia.

Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.

31 Kua mea atu ranei ki te Atua, Kua pehia ahau e te whiu, e kore ahau e mahi i te he a muri nei?

För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.

32 Ko te mea kihai i kitea e ahau mau e whakaatu mai ki ahau; ki te mea i mahi ahau i te he, ka mutu taku.

Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.

33 Kia rite ranei tana utu ki tau e mea ai, i whakakahoretia ai e koe? Mau te whiriwhiri, kahore maku: na mau e korero mai tau i mohio ai.

Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.

34 Ka korero mai nga tangata ngakau mahara ki ahau, ae ra, nga tangata whakaaro nui e whakarongo ana ki ahau:

Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.

35 Kahore he matauranga o Hopa i a ia i korero ra, kahore hoki he mahara i roto i ana kupu.

Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.

36 He pai me i whakamatauria a Hopa a te mutunga ra ano, mo ana kupu i whakahokia mai nei e ia, he mea i rite ki a nga tangata kikino.

Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.

37 E tapiritia ana hoki e ia te tutu ki runga ki tona hara, kei te pakipaki ia i ona ringa i waenganui i a tatou, a whakanuia ana e ia ana kupu kite Atua.

Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.