Corinthios Ii 6

1 Adiuvantes autem exhortamur ne in vacuum gratiam Dei recipiatis.

Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga Guds nåd, att det bliver utan frukt.

2 Ait enim: Tempore accepto exaudivi te, et in die salutis adiuvi te. Ecce nunc tempus acceptabile, ecce nunc dies salutis.

Han säger ju: »Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag.» Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.

3 nemini dantes ullam offensionem, ut non vituperetur ministerium nostrum:

Härvid vilja vi icke i något stycke vara till någon anstöt, på det att vårt ämbete icke må bliva smädat.

4 sed in omnibus exhibeamus nosmetipsos sicut Dei ministros in multa patientia, in tribulationibus, in necessitatibus, in angustiis,

Fastmer vilja vi i allting bevisa oss såsom Guds tjänare, i mycken ståndaktighet, under bedrövelse och nöd och ångest,

5 in plagis, in carceribus, in seditionibus, in laboribus, in vigiliis, in ieiuniis,

under hugg och slag, under fångenskap och upprorslarm, under mödor, vakor och svält,

6 in castitate, in scientia, in longanimitate, in suavitate, in Spiritu sancto, in charitate non ficta,

i renhet, i kunskap, i tålamod och godhet, i helig ande, i oskrymtad kärlek,

7 in verbo veritatis, in virtute Dei, per arma iustitiae a dextris, et a sinistris,

med sanning i vårt tal, med kraft från Gud, med rättfärdighetens vapen både i högra handen och i vänstra,

8 per gloriam, et ignobilitatem, per infamiam, et bonam famam: ut seductores, et veraces, sicut qui ignoti, et cogniti:

under ära och smälek, under ont rykte och gott rykte, såsom villolärare, då vi dock äro sannfärdiga,

9 quasi morientes, et ecce vivimus: ut castigati, et non mortificati:

såsom okända, fastän vi äro väl kända, såsom döende, men se, vi leva, såsom tuktade, men likväl icke till döds,

10 quasi tristes, semper autem gaudentes: sicut egentes, multos autem locupletantes: tamquam nihil habentes, et omnia possidentes.

såsom bedrövade, men dock alltid glada, såsom fattiga, medan vi dock göra många rika, såsom utblottade på allt, men likväl ägande allt.

11 Os nostrum patet ad vos, o Corinthii, cor nostrum dilatatum est.

Vi hava nu upplåtit vår mun och talat öppet till eder, I korintier. Vårt hjärta har vidgat sig för eder.

12 Non angustiamini in nobis: angustiamini autem in visceribus vestris:

Ja, det rum I haven i vårt inre är icke litet, men i edra hjärtan är allenast litet rum.

13 eandem autem habentes remunerationem, tamquam filiis dico: dilatamini et vos.

Given oss då lika för lika -- om jag nu får tala såsom till barn -- ja, vidgen också I edra hjärtan.

14 Nolite iugum ducere cum infidelibus. Quae enim participatio iustitiae cum iniquitate? Aut quae societas luci ad tenebras?

Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker?

15 Quae autem conventio Christi ad Belial? Aut quae pars fideli cum infideli?

Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror?

16 Quis autem consensus templo Dei cum idolis? Vos enim estis templum Dei vivi, sicut dicit Deus: Quoniam inhabitabo in illis, et inambulabo inter eos, et ero illorum Deus, et ipsi erunt mihi populus.

Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: »Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.»

17 Propter quod exite de medio eorum, et separamini, dicit Dominus, et immundum ne tetigeritis:

Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder

18 et ego recipiam vos: et ero vobis in patrem, et vos eritis mihi in filios, et filias, dicit Dominus omnipotens.

och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.»