Yobu 19

1 Awo Yobu n’addamu nti:

Job svarade, och sade:

2 “Mulikomya ddi okunnyigiriza ne mummenya n’ebigambo?

Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?

3 Emirundi kkumi nga munvuma; temukwatiddwa nsonyi kunnumba.

I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.

4 Bwe kiba nga kituufu nti nawaba, obukyamu bwange, bwange nzekka.

Far jag vill, så far jag mig vill.

5 Bwe muba munneegulumiririzaako ne mukozesa obulumi bwange okunfeebya,

Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.

6 mumanye nga Katonda ankoze bubi era anzingizza mu kitimba kye.

Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.

7 “Wadde nga nkaaba nti, ‘Mpisiddwa bubi,’ siddibwamu; ne bwe nkuba enduulu, tewali antaasa.

Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.

8 Azibye ekkubo lyange sisobola kuyita; amakubo gange agalese mu kizikiza.

Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.

9 Anziggyeeko ekitiibwa kyange n’anziggyako n’engule ku mutwe gwange.

Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.

10 Anjuzaayuza ku buli ludda okutuusa lwe watasigalawo kantu, asigula essuubi lyange ng’omuti.

Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.

11 Obusungu bwe bumbubuukirako; ambala ng’omu ku balabe be.

Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.

12 Amaggye ge galumba n’amaanyi; ganzimbako enkomera ne gagumba okwetooloola weema yange.

Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.

13 “Anziggyeeko baganda bange; abo bwe twali tumanyiganye banviiriddeko ddala.

Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.

14 Ab’ekika kyange banviiriddeko ddala, mikwano gyange ginneerabidde.

Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.

15 Abagenyi bange n’abaweereza bange abawala, bampisa nga gwe batamanyi, ne bandaba nga munnagwanga.

Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.

16 Mpita omuddu wange naye tawulira, wadde nga mwegayirira n’akamwa kange.

Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.

17 Omukka gwange gwe nzisa, guwunyira bubi mukyala wange; nakyayibwa baganda bange bennyini.

Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.

18 N’obulenzi obuto bunsekerera; buli lwe bundaba bunvuma.

Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.

19 Mikwano gyange gyonna enfirabulago gya nkyawa; abo be nnayagalanga banneefuukira.

Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.

20 Siriiko bwe ndi wabula ndi ddiba na magumba: nsigazzaawo bibuno byokka.

Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.

21 “Munkwatirwe ekisa mikwano gyange, munkwatirwe ekisa, kubanga omukono gwa Katonda gunkubye.

Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.

22 Lwaki munjigga nga Katonda bw’anjigga? Omubiri gwe mufunye tegumala?

Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?

23 “Singa nno ebigambo byange byawandiikibwa, Singa byawandiikibwa ku muzingo, bandiguwadde ani?

Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;

24 Singa byawandiikibwa n’ekyuma ku lubaati, oba okuwandiikibwa ku lwazi ne bibeerawo emirembe n’emirembe!

Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:

25 Mmanyi nga Omununuzi wange mulamu, era nga ku nkomerero aliyimirira ku nsi.

Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;

26 Era ng’olususu lwange bwe luweddewo, kyokka mu mubiri gwange ndiraba Katonda;

Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.

27 nze mwene ndimulaba, n’amaaso gange, Nze, so si mulala. Emmeeme yange ng’eyaayaana munda mu nze!

Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;

28 “Bwe mugamba nti, ‘Tujja kumuyigganya, kubanga ensibuko y’emitawaana eri mu ye;’

Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?

29 nammwe bennyini musaana mutye ekitala. Kubanga obusungu buleeta okubonereza okw’ekitala, olwo mulyoke mumanye ng’eriyo okusalirwa omusango.”

Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.