Lucam 21
1 Respiciens autem vidit eos, qui mittebant munera sua in gazophylacium, divites.
Och han såg till, aktandes på huru de rike lade sina gåfvor uti offerkistona.
2 Vidit autem et quandam viduam pauperculam mittentem aera minuta duo.
Så fick han ock se ena fattiga enko, som lade der två skärfvar in.
3 Et dixit: Vere dico vobis, quia vidua haec pauper, plus quam omnes misit.
Och han sade: Sannerliga säger jag eder: Denna fattiga enkan lade mer in, än alle de andre;
4 Nam omnes hi ex abundanti sibi miserunt in munera Dei: haec autem ex eo, quo deest illi, omnem victum suum, quem habuit, misit.
Ty de hafva alle inlagt, till Guds offer, af det dem till öfverlopps är; men hon hafver, af sin fattigdom, inlagt allt det hon ägde.
5 Et quibusdam dicentibus de templo quod bonis lapidibus, et donis ornatum esset, dixit:
Och då somlige sade om templet, att det var prydt med härliga stenar och klenodier, sade han:
6 Haec, quae videtis, venient dies, in quibus non relinquetur lapis super lapidem, qui non destruatur.
De dagar varda kommande, att utaf allt, det I sen, skall icke låtas sten uppå sten, den icke skall afbruten varda.
7 Interrogaverunt autem illum, dicentes: Praeceptor, quando haec erunt, et quod signum cum fieri incipient?
Då frågade de honom, och sade: Mästar, när skall detta ske? Och hvad tecken är, när detta ske skall?
8 Qui dixit: Videte ne seducamini: multi enim venient in nomine meo, dicentes quia ego sum: et tempus appropinquavit: nolite ergo ire post eos.
Sade han: Ser till, att I icke varden förförde; ty månge skola komma under mitt Namn, och säga: Jag äret; och tiden instundar. Följer dem icke efter.
9 Cum autem audieritis proelia, et seditiones, nolite terreri: oportet enim primum haec fieri, sed nondum statim finis.
Men när I hören örlig och uppror, varer icke förfärade; ty sådant måste först ske, men det är icke straxt änden.
10 Tunc dicebat illis: Surget gens contra gentem, et regnum adversus regnum.
Och han sade till dem: Folk skall resa sig upp emot folk, och rike emot rike.
11 Et terraemotus magni erunt per loca, et pestilentiae, et fames, terroresque de caelo, et signa magna erunt.
Och stor jordbäfning skall varda mångastäds, och hunger, och pestilentier; och förskräckelse, och stor tecken skola ske utaf himmelen.
12 Sed ante haec omnia iniicient vobis manus suas, et persequentur tradentes in synagogas, et custodias, trahentes ad reges, et praesides propter nomen meum:
Men för allt detta skola de taga fatt på eder, och förfölja eder och öfverantvarda eder in på sin Råd, och i häktelse; dragande eder för Konungar och Förstar, för mitt Namns skull.
13 continget autem vobis in testimonium.
Och det skall eder vederfaras till ett vittnesbörd.
14 Ponite ergo in cordibus vestris non praemeditari quemadmodum respondeatis.
Så håller det fast uti edor hjerta, att I ingen omsorg hafven, huru I skolen försvara eder;
15 ego enim dabo vobis os, et sapientiam, cui non poterunt resistere, et contradicere omnes adversarii vestri.
Ty jag skall gifva eder mun och visdom, der alle de, som sätta sig emot eder, icke skola kunna emotsäga, ej heller emotstå.
16 Trademini autem a parentibus, et fratribus, et cognatis, et amicis, et morte afficient ex vobis:
I skolen ock öfverantvardas af föräldrar, och af bröder, fränder och vänner; och de skola döda somliga af eder.
17 et eritis odio omnibus hominibus propter nomen meum:
Och I skolen varda hatade af allom, för mitt Namns skull;
18 et capillus de capite vestro non peribit.
Och ett hår af edart hufvud skall icke förgås.
19 In patientia vestra possidebitis animas vestras.
I skolen behålla edra själar genom edart tålamod.
