Lucam 22
1 Appropinquabat autem dies festus Azymorum, qui dicitur Pascha:
Då tillstundade Sötbrödshögtiden, den Påska kallas.
2 et quaerebant principes sacerdotum, et Scribae, quomodo Iesum interficerent: timebant vero plebem.
Och de öfverste Presterna och Skriftlärde sökte efter, huru de kunde dräpa honom; men de fruktade för folket.
3 Intravit autem satanas in Iudam, qui cognominabatur Iscariotes, unum de duodecim.
Och gick Satanas in uti Judas, som kallades Ischarioth, och var en af de tolf.
4 et abiit, et locutus est cum principibus sacerdotum, et magistratibus, quemadmodum illum traderet eis.
Han gick bort, och talade med de öfversta Presterna och föreståndarena, huruledes han skulle fly honom dem i händer.
5 Et gavisi sunt, et pacti sunt pecuniam illi dare.
Och de gladdes, och voro öfverens med honom, att de skulle gifva honom penningar.
6 Et spopondit. Et quaerebat opportunitatem ut traderet illum sine turbis.
Och han lofvade dem det, och sökte efter läglighet, att han måtte öfverantvarda honom dem utan buller.
7 Venit autem dies Azymorum, in qua necesse erat occidi pascha.
Så kom då Sötbrödsdagen, på hvilkom man måste offra Påskalambet.
8 Et misit Petrum, et Ioannem, dicens: Euntes parate nobis pascha, ut manducemus.
Då sände han Petrum, och Johannem, sägandes: Går, och bereder oss Påskalambet, att vi det äte.
9 At illi dixerunt: Ubi vis paremus?
Då sade de till honom: Hvar vill du, att vi skole bereda det?
10 Et dixit ad eos: Ecce introeuntibus vobis in civitatem, occurret vobis homo quidam amphoram aquae portans: sequimini eum in domum, in quam intrat,
Sade han till dem: Si, när I kommen in i staden, varder eder mötandes en man, som bär ena vattukruko; följer honom i huset, der han ingår;
11 et dicetis patrifamilias domus: Dicit tibi Magister: Ubi est diversorium, ubi pascha cum discipulis meis manducem?
Och säger husbondanom: Mästaren låter säga dig: Hvar är herberget, der jag må äta Påskalambet med mina Lärjungar?
12 Et ipse ostendet vobis coenaculum magnum stratum, et ibi parate.
Och han skall visa eder en storan sal bereddan; reder der till.
13 Euntes autem invenerunt sicut dixit illis, et paraverunt pascha.
De gingo åstad, och funno som han dem sagt hade; och redde till Påskalambet.
14 Et cum facta esset hora, discubuit, et duodecim Apostoli cum eo.
Och då tid var, satte han sig ned, och de tolf Apostlar med honom.
15 et ait illis: Desiderio desideravi hoc pascha manducare vobiscum, antequam patiar.
Och han sade till dem: Jag hafver, med mycken åstundan, begärat äta detta Påskalambet med eder, förr än jag lider.
16 Dico enim vobis, quia ex hoc non manducabo illud, donec impleatur in regno Dei.
Ty jag säger eder, att jag härefter icke skall äta deraf, tilldess det fullkomnadt varder i Guds rike.
17 Et accepto calice gratias egit, et dixit: Accipite, et dividite inter vos.
Och han tog kalken, tackade, och sade: Tager honom, och skifter eder emellan;
18 dico enim vobis quod non bibam de generatione vitis, donec regnum Dei veniat.
Ty jag säger eder, att jag icke skall dricka det af vinträ kommet är, tilldess Guds rike kommer.
19 Et accepto pane gratias egit, et fregit, et dedit eis, dicens: Hoc est corpus meum, quod pro vobis datur: hoc facite in meam commemorationem.
Och han tog brödet; tackade, och bröt, och gaf dem, sägandes: Detta är min lekamen, som för eder gifven varder; det görer till min åminnelse;
20 Similiter et calicem, postquam coenavit, dicens: Hic est calix novum testamentum in sanguine meo, qui pro vobis fundetur.
