Proverbiorum 27
1 Ne glorieris in crastinum, ignorans quid superventura pariat dies.
Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
2 Laudet te alienus, et non os tuum: extraneus, et non labia tua.
Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
3 Grave est saxum, et onerosa arena: sed ira stulti utroque gravior.
Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
4 Ira non habet misericordiam, nec erumpens furor: et impetum concitati spiritus ferre quis poterit?
Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
5 Melior est manifesta correptio, quam amor absconditus.
Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
6 Meliora sunt vulnera diligentis, quam fraudulenta oscula odientis
Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
7 Anima saturata calcabit favum: et anima esuriens etiam amarum pro dulci sumet.
En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
8 Sicut avis transmigrans de nido suo, sic vir qui derelinquit locum suum.
Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
9 Unguento et variis odoribus delectatur cor: et bonis amici consiliis anima dulcoratur.
Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
10 Amicum tuum, et amicum patris tui ne dimiseris: et domum fratris tui ne ingrediaris in die afflictionis tuae. Melior est vicinus iuxta, quam frater procul.
Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
11 Stude sapientiae fili mi, et laetifica cor meum, ut possim exprobranti respondere sermonem.
Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
12 Astutus videns malum, absconditus est: parvuli transeuntes sustinuerunt dispendia.
En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
13 Tolle vestimentum eius, qui spopondit pro extraneo: et pro alienis, aufer ei pignus.
Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
14 Qui benedicit proximo suo voce grandi, de nocte consurgens maledicenti similis erit.
Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
15 Tecta perstillantia in die frigoris, et litigiosa mulier comparantur:
En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
16 qui retinet eam, quasi qui ventum teneat, et oleum dexterae suae evacuabit.
Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
17 Ferrum ferro exacuitur, et homo exacuit faciem amici sui.
En knif hvetter den andra, och en man den andra.
18 Qui servat ficum, comedet fructus eius: et qui custos est domini sui, glorificabitur.
Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
19 Quomodo in aquis resplendent vultus prospicientium, sic corda hominum manifesta sunt prudentibus.
Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
21 Quomodo probatur in conflatorio argentum, et in fornace aurum: sic probatur homo ore laudantis. Cor iniqui inquirit mala, cor autem rectum inquirit scientiam.
En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
22 Si contuderis stultum in pila quasi ptisanas feriente desuper pilo, non auferetur ab eo stultitia eius.
Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
23 Diligenter agnosce vultum pecoris tui, tuosque greges considera:
Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
24 Non enim habebis iugiter potestatem: sed corona tribuetur in generatione et generationem.
Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
25 Aperta sunt prata, et apparuerunt herbae virentes, et collecta sunt foena de montibus.
Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
26 Agni ad vestimentum tuum: et hoedi, agri pretium.
Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
27 Sufficiat tibi lac caprarum in cibos tuos, et in necessaria domus tuae: et ad victum ancillis tuis.
Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
