Galatas 4
1 Dico autem: Quanto tempore heres parvulus est, nihil differt a servo, cum sit dominus omnium:
Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;
2 sed sub tutoribus, et actoribus est usque ad praefinitum tempus a patre:
ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.
3 ita et nos cum essemus parvuli, sub elementis mundi eramus servientes.
Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens "makter".
4 At ubi venit plenitudo temporis, misit Deus Filium suum factum ex muliere, factum sub lege,
Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,
5 ut eos, qui sub lege erant, redimeret, ut adoptionem filiorum reciperemus.
för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.
6 Quoniam autem estis filii, misit Deus Spiritum filii Dei sui in corda vestra clamantem: Abba, Pater.
Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba! Fader!"
7 Itaque iam non est servus, sed filius: Quod si filius: et heres per Deum.
Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.
8 Sed tunc quidem ignorantes Deum, iis, qui natura non sunt dii, serviebatis.
Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.
9 Nunc autem cum cognoveritis Deum, immo cogniti sitis a Deo: quomodo convertimini iterum ad infirma, et egena elementa, quibus denuo servire vultis?
Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma "makter", under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?
10 Dies observatis, et menses, et tempora, et annos.
I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. --
11 Timeo, ne forte sine causa laboraverim in vobis.
Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.
12 Estote sicut ego, quia et ego sicut vos: fratres obsecro vos. Nihil me laesistis.
Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.
13 Scitis autem quia per infirmitatem carnis evangelizavi vobis iampridem: et tentationem vestram in carne mea
I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.
14 non sprevistis, neque respuistis: sed sicut Angelum Dei excepistis me, sicut Christum Iesum.
Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.
15 Ubi est ergo beatitudo vestra? Testimonium enim perhibeo vobis, quia, si fieri posset, oculos vestros eruissetis, et dedissetis mihi.
När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.
16 Ergo inimicus vobis factus sum, verum dicens vobis?
Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!
17 Aemulantur vos non bene: sed excludere vos volunt, ut illos aemulemini.
Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.
18 Bonum autem aemulamini in bono semper: et non tantum cum praesens sum apud vos.
Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,
19 Filioli mei, quos iterum parturio, donec formetur Christus in vobis.
I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.
20 Vellem autem esse apud vos modo, et mutare vocem meam: quoniam confundor in vobis.
Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.
21 Dicite mihi qui sub lege vultis esse: legem non legistis?
Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?
22 Scriptum est enim: Quoniam Abraham duos filios habuit: unum de ancilla, et unum de libera.
Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.
23 Sed qui de ancilla, secundum carnem natus est: qui autem de libera, per repromissionem:
Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.
24 quae sunt per allegoriam dicta. Haec enim sunt duo testamenta. Unum quidem in monte Sina, in servitutem generans: quae est Agar:
Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.
25 Sina enim mons est in Arabia, qui coniunctus est ei, quae nunc est Ierusalem, et servit cum filiis suis.
Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.
26 Illa autem, quae sursum est Ierusalem, libera est, quae est mater nostra.
Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.
27 Scriptum est enim: Laetare sterilis, quae non paris: erumpe, et clama, quae non parturis: quia multi filii desertae, magis quam eius, quae habet virum.
Så är ju skrivet: "Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man."
28 Nos autem fratres secundum Isaac promissionis filii sumus.
Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.
29 Sed quomodo tunc is, qui secundum carnem natus fuerat, persequebatur eum, qui secundum spiritum: ita et nunc.
Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.
30 Sed quid dicit Scriptura? Eiice ancillam, et filium eius: non heres erit filius ancillae cum filio liberae.
Dock, vad säger skriften? "Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son."
31 Itaque, fratres, non sumus ancillae filii, sed liberae: qua libertate Christus nos liberavit.
Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.
