Lucam 14

1 Et factum est cum introisset Iesus in domum cuiusdam principis Pharisaeorum sabbato manducare panem, et ipsi observabant eum.

Och det hände sig, att han kom uti ens mans hus, som var en öfverste för de Phariseer, om en Sabbath, till att få sig mat; och de vaktade på honom.

2 Et ecce homo quidam hydropicus erat ante illum.

Och si, en vattusigtig menniska var der för honom.

3 Et respondens Iesus dixit ad Legisperitos, et Pharisaeos, dicens: Si licet sabbato curare?

Då svarade Jesus, och sade till de lagkloka och Phariseer: Må man någon hela om Sabbathen?

4 At illi tacuerunt. Ipse vero apprehensum sanavit eum, ac dimisit.

Och de tigde. Men han tog honom till sig, och gjorde honom helbregda; och lät gån.

5 Et respondens ad illos dixit: Cuius vestrum asinus, aut bos in puteum cadet, et non continuo extrahet illum die sabbati?

Och han svarade, sägandes till dem: Hvilkens edars åsne eller oxe faller uti brunnen, och går han icke straxt till att draga honom ut, om Sabbathsdagen?

6 Et non poterant ad haec respondere illi.

Och de kunde intet svara honom dertill.

7 Dicebat autem et ad invitatos parabolam, intendens quomodo primos accubitus eligerent, dicens ad illos:

Då sade han ock till dem, som budne voro, en liknelse; märkandes, huru de sökte efter att sitta främst, sägandes till dem:

8 Cum invitatus fueris ad nuptias, non discumbas in primo loco, ne forte honoratior te sit invitatus ab illo,

När du blifver buden af någrom till bröllop, så sätt dig icke i främsta rummet; att icke tilläfventyrs någor kommer, som buden är af honom, och är ärligare än du;

9 et veniens is, qui te et illum vocavit, dicat tibi: Da huic locum: et tunc incipias cum rubore novissimum locum tenere.

Och då kommer han, som både dig och honom budit hafver, och säger till dig: Gif denna rum; och då måste du med blygd begynna sitta ned bätter;

10 sed cum vocatus fueris, vade, recumbe in novissimo loco: ut, cum venerit qui te invitavit, dicat tibi: Amice, ascende superius. Tunc erit tibi gloria coram simul discumbentibus:

Utan heldre, när du varder buden, gack, och sätt dig i yttersta rummet; att, då han kommer, som dig budit hafver, må han säga till dig: Min vän, sitt upp bätter; och då sker dig heder för dem, som der med dig till bords sitta.

11 quia omnis, qui se exaltat, humiliabitur: et qui se humiliat, exaltabitur.

Ty hvar och en, som upphöjer sig, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd.

12 Dicebat autem et ei, qui invitaverat: Cum facis prandium, aut coenam, noli vocare amicos tuos, neque fratres tuos, neque cognatos, neque vicinos neque divites: ne forte te et ipsi reinvitent, et fiat tibi retributio.

Sade han ock desslikes till honom, som honom budit hade: När du gör middagsmåltid, eller nattvard, bjud icke dina vänner, eller dina bröder, eller dina fränder, eller dina grannar, som rike äro; att de icke bjuda dig igen, och löna dig dina välgerning;

13 sed cum facis convivium, voca pauperes, debiles, claudos, et caecos:

Utan heldre, då du gör gästabåd, kalla de fattiga, sjuka, halta och blinda.

14 et beatus eris, quia non habent retribuere tibi: retribuetur enim tibi in resurrectione iustorum.

Och salig äst du; ty de förmå icke löna dig igen; men dig varder igenlönt i de rättfärdigas uppståndelse.

15 Haec cum audisset quidam de simul discumbentibus, dixit illi: Beatus, qui manducabit panem in regno Dei.

Men då en af dem, som vid bordet såto, detta hörde, sade han till honom: Salig är den som äter bröd i Guds rike.

16 At ipse dixit ei: Homo quidam fecit coenam magnam, et vocavit multos.

Då sade han till honom: En man hade tillredt en stor nattvard, och böd många;

17 Et misit servum suum hora coenae dicere invitatis ut venirent, quia iam parata sunt omnia.

Och utsände sin tjenare, den stund nattvarden skulle stå, att han skulle säga dem som budne voro: Kommer; ty all ting äro nu redo.