Sammalunda ock kalken, efter Nattvarden, sägandes: Detta är kalken, det nya Testamentet i mitt blod, som för eder utgjutet varder.
21 Verumtamen ecce manus tradentis me, mecum est in mensa.
Dock si, mins förrädares hand är med mig på bordet.
22 Et quidem Filius hominis, secundum quod definitum est, vadit: verumtamen vae homini illi, per quem tradetur.
Och menniskones Son varder gångandes, efter som det beslutet är; dock ve den mennisko, af hvilko han varder förrådder.
23 Et ipsi coeperunt quaerere inter se, quis esset ex eis, qui hoc facturus esset.
Och de begynte fråga emellan sig, hvilken den var af dem som det göra skulle.
24 Facta est autem et contentio inter eos, quis eorum videretur esse maior.
Så vardt ock en träta emellan dem, hvilkendera skulle synas vara ypperst.
25 Dixit autem eis: Reges Gentium dominantur eorum: et qui potestatem habent super eos, benefici vocantur.
Då sade han till dem: Verldslige Konungar regera; och de, som magtena hafva, kallas nådige herrar;
26 Vos autem non sic: sed qui maior est in vobis, fiat sicut minor: et qui praecessor est, sicut ministrator.
Men I icke så; utan den som störst är ibland eder, han skall vara som den yngste, och den der ypperst är, han vare såsom en tjenare.
27 Nam quis maior est, qui recumbit, an qui ministrat? nonne qui recumbit? Ego autem in medio vestrum sum, sicut qui ministrat:
Ty hvilkendera är större, den som sitter, eller den som tjenar? Är icke han som sitter? Men jag är midt ibland eder, såsom den som tjenar.
28 vos autem estis, qui permansistis mecum in tentationibus meis:
Men I ären de samme, som med mig blifvit hafven uti mina frestelser.
29 Et ego dispono vobis sicut disposuit mihi Pater meus regnum,
Och jag vill beställa eder riket, såsom min Fader hafver det beställt mig;
30 ut edatis, et bibatis super mensam meam in regno meo: et sedeatis super thronos iudicantes duodecim tribus Israel.
Att I skolen äta och dricka öfver mitt bord, i mitt rike; och skolen sitta på stolar, och döma tolf Israels slägter.
31 Ait autem Dominus Simoni: Simon, ecce satanas expetivit vos ut cribraret sicut triticum:
Och Herren sade: Simon, Simon, si, Satanas hafver begärat eder, att han skulle sålla eder såsom hvete;
32 ego autem rogavi pro te ut non deficiat fides tua: et tu aliquando conversus confirma fratres tuos.
Men, jag hafver bedit för dig, att din tro skall icke omintet varda; och när du nu omvänder äst, så styrk dina bröder.
33 Qui dixit ei: Domine, tecum paratus sum et in carcerem, et in mortem ire.
Då sade han till honom: Herre, jag är redebogen gå med dig, både i häktelse och i döden.
34 At ille dixit: Dico tibi Petre, non cantabit hodie gallus, donec ter abneges nosse me. Et dixit eis:
Då sade han: Jag säger dig, Petre, i dag skall icke hanen gala, förr än du tre resor nekar att känna mig.
35 Quando misi vos sine sacculo, et pera, et calceamentis, numquid aliquid defuit vobis?
Och han sade till dem: När jag sände eder utan säck, utan skräppo, och utan skor, hafver eder något fattats? Då sade de: Intet.
36 At illi dixerunt: Nihil. Dixit ergo eis: Sed nunc qui habet sacculum, tollat similiter et peram: et qui non habet, vendat tunicam suam, et emat gladium.
Då sade han till dem: Men nu, ho som säck hafver, han tage honom, sammalunda ock skräppo; och den der icke hafver, han sälje sin kjortel, och köpe svärd.
