Corinthios I 3

1 Et ego, fratres, non potui vobis loqui quasi spiritualibus, sed quasi carnalibus. Tamquam parvulis in Christo,

Och jag, käre bröder, kunde icke tala med eder, såsom med andeligom, utan såsom med köttsligom, såsom med barnom i Christo.

2 lac vobis potum dedi, non escam: nondum enim poteratis: sed nec nunc quidem potestis: adhuc enim carnales estis.

Mjölk hafver jag gifvit eder dricka, och icke mat; ty I förmåtten det icke; ej heller ännu förmågen.

3 Cum enim sit inter vos zelus, et contentio: nonne carnales estis, et secundum hominem ambulatis?

Fördenskull I ären ännu köttslige; ty medan ibland eder är nit, och kif, och tvedrägt, ären I icke då köttslige, och vandren efter menniskosätt?

4 Cum enim quis dicat: Ego quidem sum Pauli. Alius autem: Ego Apollo: nonne homines estis? Quid igitur est Apollo? quid vero Paulus?

Ty då en säger: Jag är Paulisk, och den andre säger: Jag är Apollisk; ären I icke då köttslige?

5 Ministri eius, cui credidistis, ut unicuique sicut Dominus dedit.

Ho är nu Paulus, ho är Apollos, annat än tjenare, genom hvilka I hafven anammat tron, och dock som Herren hafver hvarjom och en om gifvit?

6 Ego plantavi, Apollo rigavit: sed Deus incrementum dedit.

Jag hafver plantat, Apollos hafver vattnat; men Gud hafver gifvit växten.

7 Itaque neque qui plantat est aliquid, neque qui rigat: sed, qui incrementum dat, Deus.

Så är nu han intet, som plantar; icke heller han, som vattnar, utan Gud, som växten gifver;

8 Qui autem plantat, et qui rigat, unum sunt. Unusquisque autem propriam mercedem accipiet secundum suum laborem.

Men den som plantar, och den som vattnar, den ene är som den andre; men hvar och en skall få sin lön efter sitt arbete.

9 Dei enim sumus adiutores: Dei agricultura estis, Dei aedificatio estis.

Ty vi äre Guds medhjelpare; I ären Guds åkerverk, Guds byggning.

10 Secundum gratiam Dei, quae data est mihi, ut sapiens architectus fundamentum posui: alius autem superaedificat. Unusquisque autem videat quomodo superaedificet.

Jag, af Guds nåde, som mig gifven är, hafver lagt grundvalen, såsom en vis byggomästare, en annar bygger deruppå; men hvar och en se till, huru han bygger deruppå.

11 Fundamentum enim aliud nemo potest ponere praeter id, quod positum est, quod est Christus Iesus.

Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som lagder är, hvilken är Jesus Christus.

12 Si quis autem superaedificat super fundamentum hoc, aurum, argentum, lapides pretiosos, ligna, foenum, stipulam,

Hvar nu någor bygger på denna grund guld, silfver, ädla stenar, trä, hö, strå;

13 uniuscuiusque opus manifestum erit: dies enim Domini declarabit, quia in igne revelabitur: et uniuscuiusque opus quale sit, ignis probabit.

Så varder hvars och ens verk uppenbart; ty dagen skall görat klart, hvilken i elden uppenbar varder; och hurudana hvars och ens verk är, det skall elden bepröfva.

14 Si cuius opus manserit quod superaedificavit, mercedem accipiet.

Varder någors verk blifvandes, som han deruppå byggt hafver, så får han lön.

15 Si cuius opus arserit, detrimentum patietur: ipse autem salvus erit: sic tamen quasi per ignem.

Men varder någors verk förbrändt, så varder han straffad; men han sjelfver varder salig, dock såsom genom eld.

16 Nescitis quia templum Dei estis, et Spiritus Dei habitat in vobis?

Veten I icke, att I ären Guds tempel, och att Guds Ande bor i eder?

17 Si quis autem templum Dei violaverit, disperdet illum Deus. Templum enim Dei sanctum est, quod estis vos.

Hvilken Guds tempel förderfvar, honom skall Gud förderfva; ty Guds tempel är heligt, hvilket I ären.

18 Nemo se seducat: si quis videtur inter vos sapiens esse in hoc saeculo, stultus fiat ut sit sapiens. (aiōn g165)

Ingen bedrage sig sjelf. Hvilken ibland eder låter sig tycka att han är vis, han varde galen i denna verld, att han må varda vis. (aiōn g165)

19 Sapientia enim huius mundi, stultitia est apud Deum. Scriptum est enim: Comprehendam sapientes in astutia eorum.

Ty denna verldenes vishet är galenskap för Gudi; efter som skrifvet är: Han griper de visa uti deras klokhet;

20 Et iterum: Dominus novit cogitationes sapientium quoniam vanae sunt.

Och åter: Herren vet de visas tankar, att de äro fåfängelige.

21 Nemo itaque glorietur in hominibus.

Så berömme sig ingen af menniskor; allt är det edart;

22 Omnia enim vestra sunt, sive Paulus, sive Apollo, sive Cephas, sive mundus, sive vita, sive mors, sive praesentia, sive futura: omnia enim vestra sunt:

Vare sig Paulus, eller Apollos, vare sig Cephas, eller verlden, vare sig lifvet, eller döden, vare sig det nu är, eller det komma skall; allt är det edart.

23 vos autem Christi: Christus autem Dei.

Men I ären Christi; och Christus är Guds.