< Heremaia 41 >

1 Na i te whitu o nga marama ka haere mai a Ihimaera tama a Netania, tama a Erihama, he uri kingi, ko ia tetahi o nga tino rangatira a te kingi, me ona hoa kotahi tekau, ki a Keraria tama a Ahikama, ki Mihipa; na kei te kai taro ratou tahi ki reira, ki Mihipa.
Es begab sich aber im siebenten Monat, daß Ismael, der Sohn Netanjas, des Sohnes Elisamas, aus königlichem Samen und von den Obersten des Königs, in Begleitung von zehn Männern, zu Gedalja, dem Sohne Achikams, gen Mizpa kam; und sie aßen daselbst miteinander.
2 Katahi ka whakatika ake a Ihimaera tama a Netania, ratou ko ona hoa kotahi tekau, a patua ana a Keraria tama a Ahikama, tama a Hapana ki te hoari, mate rawa, a ia i meinga nei e te kingi o Papurona hei kawana mo te whenua.
Aber Ismael, der Sohn Netanjas, und die zehn Männer, die bei ihm waren, standen auf und schlugen Gedalja, den Sohn Achikams, des Sohnes Saphans, mit dem Schwerte und töteten den, welchen der König von Babel über das Land gesetzt hatte.
3 Na i patua ano e Ihimaera nga Hurai katoa i a ia, i a Keraria, i Mihipa, ratou ko nga Karari i kitea ki reira, ara nga tangata whawhai.
Auch alle Juden, die in Mizpa bei Gedalja waren, und die Chaldäer, die Kriegsleute, die sich daselbst befanden, erschlug Ismael.
4 Na i te rua o nga ra i muri i tana whakamatenga i a Keraria, a kihai i mohiotia e tetahi tangata,
Am zweiten Tage, nachdem er Gedalja getötet hatte (was aber noch unbekannt war),
5 Ka haere mai etahi tangata i Hekeme, i Hiro, i Hamaria, e waru tekau nga tangata, heu rawa o ratou pahau, haehae rawa nga kakahu, he mea haehae ano hoki ratou, me nga whakahere, me te whakakakara ano i o ratou ringa hei tapaenga ki te whare o Iho wa.
kamen etliche Männer aus Sichem, aus Silo und Samaria, etwa achtzig Mann, die ihre Bärte geschoren, die Kleider zerrissen und sich Einschnitte gemacht hatten; die hatten Speisopfer und Weihrauch bei sich, um es zum Hause des HERRN zu bringen.
6 Na ka haere atu a Ihimaera tama a Netania i roto i Mihipa ki te whakatau i a ratou, me te tangi haere ano i a ia e haere ana: a, i tona tutakitanga ki a ratou, ka mea ia ki a ratou, Haere mai ki a Keraria tama a Ahikama.
Da ging Ismael, der Sohn Netanjas, von Mizpa hinaus, ihnen entgegen, und weinte beim Gehen. Als er aber mit ihnen zusammentraf, sprach er zu ihnen: Kommt herein zu Gedalja, dem Sohne Achikams!
7 Heoi, i to ratou taenga ki roto ki te pa, ka patua ratou e Ihimaera tama a Netania, a maka ana e ratou ko ona hoa ki roto ki te poka.
Als sie nun mitten in die Stadt gekommen waren, ermordete sie Ismael, der Sohn Netanjas, und warf sie in die Zisterne, er und die Leute, welche bei ihm waren.
8 Otiia tera ano etahi kotahi tekau i kitea i roto i a ratou, i ki atu ki a Ihimaera, Kaua matou e whakamatea; he taonga hoki a matou kei te parae, he witi, he parei, he hinu, he honi, kei te huna. Na ka mutu tana, a kihai ratou i whakamatea e ia i roto i o ratou teina.
Unter jenen aber waren zehn Männer, die sprachen zu Ismael: Töte uns nicht, denn wir haben noch verborgene Vorräte im Felde, Weizen, Gerste, Öl und Honig! Also verschonte er sie und tötete sie nicht mit ihren Brüdern.
9 Na, ko te poka i maka ai e Ihimaera nga tinana katoa o nga tangata i patua nei e ia ki te taha o Keraria, ko tera i hanga e Kingi Aha i te wehi ki a Paaha, kingi o Iharaira, whakakiia ana taua poka e Ihimaera tama a Netania ki te hunga i patua.