37 Dico enim vobis, quoniam adhuc hoc, quod scriptum est, oportet impleri in me: Et cum iniquis deputatus est. Etenim ea, quae sunt de me, finem habent.
Ty jag säger eder, att det ännu måste fullbordas på mig, som skrifvet är: Han är räknad ibland ogerningsmän; ty hvad som skrifvet är om mig, det hafver en ända.
38 At illi dixerunt: Domine, ecce duo gladii hic. At ille dixit eis: Satis est.
Då sade de: Herre, si, här äro tu svärd. Då sade han till dem: Det är nog.
39 Et egressus ibat secundum consuetudinem in Monte olivarum. Secuti sunt autem illum et discipuli.
Och han gick ut, som hans seder var, till Oljoberget; och hans Lärjungar följde honom till det rummet.
40 Et cum pervenisset ad locum, dixit illis: Orate ne intretis in tentationem.
Och då han kom dit, sade han till dem: Beder, att I icke kommen uti frestelse.
41 Et ipse avulsus est ab eis quantum iactus est lapidis: et positis genibus orabat,
Och han gick ifrå dem vid pass ett stenkast, och föll ned på sin knä, och bad,
42 dicens: Pater si vis, transfer calicem istum a me: Verumtamen non mea voluntas, sed tua fiat.
Sägandes: Fader, är så din vilje, tag denna drycken ifrå mig; dock likväl, ske icke min vilje, utan din.
43 Apparuit autem illi Angelus de caelo, confortans eum. Et factus in agonia, prolixius orabat.
Och syntes honom en Ängel af himmelen, och styrkte honom.
44 Et factus est sudor eius, sicut guttae sanguinis decurrentis in terram.
Och han vardt betagen af en mägta stor ångest, och bad länge; och hans svett var såsom blodsdroppar, löpande ned på jorden.
45 Et cum surrexisset ab oratione, et venisset ad discipulos suos, invenit eos dormientes prae tristitia.
Och då han uppstod af bönene, och kom till sina Lärjungar, fann han dem sofvande af bedröfvelse;
46 Et ait illis: Quid dormitis? surgite, orate, ne intretis in tentationem.
Och sade till dem: Hvi sofven I? Står upp, och beder, att I icke kommen uti frestelse.
47 Adhuc eo loquente ecce turba: et qui vocabatur Iudas, unus de duodecim, antecedebat eos: et appropinquavit Iesu ut oscularetur eum.
Vid han ännu talade, si, en hop med folk, och en utaf de tolf, som het Judas, gick för dem, och trädde fram till Jesum, till att kyssa honom.
48 Iesus autem dixit illi: Iuda, osculo Filium hominis tradis?
Men Jesus sade till honom: Juda, förråder du menniskones Son med kyssande?
49 Videntes autem hi, qui circa ipsum erant, quod futurum erat, dixerunt ei: Domine, si percutimus in gladio?
Då sågo de som när voro, hvad på färde var, och sade till honom: Herre, skole vi taga till svärds?
50 Et percussit unus ex illis servum principis sacerdotum, et amputavit auriculam eius dexteram.
Och en af dem slog öfversta Prestens tjenare, och högg af hans högra öra.
51 Respondens autem Iesus, ait: Sinite usque huc. Et cum tetigisset auriculam eius, sanavit eum.
Då svarade Jesus, och sade: Låter kommat härtill; och så tog han på hans öra, och helade honom.
52 Dixit autem Iesus ad eos, qui venerant ad se, principes sacerdotum, et magistratus templi, et seniores: Quasi ad latronem existis cum gladiis, et fustibus?
Och Jesus sade till de öfversta Presterna, och föreståndarena i templet, och till de äldsta, som till honom komne voro: Såsom till en röfvare ären I utgångne, med svärd och med stafrar;
53 Cum quotidie vobiscum fuerim in templo, non extendistis manus in me: sed haec est hora vestra, et potestas tenebrarum.