18 Et coeperunt simul omnes excusare. Primus dixit ei: Villam emi, et necesse habeo exire, et videre illam: rogo te habe me excusatum.

Och de begynte allesammans ursaka sig. Den förste sade till honom: Jag hafver köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det; jag beder dig, gör min ursäkt.

19 Et alter dixit: Iuga boum emi quinque, et eo probare illa: rogo te habe me excusatum.

Och den andre sade: Jag hafver köpt fem par oxar, och jag måste gå bort och försöka dem; jag beder dig, gör min ursäkt.

20 Et alius dixit: Uxorem duxi, et ideo non possum venire.

Och den tredje sade: Jag hafver tagit mig hustru, och derföre kan jag icke komma.

21 Et reversus servus nunciavit haec domino suo. Tunc iratus paterfamilias, dixit servo suo: Exi cito in plateas, et vicos civitatis: et pauperes, ac debiles, et caecos, et claudos introduc huc.

Och tjenaren kom, och sade sin herra allt detta igen. Då vardt husbonden vred, och sade till sin tjenare: Gack snarliga ut på gator och gränder i staden, och de fattiga, och krymplingar, halta och blinda haf härin.

22 Et ait servus: Domine, factum est ut imperasti, et adhuc locus est.

Och tjenaren sade: Herre, jag hafver gjort som du böd, och här är ännu rum.

23 Et ait dominus servo: Exi in vias, et sepes: et compelle intrare, ut impleatur domus mea.

Då sade herren till tjenaren: Gack ut på vägar och gårdar, och nödga dem att komma härin, på det att mitt hus måtte varda fullt.

24 Dico autem vobis quod nemo virorum illorum, qui vocati sunt, gustabit coenam meam.

Ty jag säger eder, att ingen af de män, som budne voro, skall smaka min nattvard.

25 Ibant autem turbae multae cum eo: et conversus dixit ad illos:

Och gick mycket folk med honom; och han vände sig om, och sade till dem:

26 Si quis venit ad me, et non odit patrem suum, et matrem, et uxorem, et filios, et fratres, et sorores, adhuc autem et animam suam, non potest meus esse discipulus.

Hvilken som kommer till mig, och icke hatar sin fader och moder, och hustru, och barn, och bröder, och systrar, och dertill sitt eget lif, han kan icke vara min Lärjunge.

27 Et qui non baiulat crucem suam, et venit post me, non potest meus esse discipulus.

Och hvilken som icke bär sitt kors, och följer mig, han kan icke vara min Lärjunge.

28 Quis enim ex vobis volens turrim aedificare, nonne prius sedens computat sumptus, qui necessarii sunt, si habeat ad perficiendum,

Hvilken är den af eder, som vill bygga ett torn, och icke först sitter och öfverlägger bekostningen, om han hafver det han behöfver till att fullborda det med?

29 ne, posteaquam posuerit fundamentum, et non potuerit perficere, omnes, qui vident, incipiant illudere ei,

Att, då han hafver lagt grundvalen, och icke kan fullborda det, alle de, som få set, icke skola begynna göra spe af honom;

30 dicentes: Quia hic homo coepit aedificare, et non potuit consummare?

Och säga: Denne mannen hafver begynt bygga, och förmådde icke fullbordat.

31 Aut quis rex iturus committere bellum adversus alium regem, non sedens prius cogitat, si possit cum decem millibus occurrere ei, qui cum viginti millibus venit ad se?

Eller hvad Konung vill gifva sig till örligs, och strida emot en annan Konung, sitter han icke först och tänker, om han förmår med tiotusend möta honom, som kommer emot honom med tjugutusend?

32 alioquin adhuc illo longe agente, legationem mittens rogat ea, quae pacis sunt.

Annars, medan hin ännu långt borto är, sänder han bådskap till honom, och beder om frid.

33 Sic ergo omnis ex vobis, qui non renunciat omnibus, quae possidet, non potest meus esse discipulus.

Sammalunda hvar och en af eder, som icke vedersakar allt det han äger, han kan icke vara min Lärjunge.

34 Bonum est sal. Si autem sal evanuerit, in quo condietur?

Saltet är godt; men om saltet mister sin sälto, med hvad skall man då salta?

35 Neque in terram, neque in sterquilinium utile est, sed foras mittetur. Qui habet aures audiendi, audiat.

Det är hvarken nyttigt i jordene, eller i dyngone; utan man kastar det bort. Den der öron hafver till att höra, han höre.