20 Cum autem videritis circumdari ab exercitu Ierusalem, tunc scitote quia appropinquavit desolatio eius:
När I nu sen, att Jerusalem varder belagdt med en här, då skolen I veta, att dess förödelse är för handen.
21 tunc qui in Iudaea sunt, fugiant ad montes: et qui in medio eius, discedant: et qui in regionibus, non intrent in eam.
De då äro i Judeen, de fly upp åt bergen; och de der midt inne äro, de gånge ut; och de som ute i landet äro, de gånge icke derin;
22 quia dies ultionis hi sunt, ut impleantur omnia, quae scripta sunt.
Ty att då äro hämndadagarne, att fullbordas skall allt det som skrifvet är.
23 Vae autem praegnantibus, et nutrientibus in illis diebus. erit enim pressura magna super terram, et ira populo huic.
Men ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva i de dagar; ty stor plåga varder på jordene, och vrede öfver detta folk.
24 Et cadent in ore gladii: et captivi ducentur in omnes Gentes. et Ierusalem calcabitur a Gentibus: donec impleantur tempora nationum.
Och de skola falla för svärdsegg, och fångne bortförde varda till allahanda folk; och Jerusalem skall förtrampadt varda af Hedningom, tilldess Hedningarnes tid fullkomnad varder.
25 Et erunt signa in sole, et luna, et stellis, et in terris pressura Gentium prae confusione sonitus maris, et fluctuum:
Och skola ske tecken i solen, och i månan, och i stjernorna; och på jordene varder folkena ångest, och de skola förtvifla. Och hafvet och vågen skola mycket bullra;
26 arescentibus hominibus prae timore, et expectatione, quae supervenient universo orbi: nam virtutes caelorum movebuntur:
Och menniskorna borttorkas, för räddhågas skull, deraf att de förbida det som hela verldena öfvergå skall; ty himmelens krafter skola bäfva.
27 et tunc videbunt filium hominis venientem in nube cum potestate magna, et maiestate.
Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med magt och stora härlighet.
28 His autem fieri incipientibus, respicite, et levate capita vestra: quoniam appropinquat redemptio vestra.
Men då detta begynner ske, ser upp, och lyfter edor hufvud upp; ty då nalkas edor förlossning.
29 Et dixit illis similitudinem: Videte ficulneam, et omnes arbores:
Och han sade dem en liknelse: Ser på fikonaträt och all trä.
30 cum producunt iam ex se fructum, scitis quoniam prope est aestas.
När de nu knoppas, kunnen I då se och veta af eder sjelf, att sommaren är när.
31 Ita et vos cum videritis haec fieri, scitote quoniam prope est regnum Dei.
Alltså ock I, när I sen detta ske, skolen I veta, att Guds rike är när.
32 Amen dico vobis, quia non praeteribit generatio haec, donec omnia fiant.
Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förr än det allt skedt är.
33 Caelum, et terra transibunt: verba autem mea non transibunt.
Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.
34 Attendite autem vobis, ne forte graventur corda vestra in crapula, et ebrietate, et curis huius vitae: et superveniat in vos repentina dies illa:
Men vakter eder, att edor hjerta icke förtungad varda med svalg och dryckenskap, och med detta lefvernes omsorg, så att den dagen kommer eder för hastigt uppå.
35 tamquam laqueus enim superveniet in omnes, qui sedent super faciem omnis terrae.
Ty han varder kommandes, såsom en snara, öfver alla som bo på jordene.
36 Vigilate itaque, omni tempore orantes, ut digni habeamini fugere ista omnia, quae futura sunt, et stare ante Filium hominis.
Så vaker nu alltid, och beder, att I mågen undfly allt detta som komma skall, och stå för menniskones Son.
37 Erat autem diebus docens in templo: noctibus vero exiens, morabatur in monte, qui vocatur Oliveti.
Och han lärde om dagen i templet; men om natten gick han ut, och vistades på Oljoberget.
38 Et omnis populus manicabat ad eum in templo audire eum.
Och allt folket var bittida uppe till honom i templet, till att höra honom.
