Psalmorum 102
1 oratio pauperis cum anxius fuerit et coram Domino effuderit precem suam Domine exaudi orationem meam et clamor meus ad te veniat
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 non avertas faciem tuam a me in quacumque die tribulor inclina ad me aurem tuam in quacumque die invocavero te velociter exaudi me
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 quia defecerunt sicut fumus dies mei et ossa mea sicut gremium aruerunt
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 percussum est ut faenum et aruit cor meum quia oblitus sum comedere panem meum
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 a voce gemitus mei adhesit os meum carni meae
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 similis factus sum pelicano solitudinis factus sum sicut nycticorax in domicilio
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 vigilavi et factus sum sicut passer solitarius in tecto
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 tota die exprobrabant mihi inimici mei et qui laudabant me adversus me iurabant
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 quia cinerem tamquam panem manducavi et poculum meum cum fletu miscebam
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 a facie irae et indignationis tuae quia elevans adlisisti me
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 dies mei sicut umbra declinaverunt et ego sicut faenum arui
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 tu autem Domine in aeternum permanes et memoriale tuum in generationem et generationem
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 tu exsurgens misereberis Sion quia tempus miserendi eius quia venit tempus
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 quoniam placuerunt servis tuis lapides eius et terrae eius miserebuntur
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 et timebunt gentes nomen Domini et omnes reges terrae gloriam tuam
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 quia aedificabit Dominus Sion et videbitur in gloria sua
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 respexit in orationem humilium et non sprevit precem eorum
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 scribantur haec in generationem alteram et populus qui creabitur laudabit Dominum
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 quia prospexit de excelso sancto suo Dominus de caelo in terram aspexit
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 ut audiret gemitum conpeditorum ut solvat filios interemptorum
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 ut adnuntiet in Sion nomen Domini et laudem suam in Hierusalem
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 in conveniendo populos in unum et reges ut serviant Domino
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 respondit ei in via virtutis suae paucitatem dierum meorum nuntia mihi
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 ne revoces me in dimidio dierum meorum in generationem et generationem anni tui
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 initio tu Domine terram fundasti et opera manuum tuarum sunt caeli
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 ipsi peribunt tu autem permanes et omnes sicut vestimentum veterescent et sicut opertorium mutabis eos et mutabuntur
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 tu autem idem ipse es et anni tui non deficient
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 filii servorum tuorum habitabunt et semen eorum in saeculum dirigetur
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