Ändock jag hafver dagliga varit med eder i templet, och I kommen edra händer intet vid mig; men detta är edar stund, och mörksens magt.
54 Comprehendentes autem eum, duxerunt ad domum principis sacerdotum: Petrus vero sequebatur eum a longe.
Så grepo de honom, och ledden, och haden in i öfversta Prestens hus. Men Petrus följde långt efter.
55 Accenso autem igne in medio atrii, et circumsedentibus illis, erat Petrus in medio eorum.
Då gjorde de en eld midt i palatset, och såto dervid; och Petrus satte sig ibland dem.
56 Quem cum vidisset ancilla quaedam sedentem ad lumen, et eum fuisset intuita, dixit: Et hic cum illo erat.
Då en tjensteqvinna fick se honom sittandes vid ljuset, såg hon på honom, och sade: Denne var ock med honom.
57 At ille negavit eum, dicens: Mulier, non novi illum.
Då nekade han honom, och sade: Qvinna, jag känner honom intet.
58 Et post pusillum alius videns eum, dixit: Et tu de illis es. Petrus vero ait: O homo, non sum.
Och litet efter såg honom en annar, och sade: Du äst ock af dem. Men Petrus sade: Menniska, jag är det icke.
59 Et intervallo facto quasi horae unius, alius quidam affirmabat, dicens: Vere et hic cum illo erat: nam et Galilaeus est.
Och litet derefter, vid en timma, kom en annar, och sannade det samma, sägandes: Sannerliga var han ock med honom; ty han är ock en Galileisk man.
60 Et ait Petrus: Homo, nescio quid dicis. Et continuo adhuc illo loquente cantavit gallus.
Och Petrus sade: Menniska, jag vet icke hvad du säger. Och i det samma, vid han ännu talade, gol hanen.
61 Et conversus Dominus respexit Petrum. Et recordatus est Petrus verbi Domini, sicut dixerat: Quia prius quam gallus cantet, ter me negabis.
Och Herren vände sig om, och såg på Petrum; och då begynte Petrus tänka på Herrans ord, huru han honom sagt hade: Förr än hanen hafver galit, skall du tre resor neka mig.
62 Et egressus foras Petrus flevit amare.
Och Petrus gick ut, och gret bitterliga.
63 Et viri, qui tenebant illum, illudebant ei, caedentes.
Och de män, som höllo Jesum, begabbade honom, och slogo honom;
64 Et velaverunt eum, et percutiebant faciem eius: et interrogabant eum, dicentes: Prophetiza, quis est, qui te percussit?
Bundo för hans ögon, slogo hans ansigte, och frågade honom, sägande: Spå, ho är den som dig slog?
65 Et alia multa blasphemantes dicebant in eum.
Och mycken annor förhädelse sade de till honom.
66 Et ut factus est dies, convenerunt seniores plebis, et principes sacerdotum, et Scribae, et duxerunt illum in concilium suum, dicentes: Si tu es Christus, dic nobis.
Och som det dagades, församlade sig de äldste i folket, och de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och hade honom in för sitt Råd,
67 Et ait illis: Si vobis dixero, non credetis mihi:
Sägande: Äst du Christus, säg det oss? Och han sade till dem: Om jag eder det säger, så tron I det intet;
68 si autem et interrogavero, non respondebitis mihi, neque dimittetis.
Frågar jag ock, så svaren I intet; ej heller släppen I mig.
69 Ex hoc autem erit Filius hominis sedens a dextris virtutis Dei.
Härefter skall menniskones Son sitta på Guds krafts högra hand.
70 Dixerunt autem omnes: Tu ergo es Filius Dei? Qui ait: Vos dicitis, quia ego sum.
Då sade de alle: Så äst du ju Guds Son? Sade han: I sägen att jag så är.
71 At illi dixerunt: Quid adhuc desideramus testimonium? ipsi enim audivimus de ore eius.
Då sade de: Hvarefter begärom vi ännu vittnesbörd? Vi hafve sjelfve hört det af hans mun.
