Mattheum 15
1 Tunc accesserunt ad eum ab Ierosolymis Scribae, et Pharisaei, dicentes:
Då kommo till Jesum de Skriftlärde, och de Phariseer af Jerusalem, och sade:
2 Quare discipuli tui transgrediuntur traditiones seniorum? non enim lavant manus suas cum panem manducant.
Hvi bryta dina Lärjungar de äldstas stadgar? Förty de två intet sina händer, när de skola äta bröd.
3 Ipse autem respondens ait illis: Quare et vos transgredimini mandatum Dei propter traditionem vestram? Nam Deus dixit:
Han svarade, och sade till dem: Hvi bryten ock I Guds bud, för edra stadgars skull?
4 Honora patrem, et matrem. et: Qui maledixerit patri, vel matri, morte moriatur.
Ty Gud hafver budit, och sagt: Du skall ära fader och moder; och hvilken som bannar fader eller moder, han skall döden dö.
5 Vos autem dicitis: Quicumque dixerit patri, vel matri, Munus, quodcumque est ex me, tibi proderit:
Men I sägen: Hvar och en må säga till fader eller moder: Det är allt Gudi gifvet, som du skulle få af mig, dig till nytto. Dermed sker då, att ingen hedrar sin fader eller sina moder;
6 et non honorificabit patrem suum, aut matrem suam: et irritum fecistis mandatum Dei propter traditionem vestram.
Och hafven dermed gjort Guds bud till intet, för edra stadgars skull.
7 Hypocritae, bene prophetavit de vobis Isaias, dicens:
I skrymtare, Esaias hafver rätt spått om eder, sägandes:
8 Populus hic labiis me honorat: cor autem eorum longe est a me.
Detta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men deras hjerta är långt ifrå mig.
9 Sine causa autem colunt me, docentes doctrinas, et mandata hominum.
Men de tjena mig fåfängt, lärande den lärdom som är menniskobud.
10 Et convocatis ad se turbis, dixit eis: Audite, et intelligite.
Och han kallade till sig folket, och sade till dem: Hörer, och förstår.
11 Non quod intrat in os, coinquinat hominem: sed quod procedit ex ore, hoc coinquinat hominem.
Det besmittar icke menniskona, som ingår genom munnen; utan det, som utgår af munnen, det besmittar menniskona.
12 Tunc accedentes discipuli eius, dixerunt ei: Scis quia Pharisaei audito verbo hoc, scandalizati sunt?
Då stego hans Lärjungar fram, och sade till honom: Vetst du, att Phariseerna förargades, när de hörde detta ordet?
13 At ille respondens ait: Omnis plantatio, quam non plantavit Pater meus caelestis, eradicabitur.
Han svarade, och sade: Hvar och en plantering, som min himmelske Fader icke planterat hafver, skall uppryckas med rötter.
14 Sinite illos: caeci sunt, et duces caecorum. caecus autem si caeco ducatum praestet, ambo in foveam cadunt.
Låter fara dem; de äro blinde, och blindas ledare; hvar nu en blinder leder en blindan, så falla de både i gropena.
15 Respondens autem Petrus dixit ei: Edissere nobis parabolam istam.
Då svarade Petrus, och sade till honom: Uttyd oss denna liknelsen.
16 At ille dixit: Adhuc et vos sine intellectu estis?
Då sade Jesus: Ären I ock ännu oförståndige?
17 Non intelligitis quia omne, quod in os intrat, in ventrem vadit, et in secessum emittitur?
Förstån I icke ännu, att allt det, som ingår genom munnen, det går i buken, och hafver sin naturliga utgång?
18 Quae autem procedunt de ore, de corde exeunt, et ea coinquinant hominem:
Men det, som går ut af munnen, det kommer ifrå hjertat; och det besmittar menniskona;
19 de corde enim exeunt cogitationes malae, homicidia, adulteria, fornicationes, furta, falsa testimonia, blasphemiae.
Ty af hjertat utgå onda tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufveri, falsk vittne, hädelse.
20 haec sunt, quae coinquinant hominem. Non lotis autem manibus manducare, non coinquinat hominem.
Det äro de stycke, som besmitta menniskona; men äta med otvagna händer, besmittar icke menniskona.
21 Et egressus inde Iesus secessit in partes Tyri, et Sidonis.
Och Jesus gick dädan, och kom i Tyri och Sidons landsändar.
22 Et ecce mulier Chananaea a finibus illis egressa clamavit, dicens ei: Miserere mei Domine fili David: filia mea male a daemonio vexatur.
