Marcum 13
1 Et cum egrederetur de templo, ait illi unus ex discipulis suis: Magister, aspice quales lapides, et quales structurae.
Och då han gick ut af templet, sade till honom en af hans Lärjungar: Mästar, se hurudana stenar, och hurudana byggning är detta.
2 Et respondens Iesus, ait illi: Vides has omnes magnas aedificationes? Non relinquetur lapis super lapidem, qui non destruatur.
Jesus svarade, och sade till honom: Ser du denna stora byggningen? En sten varder icke qvarliggandes på den andra, den icke afbruten varder.
3 Et cum sederet in Monte olivarum contra templum, interrogabant eum separatim Petrus, et Iacobus, et Ioannes, et Andreas:
Och då han satt på Oljoberget, tvärtemot templet, frågade honom Petrus, och Jacobus, och Johannes, och Andreas, afsides:
4 Dic nobis, quando ista fient? et quod signum erit, quando haec omnia incipient consummari?
Säg oss, när detta skall ske? Och hvad tecken är dertill, när detta skall allt fullbordas?
5 Et respondens Iesus coepit dicere illis: Videte ne quid vos seducat:
Svarade Jesus, och begynte säga: Ser till, att ingen bedrager eder.
6 multi enim venient in nomine meo dicentes, quia ego sum: et multos seducent.
Ty månge varda kommande i mitt Namn, sägande: Jag är Christus; och de skola bedraga många.
7 Cum audieritis autem bella, et opiniones bellorum, ne timueritis: oportet enim haec fieri: sed nondum finis.
Men när I fån höra örlig, och örligs rykte, varer icke bedröfvade; ty det måste så ske; men det är icke straxt änden.
8 Exurget enim gens contra gentem, et regnum super regnum, et erunt terraemotus per loca, et fames. Initium dolorum haec.
Det ena folket skall uppsätta sig emot det andra, och det ena riket emot det andra; och jordbäfning skall varda mångastäds; och hunger och förskräckelser skola varda. Detta är begynnelsen till vedermödon.
9 Videte autem vosmetipsos. Tradent enim vos in consiliis, et in synagogis vapulabitis, et ante praesides, et reges stabitis propter me, in testimonium illis.
Men tager I eder vara; ty de skola öfverantvarda eder in på Rådhusen och Synagogorna; och I skolen varda hudflängde, och framdragne för Förstar och Konungar, för mina skull, till ett vittnesbörd öfver dem.
10 Et in omnes gentes primum oportet praedicari Evangelium.
Och Evangelium måste först predikadt varda för all folk.
11 Et cum duxerint vos tradentes, nolite praecogitare quid loquamini: sed quod datum vobis fuerit in illa hora, id loquimini non enim vos estis loquentes, sed Spiritus sanctus.
När de nu draga eder fram, och öfverantvarda eder, så hafver ingen omsorg, hvad I skolen säga; och tänker der intet på framföreåt; utan, hvad eder ingifvet varder i samma stunden, det taler; ty det ären icke I, som talen, utan den Helge Ande.
12 Tradet autem frater fratrem in mortem, et pater filium: et consurgent filii in parentes, et morte afficient eos.
Och den ene brodren skall öfverantvarda den andra i döden, och fadren sonen; och barnen skola sig uppsätta mot föräldrarna, och hjelpa till att döda dem.
13 Et eritis odio omnibus propter nomen meum. Qui autem sustinuerit in finem, hic salvus erit.
Och I skolen varda förhatade af allom, för mitt Namns skull; men den som härdar intill ändan, han varder salig.
14 Cum autem videritis abominationem desolationis stantem, ubi non debet, qui legit, intelligat: tunc qui in Iudaea sunt, fugiant in montes:
Men då I fån se förödelsens styggelse, deraf sagdt är genom Propheten Daniel, ståndandes der det icke skall; (den det läs, han förstå det) de som då äro i Judeen, de fly upp på bergen.
15 et qui super tectum, ne descendat in domum, nec introeat ut tollat quid de domo sua:
Men den der är på taket, han gånge icke neder i huset, och gånge icke in, till att taga något utu sitt hus.
16 et qui in agro erit, non revertatur retro tollere vestimentum suum.
Och den som är på åkren, han vände icke tillbaka, till att taga sin kläder.