Die Zisterne aber, in die Ismael alle Leichname der Männer werfen ließ, die er erschlagen hatte, war die große Zisterne, welche der König Asa wegen Baesas, des Königs von Israel, hatte machen lassen; die füllte Ismael, der Sohn Netanjas, mit den Erschlagenen.
10 Katahi ka whakaraua e Ihimaera nga morehu katoa o te iwi i Mihipa, nga tamahine a te kingi, me nga morehu katoa i Mihipa, ko te hunga i meinga nei e Neputaarana rangatira o nga kaitiaki, a Keraria tama a Ahikama hei kawana mo ratou; whakaraua an a ratou e Ihimaera tama a Netania, a haere ana ia, whiti ana ki nga tama a Amona.
Aber den Rest des Volks, der zu Mizpa war, führte Ismael gefangen; die Töchter des Königs und alles Volk, welches in Mizpa übriggeblieben war, über die Nebusaradan, der Oberste der Leibwache, Gedalja, den Sohn Achikams, gesetzt hatte, führte Ismael, der Sohn Netanjas, gefangen und machte sich davon, um zu den Kindern Ammon hinüberzuziehen.
11 I te rongonga ia o Hohanana tama a Karea, ratou ko nga rangatira katoa o nga ope i a ia, ki te kino katoa i mahia e Ihimaera tama a Netania,
Als aber Johanan, der Sohn Kareachs, und alle Hauptleute über das Heer, die bei ihm waren, alle Bosheit vernahmen, die Ismael, der Sohn Netanjas, begangen hatte,
12 Katahi ka tango ratou i nga tangata katoa, a haere ana ki te whawhai ki a Ihimaera tama a Netania, a rokohanga atu ia i te taha o nga wai nunui i Kipeono.
nahmen sie alle Männer und zogen hin, um wider Ismael, den Sohn Netanjas, zu streiten, und sie fanden ihn bei den großen Wassern von Gibeon.
13 A, no te kitenga o te hunga katoa i a Ihimaera i a Hohanana tama a Karea, i ona hoa hoki, i nga rangatira katoa o nga ope, na ka koa ratou.
Als nun das ganze Volk, welches bei Ismael war, Johanan, den Sohn Kareachs, sah und alle Hauptleute des Heeres, die bei ihm waren, wurden sie froh;
14 Ko te tino tahuritanga o te hunga katoa i whakaraua e Ihimaera i Mihipa, hoki ana, haere ana ki a Hohanana tama a Karea.
und alles Volk, das Ismael von Mizpa weggeführt hatte, wandte sich und kehrte um und kam zu Johanan, dem Sohne Kareachs.
15 Engari ko Ihimaera tama a Netania i mawhiti atu i a Hohanana, ratou ko nga tangata tokowaru, a haere ana ki nga tama a Amona.
Ismael aber, der Sohn Netanjas, entrann vor Johanan mit acht Männern und zog zu den Kindern Ammon.
16 Katahi ka mau a Hohanana tama a Karea, ratou ko ona hoa, ko nga rangatira katoa o nga ope, i nga morehu katoa o te iwi, i era o Mihipa i whakahokia mai e ia i a Ihimaera tama a Netania, i muri i tana patunga i a Keraria tama a Ahikama, ara nga t angata whawhai, nga wahine, nga tamariki, nga unaka hoki i whakahokia mai e ia i Kipeono;
Johanan aber, der Sohn Kareachs, samt allen Hauptleuten des Heeres, die bei ihm waren, nahm den ganzen Überrest des Volkes, welchen Ismael, der Sohn Netanjas, nach der Ermordung Gedaljas, des Sohnes Achikams, von Mizpa weggeführt hatte: streitbare Männer, Weiber und Kinder und Kämmerer, welche er von Gibeon wiedergebracht hatte.
17 A haere ana, noho ana i Kerutu Kimihama, i te taha o Peterehema, he mea kia haere ai ratou ki Ihipa,
Und sie zogen hin und blieben bei der Herberge Kimhams, die neben Bethlehem liegt, um [von dort] nach Ägypten zu ziehen,
18 I te wehi ki nga Karari; i wehi hoki ratou i a ratou, mo te patunga a Ihimaera tama a Netania i a Keraria tama a Ahikama, i meinga nei e te kingi o Papurona hei kawana mo te whenua.
aus Furcht vor den Chaldäern; denn sie fürchteten sich vor ihnen, weil Ismael, der Sohn Netanjas, Gedalja, den Sohn Achikams, erschlagen hatte, welchen der König von Babel über das Land gesetzt.

< Heremaia 41 >