Corinthios Ii 6

1 Adiuvantes autem exhortamur ne in vacuum gratiam Dei recipiatis.

Ja, vi såsom medhjelpare förmane eder, att I icke undfången Guds nåd fåfängt.

2 Ait enim: Tempore accepto exaudivi te, et in die salutis adiuvi te. Ecce nunc tempus acceptabile, ecce nunc dies salutis.

Ty han säger: Jag hafver bönhört dig i behagelig tid, och jag hafver hulpit dig på salighetenes dag: Si, nu är den behageliga tiden; si, nu är salighetens dag.

3 nemini dantes ullam offensionem, ut non vituperetur ministerium nostrum:

Låter oss ingom i någor måtto förargelse gifva, på det vårt ämbete må ostraffadt blifva;

4 sed in omnibus exhibeamus nosmetipsos sicut Dei ministros in multa patientia, in tribulationibus, in necessitatibus, in angustiis,

Utan låter oss i all ting bevisa oss såsom Guds tjenare; i stort tålamod, i bedröfvelse, i nöd, i ångest;

5 in plagis, in carceribus, in seditionibus, in laboribus, in vigiliis, in ieiuniis,

I slag, i fängelse, i uppror, i arbete, i vako, i fasto;

6 in castitate, in scientia, in longanimitate, in suavitate, in Spiritu sancto, in charitate non ficta,

I renlefnad, i förstånd, i långmodighet, i mildhet, i den Helga Anda, i en oskrymtad kärlek;

7 in verbo veritatis, in virtute Dei, per arma iustitiae a dextris, et a sinistris,

I sanningenes ord, i Guds kraft, genom rättfärdighetenes vapen till högra sidon, och till den venstra;

8 per gloriam, et ignobilitatem, per infamiam, et bonam famam: ut seductores, et veraces, sicut qui ignoti, et cogniti:

Genom äro och smälek, genom ondt rykte och godt rykte; såsom bedragare, och dock sannfärdige;

9 quasi morientes, et ecce vivimus: ut castigati, et non mortificati:

Såsom okände, och dock kände; såsom de der dö, och si, vi lefvom; såsom näpste, och dock icke dräpne;

10 quasi tristes, semper autem gaudentes: sicut egentes, multos autem locupletantes: tamquam nihil habentes, et omnia possidentes.

Såsom bedröfvade, och dock alltid glade; såsom fattige, och dock många rika görande; såsom intet hafvande, och dock all ting ägande.

11 Os nostrum patet ad vos, o Corinthii, cor nostrum dilatatum est.

O I Corinthier, vår mun hafver öppnat sig till eder; vårt hjerta är gladt.

12 Non angustiamini in nobis: angustiamini autem in visceribus vestris:

För våra skull behöfven I icke ängslas; men att I ängslens, det gören I af en hjertelig mening.

13 eandem autem habentes remunerationem, tamquam filiis dico: dilatamini et vos.

Jag talar med eder såsom med min barn, att I ock så ställen eder emot mig; och varer ock så glade.

14 Nolite iugum ducere cum infidelibus. Quae enim participatio iustitiae cum iniquitate? Aut quae societas luci ad tenebras?

Drager icke uti främmande ok med de otrogna; ty hvad hafver rättfärdigheten beställa med orättfärdighetene? Eller hvad delaktighet hafver ljuset med mörkret?

15 Quae autem conventio Christi ad Belial? Aut quae pars fideli cum infideli?

Eller huru förlika sig Christus och Belial? Eller hvad del hafver den trogne med dem otrogna?

16 Quis autem consensus templo Dei cum idolis? Vos enim estis templum Dei vivi, sicut dicit Deus: Quoniam inhabitabo in illis, et inambulabo inter eos, et ero illorum Deus, et ipsi erunt mihi populus.

Eller huru kommer Guds tempel öfverens med afgudar? Ty I ären lefvandes Guds tempel, såsom Gud säger: Jag vill bo uti dem, och vandra uti dem; och jag vill vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

17 Propter quod exite de medio eorum, et separamini, dicit Dominus, et immundum ne tetigeritis:

Derföre går ut ifrå dem, och skiljens ifrå dem, säger Herren, och kommer intet vid det orent är; och så skall jag undfå eder;

18 et ego recipiam vos: et ero vobis in patrem, et vos eritis mihi in filios, et filias, dicit Dominus omnipotens.

Och vara edar Fader, och I skolen vara mine söner och döttrar, säger allsvåldige Herren.