17 Vae autem praegnantibus, et nutrientibus in illis diebus.
Ve dem, som hafvande äro, eller dia gifva, i de dagar.
18 Orate vero ut hieme non fiant.
Men beder, att edor flykt icke sker om vinteren;
19 Erunt enim dies illi tribulationes tales, quales non fuerunt ab initio creaturae, quam condidit Deus usque nunc, neque fient.
Ty i de dagar varder sådana bedröfvelse, att slik hafver icke varit, ifrå kreaturens begynnelse, dem Gud skapat hafver, intill nu; och ej heller varder.
20 Et nisi breviasset Dominus dies, non fuisset salva omnis caro: sed propter electos, quos elegit, breviavit dies.
Och hvar Herren icke hade förkortat de dagar, vorde intet kött saligt; men för de utkorades skull, som han utkorat hafver, förkortade han dagarna.
21 Et tunc si quis vobis dixerit: Ecce hic est Christus, ecce illic, ne credideritis.
När då någor ville säga till eder: Si, här är Christus; eller si, han är der; tror det intet;
22 Exurgent enim pseudochristi, et pseudoprophetae, et dabunt signa, et portenta ad seducendos, si fieri potest, etiam electos.
Ty falske Christi och falske Propheter skola upphäfva sig, och skola göra tecken och under, så att de ock skola förföra de utkorada, om möjeligit vore.
23 Vos ergo videte: ecce praedixi vobis omnia.
Men tager I eder vara; si, jag hafver sagt eder all ting framföreåt.
24 Sed in illis diebus post tribulationem illam sol contenebrabitur, et luna non dabit splendorem suum:
Men i de dagar, efter den bedröfvelsen, skall solen förmörkas, och månen skall icke gifva sitt sken;
25 et stellae caeli erunt decidentes, et virtutes, quae in caelis sunt, movebuntur.
Och himmelens stjernor skola nederfalla, och himmelens krafter skola bäfva.
26 Et tunc videbunt filium hominis venientem in nubibus cum virtute multa, et gloria.
Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med stor magt och härlighet.
27 Et tunc mittet angelos suos, et congregabit electos suos a quattuor ventis, a summo terrae usque ad summum caeli.
Och då skall han sända sina Änglar, till att församla sina utkorada, ifrå fyra väder; ifrå jordenes ända intill himmelens ända.
28 A ficu autem discite parabolam. Cum iam ramus eius tener fuerit, et nata fuerint folia, cognoscitis quia in proximo sit aestas:
Lärer af fikonaträt en liknelse: När nu dess qvist är klen, och begynner bära löf, så veten I, att sommaren är när;
29 sic et vos cum videritis haec fieri, scitote quod in proximo sit in ostiis.
Sammalunda ock, när I sen detta ske, så veter att det är när för dörrene.
30 Amen dico vobis, quoniam non transibit generatio haec, donec omnia ista fiant.
Sannerliga säger jag eder, att detta slägtet skall icke förgås, förr än allt detta skedt är.
31 Caelum, et terra transibunt, verba autem mea non transibunt.
Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.
32 De die autem illo, vel hora nemo scit, neque angeli in caelo, neque Filius, nisi Pater.
Men om den dagen, och den stunden, vet ingen; icke Änglarna, som i himmelen äro, ej heller Sonen; utan Fadren allena.
33 Videte, vigilate, et orate: nescitis enim quando tempus sit.
Ser till, vaker och beder; ty I veten icke, när tiden är.
34 Sicut homo, qui peregre profectus reliquit domum suam, et dedit servis suis potestatem cuiusque operis, et ianitori praecepit ut vigilet.
Såsom en man, den der drog bort i främmande land, och lät blifva sitt hus, och gaf sina tjenare magt, och hvarjom och enom sina sysslo, och böd dörravaktaren, att han skulle vaka.
35 Vigilate ergo, (nescitis enim quando dominus domus veniat: sero an media nocte, an galli cantu, an mane)
Vaker fördenskull; ty I veten icke, när husbonden kommer, antingen om aftonen, eller midnattstid, eller i hönsgälden, eller om morgonen;
36 ne cum venerit repente, inveniat vos dormientes.
Att, då han kommer hasteliga, han icke skall finna eder sofvande.
37 Quod autem vobis dico, omnibus dico: Vigilate.
Men hvad jag säger eder, det säger jag allom: Vaker.