Och si, en Cananeisk qvinna kom af de landsändar, och ropade till honom, och sade: O Herre, Davids Son, förbarma dig öfver mig; min dotter qväljs jämmerliga af djefvulen.
23 Qui non respondit ei verbum. Et accedentes discipuli eius rogabant eum dicentes: Dimitte eam: quia clamat post nos.
Men han svarade henne icke ett ord. Då stego hans Lärjungar fram, och bådo honom, och sade: Skilj henne ifrå dig; ty hon ropar efter oss.
24 Ipse autem respondens ait: Non sum missus nisi ad oves, quae perierunt domus Israel.
Men han svarade, och sade: Jag är icke utsänd, utan till de borttappada får af Israels hus.
25 At illa venit, et adoravit eum, dicens: Domine, adiuva me.
Men hon kom, och tillbad honom, sägandes: Herre, hjelp mig.
26 Qui respondens ait: Non est bonum sumere panem filiorum, et mittere canibus.
Då svarade han, och sade: Det är icke höfveligit att taga brödet ifrå barnen, och kasta det för hundarna.
27 At illa dixit: Etiam Domine: nam et catelli edunt de micis, quae cadunt de mensa dominorum suorum.
Svarade hon: Ja, Herre; dock likväl äta hundarna af de smulor, som falla utaf deras herrars bord.
28 Tunc respondens Iesus, ait illi: O mulier, magna est fides tua: fiat tibi sicut vis. Et sanata est filia eius ex illa hora.
Då svarade Jesus, och sade till henne: O qvinna, din tro är stor; ske dig som du vill. Och hennes dotter blef helbregda i samma stund.
29 Et cum transisset inde Iesus, venit secus Mare Galilaeae: et ascendens in montem, sedebat ibi.
Och Jesus gick dädan länger fram, och kom till det Galileiska hafvet; och gick upp på ett berg, och satte sig der.
30 Et accesserunt ad eum turbae multae, habentes secum mutos, caecos, claudos, debiles, et alios multos: et proiecerunt eos ad pedes eius, et curavit eos:
Och till honom kom mycket folk, och hade med sig halta, blinda, dumbar, lemmalösa och många andra, och kastade dem för Jesu fötter; och han gjorde dem helbregda;
31 ita ut turbae mirarentur videntes mutos loquentes, claudos ambulantes, caecos videntes: et magnificabant Deum Israel.
Så att folket förundrade sig, när de sågo de dumbar tala, de lemmalösa färdiga, de halta gå, de blinda se; och prisade Israels Gud.
32 Iesus autem, convocatis discipulis suis, dixit: Misereor turbae, quia triduo iam perseverant mecum, et non habent quod manducent: et dimittere eos ieiunos nolo, ne deficiant in via.
Och Jesus kallade sina Lärjungar till sig, och sade: Jag ömkar mig öfver folket; ty de hafva nu i tre dagar töfvat när mig, och hafva intet äta; och jag vill icke låta dem ifrå mig fastande, att de icke skola gifvas upp i vägen.
33 Et dicunt ei discipuli: Unde ergo nobis in deserto panes tantos, ut saturemus turbam tantam?
Då sade hans Lärjungar till honom: Hvar skole vi få här i öknene så mycket bröd, der vi kunne mätta så mycket folk med?
34 Et ait illis Iesus: Quot habetis panes? At illi dixerunt: Septem, et paucos pisciculos.
Sade Jesus till dem: Huru mång bröd hafven I? De sade: Sju, och några små fiskar.
35 Et praecepit turbae, ut discumberent super terram.
Då böd han folket sätta sig ned på jordena;
36 Et accipiens septem panes, et pisces, et gratias agens, fregit, et dedit discipulis suis, et discipuli dederunt populo.
Och tog de sju bröd och fiskarna, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; och Lärjungarna gåfvo folkena.
37 Et comederunt omnes, et saturati sunt. Et quod superfuit de fragmentis, tulerunt septem sportas plenas.
Och de åto alle, och vordo mätte; och upptogo det öfver var i styckom, sju korgar fulla.
38 Erant autem qui manducaverunt, quattuor millia hominum, extra parvulos, et mulieres.
Och de som åto voro fyratusend män, förutan qvinnor och barn.
39 Et, dimissa turba, ascendit in naviculam: et venit in fines Magedan.
Och när han hade skiljt folket ifrå sig, steg han till skepps, och kom uti den gränson vid Magdala.
