Lucam 18
1 dicebat autem et parabolam ad illos quoniam oportet semper orare et non deficere
Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
2 dicens iudex quidam erat in quadam civitate qui Deum non timebat et hominem non verebatur
Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
3 vidua autem quaedam erat in civitate illa et veniebat ad eum dicens vindica me de adversario meo
Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
4 et nolebat per multum tempus post haec autem dixit intra se et si Deum non timeo nec hominem revereor
Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
5 tamen quia molesta est mihi haec vidua vindicabo illam ne in novissimo veniens suggillet me
Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
6 ait autem Dominus audite quid iudex iniquitatis dicit
Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
7 Deus autem non faciet vindictam electorum suorum clamantium ad se die ac nocte et patientiam habebit in illis
Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
8 dico vobis quia cito faciet vindictam illorum verumtamen Filius hominis veniens putas inveniet fidem in terra
Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
9 dixit autem et ad quosdam qui in se confidebant tamquam iusti et aspernabantur ceteros parabolam istam
Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
10 duo homines ascenderunt in templum ut orarent unus Pharisaeus et alter publicanus
Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
11 Pharisaeus stans haec apud se orabat Deus gratias ago tibi quia non sum sicut ceteri hominum raptores iniusti adulteri vel ut etiam hic publicanus
Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
12 ieiuno bis in sabbato decimas do omnium quae possideo
Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
13 et publicanus a longe stans nolebat nec oculos ad caelum levare sed percutiebat pectus suum dicens Deus propitius esto mihi peccatori
Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
14 dico vobis descendit hic iustificatus in domum suam ab illo quia omnis qui se exaltat humiliabitur et qui se humiliat exaltabitur
Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
15 adferebant autem ad illum et infantes ut eos tangeret quod cum viderent discipuli increpabant illos
Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
16 Iesus autem convocans illos dixit sinite pueros venire ad me et nolite eos vetare talium est enim regnum Dei
Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
17 amen dico vobis quicumque non acceperit regnum Dei sicut puer non intrabit in illud
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
18 et interrogavit eum quidam princeps dicens magister bone quid faciens vitam aeternam possidebo (aiōnios g166)
Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
19 dixit autem ei Iesus quid me dicis bonum nemo bonus nisi solus Deus
Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
20 mandata nosti non occides non moechaberis non furtum facies non falsum testimonium dices honora patrem tuum et matrem
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
21 qui ait haec omnia custodivi a iuventute mea
Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
22 quo audito Iesus ait ei adhuc unum tibi deest omnia quaecumque habes vende et da pauperibus et habebis thesaurum in caelo et veni sequere me
Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
23 his ille auditis contristatus est quia dives erat valde
Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
24 videns autem illum Iesus tristem factum dixit quam difficile qui pecunias habent in regnum Dei intrabunt
Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
25 facilius est enim camelum per foramen acus transire quam divitem intrare in regnum Dei
Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
26 et dixerunt qui audiebant et quis potest salvus fieri
Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
27 ait illis quae inpossibilia sunt apud homines possibilia sunt apud Deum
Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
28 ait autem Petrus ecce nos dimisimus omnia et secuti sumus te
Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
29 qui dixit eis amen dico vobis nemo est qui reliquit domum aut parentes aut fratres aut uxorem aut filios propter regnum Dei
Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
31 adsumpsit autem Iesus duodecim et ait illis ecce ascendimus Hierosolyma et consummabuntur omnia quae scripta sunt per prophetas de Filio hominis
Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
32 tradetur enim gentibus et inludetur et flagellabitur et conspuetur
Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
33 et postquam flagellaverint occident eum et die tertia resurget
Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
34 et ipsi nihil horum intellexerunt et erat verbum istud absconditum ab eis et non intellegebant quae dicebantur
Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
35 factum est autem cum adpropinquaret Hiericho caecus quidam sedebat secus viam mendicans
Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
36 et cum audiret turbam praetereuntem interrogabat quid hoc esset
Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
37 dixerunt autem ei quod Iesus Nazarenus transiret
Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
38 et clamavit dicens Iesu Fili David miserere mei
Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
39 et qui praeibant increpabant eum ut taceret ipse vero multo magis clamabat Fili David miserere mei
Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
40 stans autem Iesus iussit illum adduci ad se et cum adpropinquasset interrogavit illum
Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
41 dicens quid tibi vis faciam at ille dixit Domine ut videam
Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
42 et Iesus dixit illi respice fides tua te salvum fecit
Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
43 et confestim vidit et sequebatur illum magnificans Deum et omnis plebs ut vidit dedit laudem Deo
Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
