Job 13
1 ecce omnia et vidit oculus meus et audivit auris mea et intellexi singula
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 secundum scientiam vestram et ego novi nec inferior vestri sum
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 sed tamen ad Omnipotentem loquar et disputare cum Deo cupio
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 prius vos ostendens fabricatores mendacii et cultores perversorum dogmatum
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 atque utinam taceretis ut putaremini esse sapientes
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 audite ergo correptiones meas et iudicium labiorum meorum adtendite
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 numquid Deus indiget vestro mendacio ut pro illo loquamini dolos
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 numquid faciem eius accipitis et pro Deo iudicare nitimini
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 aut placebit ei quem celare nihil potest aut decipietur ut homo vestris fraudulentiis
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 ipse vos arguet quoniam in abscondito faciem eius accipitis
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 statim ut se commoverit turbabit vos et terror eius inruet super vos
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 memoria vestra conparabitur cineri et redigentur in lutum cervices vestrae
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 tacete paulisper ut loquar quodcumque mihi mens suggesserit
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 quare lacero carnes meas dentibus meis et animam meam porto in manibus meis
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 etiam si occiderit me in ipso sperabo verumtamen vias meas in conspectu eius arguam
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 et ipse erit salvator meus non enim veniet in conspectu eius omnis hypocrita
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 audite sermonem meum et enigmata percipite auribus vestris
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 si fuero iudicatus scio quod iustus inveniar
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 quis est qui iudicetur mecum veniat quare tacens consumor
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 duo tantum ne facias mihi et tunc a facie tua non abscondar
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 manum tuam longe fac a me et formido tua non me terreat
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 et voca me et respondebo tibi aut certe loquar et tu responde mihi
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 quantas habeo iniquitates et peccata scelera mea et delicta ostende mihi
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 cur faciem tuam abscondis et arbitraris me inimicum tuum
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 contra folium quod vento rapitur ostendis potentiam tuam et stipulam siccam persequeris
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 scribis enim contra me amaritudines et consumere me vis peccatis adulescentiae meae
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 posuisti in nervo pedem meum et observasti omnes semitas meas et vestigia pedum meorum considerasti
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 qui quasi putredo consumendus sum et quasi vestimentum quod comeditur a tinea
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
