Psalmorum 88
1 Psalmus, Canticum psalmi, in finem, filiis Core, pro Maheleth ad respondendum, intellectus Eman Israelitae. Domine Deus salutis meae: in die clamavi, et nocte coram te.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Intret in conspectu tuo oratio mea: inclina aurem tuam ad precem meam:
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 Aestimatus sum cum descendentibus in lacum: factus sum sicut homo sine adiutorio,
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 inter mortuos liber, Sicut vulnerati dormientes in sepulchris, quorum non es memor amplius: et ipsi de manu tua repulsi sunt.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Posuerunt me in lacu inferiori: in tenebrosis, et in umbra mortis.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Super me confirmatus est furor tuus: et omnes fluctus tuos induxisti super me.
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Longe fecisti notos meos a me: posuerunt me abominationem sibi. Traditus sum, et non egrediebar:
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 oculi mei languerunt prae inopia. Clamavi ad te Domine tota die: expandi ad te manus meas.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Numquid mortuis facies mirabilia: aut medici suscitabunt, et confitebuntur tibi?
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Numquid narrabit aliquis in sepulchro misericordiam tuam, et veritatem tuam in perditione?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Numquid cognoscentur in tenebris mirabilia tua: et iustitia tua in terra oblivionis?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Et ego ad te, Domine, clamavi, et mane oratio mea praeveniet te.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Ut quid Domine repellis orationem meam: avertis faciem tuam a me?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 Pauper sum ego, et in laboribus a iuventute mea: exaltatus autem, humiliatus sum et conturbatus.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 In me transierunt irae tuae: et terrores tui conturbaverunt me.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 Circumdederunt me sicut aqua tota die: circumdederunt me simul.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Elongasti a me amicum, et proximum: et notos meos a miseria.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
